Universell utformning i byggprocessens olika skeden

I den övergripande fasen sker den fysiska planeringen och bestämmelser om användning av mark- och vattenområden i enlighet med plan- och bygglagen. Kommunerna ansvarar för planprocesserna, och redan i arbetet med översiktsplanen ska hänsyn tas till allmänna intressen, nationella och regionala mål, planer och program med betydelse för hållbar utveckling med mera inom kommunens geografiska område.

Målet att åstadkomma en universell utformning som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper slås fast redan i plan- och bygglagen. Genom att analysera användarna och deras behov redan i detta stadium kan man förebygga en del problem som annars dyker upp senare i processen. Det handlar till exempel om att fundera över vilken mark som är lämplig att bebygga för olika ändamål. Passar det med bostäder i starkt kuperad terräng – hur löser vi i så fall möjligheterna för alla användare att röra sig i omgivningen? Är det lämpligt med förskolor eller äldreboenden i närheten av bullrig industri eller starkt trafikerade vägar?

I detta steg är det avgörande att den som ansvarar för planeringen har god kunskap om användares behov, egenskaper, förmågor och preferenser. Den tänkta användaren är i detta sammanhang alla människor (boende i kommunen, framtida boende i kommunen, besökare med flera) och därför måste man ta hänsyn till hela den mänskliga mångfalden redan i det första steget. Den demografiska situationen och prognostiserade utvecklingen samt den framtida bebyggelsens ändamål är viktiga parametrar i bedömningen här.

Upphandlingar som görs i detta skede kan handla om utredningar av olika slag, och då kan krav och kriterier ställas på leverantörens kunskap om och tillämpning av universell utformning.

Inför ett specifikt byggprojekt avgränsas ofta vem som är den tänkbara användaren. Inte sällan är gruppen användare fortfarande bred, men kan ha olika tyngd. I ett äldreboende är den primära användaren den äldre medborgare som ska bo där. Men det är också en arbetsplats som ska fungera för alla anställda som kan vara i olika åldrar, kön, ha skilda nationaliteter, språk med mera. Dessutom ska anhöriga i alla åldrar och med varierande funktionsförmågor kunna besöka boendet. På ett studentboende förutsätts de boende vara studenter – men de kan vara i olika åldrar, ha olika funktionsförmågor och familjesituation.

Det innebär att man vid identifieringen av avsedda användare i ett specifikt användningssammanhang fortfarande måste tänka brett, och tänka in många olika användare. Här går man ner ett steg i detaljeringsnivån och kan använda principerna om universell utformning till hjälp för att skapa de bästa förutsättningarna inför nästa skede i byggprocessen. Det kan till exempel handla om att tydligt slå fast att byggnaden eller platsen ska fungera på ett likvärdigt sätt för alla användare, kunna användas på ett flexibelt sätt utifrån människors olika förmågor och ha tydliga och enkla designfunktioner.

I detta skede kan flera olika typer av upphandlingar behöva göras, till exempel förstudier och analyser, markanvisningar, arkitekttävlingar med mera. Då finns möjligheten att i upphandlingarna ställa krav på konsulter om kunskap om och applicerande av universell utformning, exempelvis med standarden SS-EN 17161:2019. Universell utformning – Tillgänglighet genom universell utformning inom produkter, varor och tjänster som grund.

Projekteringsfasen är avgörande för hur det faktiska slutresultatet blir. Här ska lösningar skapas för att uppfylla de kommande användarnas behov och förväntningar. De fastställda övergripande målen ska realiseras och omsätts i systemhandlingar och bygghandlingar. Nu övergår fokus till en ännu mer detaljerad nivå på vad som faktiskt ska produceras. Kraven blir allt högre på samtliga aktörers kunskap om mänsklig mångfald och varierande funktionsförmåga, erfarenheter och inspiration från andra projekt kan avgöra hur det färdigställda projektet kommer att fungera för användarna. Inför projekteringsprocessen upphandlas konsulter som kan behöva ha kompetens inom universell utformning.

Under processen så här långt har projektet förflyttats i varierande omfång från en samhällsidé till konkret utförande av de upphandlade privata aktörerna inom byggbranschen. Ett säkerställande av att det som byggs också ska vara tillgängligt och användbart för alla användare behöver därför ha fastlagts tidigare i processen genom tydliga kriterier, mål och krav på universell utformning.

Inför och under projekteringsprocessen kan det finnas behov att upphandla konsulter som behöver ha kompetens inom universell utformning. Förståelsen för universell utformning kan vara viktig för fler projekteringsdiscipliner än bara arkitekter och tillgänglighetskonsulter.

En central fråga under stor del av projekttiden, men särskilt i byggfasen är frågan om de privata företagens förhållningssätt till den mänskliga mångfalden. Hur tas viktiga frågor om tillgänglighet och användbarhet omhand av företaget i byggskedet? Hur behandlas arbetstagarna – råder jämlika villkor på arbetsplatsen? Hur är den mänskliga mångfalden representerad i företaget?

Kunskapsförmedling om universell utformning, tillgänglighet och användbarhet är alltså central även till den enskilde byggaren. Risken för misstag blir mindre när själva utföraren får större förståelse och kunskap om varför olika detaljer i byggandet är avgörande för olika typer av användare.

Förutom vikten av att byggentreprenören bör få kännedom om universell utformning kan det vara lämpligt att, genom den offentliga upphandlingen, påverka villkoren för dem som bygger (länk till underrubrik på arbetsmiljösidan)

När byggnaden/platsen står färdig, hamnar frågor om uppföljning i fokus. Fungerar det på tänkt sätt? Vad säger användarna? Återkommande uppföljningar med omhändertagande av feedback från användare är värdefulla både för att successivt förbättra byggnaden i sig och för att återföra viktig kunskap och erfarenhet till byggaktörer i nästa projekt.

Många detaljer i en byggnad eller plats är beroende av återkommande omvårdnad och underhåll för att användningen för olika användare ska säkerställas på lång sikt. I avtal med förvaltare kan man särskilt identifiera sådana kritiska aspekter i byggnaden/platsen med krav på återkommande och fortlöpande underhåll och uppdatering. Det kan till exempel handla om hörslingor eller annan hörselteknisk utrustning i offentliga lokaler. Någon måste alltid veta hur dessa ska skötas, hur de ska underhållas och när det finns anledning att uppgradera till ny, bättre teknik. Skyltar som tas ned måste ersättas, kontrastmarkeringar som slits ut måste förnyas, hissar som står stilla måste omedelbart servas och så vidare.

Sett ur hållbarhetsperspektiv, kan en tillämpning av universell utformning i ett tidigt skede i byggprocessen leda till att behovet av att riva eller bygga om minskar. När utformningen av en byggnad eller plats redan från början har gjorts med hänsyn till den mänskliga mångfalden och alla användare, behöver som regel inte ombyggnad ske utifrån att lagkrav för tillgänglighet inte har uppfyllts. En byggnad eller plats kan med universell utformning ha försetts med kvaliteter som kan förlänga dess tänkta livslängd även från användarens perspektiv exempelvis genom att hänsyn har tagits till att användaren ska kunna vara i olika åldrar och ha varierande funktionsförmåga över tid.
I återvinningsfasen kan också finnas möjlighet att ta tillvara särskilda investeringar som gjorts för god tillgänglighet och användbarhet. Det kan handla om taktila markmaterial som går att återanvända om det inte slitits ned, flyttbara ramper, ledstänger eller annan utrustning som är väl fungerande och som kan användas vidare, kanske till och med i nästa projekt.

Redan i upphandlingsdokumenten kan krav på dokumentation av möjligt återvinningsbara produkter ställas.

Materialåtervinning inom bygg och fastighet gynnar cirkulär ekonomi