Nationalmuseum - ett museum för alla efter omfattande renovering
- Bygg, anläggning och fastighet
För att vara en plats för alla, var universell utformning utgångspunkten när en omfattande renovering och upprustning av Nationalmuseum genomfördes 2014-2018. Målet var samtidigt att bevara ett betydande kulturarv. Statens fastighetsverk (SFV) lyckades i nära samarbete med Nationalmuseum göra byggnaden från 1866 till ett modernt museum, där alla nu kan ta del av konsten. Muséet återinvigdes hösten 2018.
Innehåll på denna sida
Arkitektur, form, design, konst och kulturarv har avgörande betydelse i offentliga byggnader eftersom den gestaltade livsmiljön påverkar människor. Offentlig sektor bör vara en förebild för att skapa miljöer där alla känner sig inkluderade. Ett verktyg för att skapa och ta tillvara goda livsmiljöer är väl genomförda upphandlingar.
Inspireras av hur SFV, som förvaltar byggnaden och hyresgästen Nationalmuseum tillsammans lyckades främja god kvalitet genom hela renoveringsprocessen av ett mycket komplext objekt, och skapa ett universellt utformat modernt museum för alla. Samtidigt som viktiga kulturhistoriska värden bibehölls.
En arbetsgrupp med olika specialistkompetenser i nära samverkan
För första gången på 148 år genomgick Nationalmuseum en omfattande renovering. En viktig pusselbit för att resultaten skulle bli ett modernt och tillgängligt museum för alla och samtidigt bibehålla 1800-talets kulturhistoriska värden och kvalitéer var att ha en nära och kontinuerlig samverkan mellan en mängd olika specialistkompetenser i arbetsgruppen, från SFV och Nationalmuseum, men även medarkitektbyrå och andra konsulter.
Över 3000 personer och 50 yrkesgrupper arbetade med renoveringen för att skapa en väl fungerande museibyggnad. Kompetenser som bland andra byggprojektledare, arkitekter, kulturarvspecialister, tillgänglighetsexperter, ansvarig för gestaltning, pedagoger och ansvarig för upphandling och inköp samarbetade under hela ombyggnationen från planering till genomförande.
- Renoveringen av Nationalmuseum var ett kommunikativt projekt. Det sålde in sig själv. Alla ville vara en del av det, både företag och personer. Vi skapade en stolthet, där alla kompetenser var intresserade, hade kontinuerlig dialog och tog gemensamt ansvar, berättar Cecilia Brännvall, projektchef SFV.
Krav på hållbarhet och andra viktiga material och upplevelsevärden
För att uppnå kvalitet i upphandlingen av arkitektur och gestaltad livsmiljö behöver bland annat både material och upplevelsevärden identifieras tidigt i processen. Målet med renovering av Nationalmuseum var att det skulle vara en mötesplats för alla och att byggnaden skulle fungera minst i ytterligare hundra år. För att lyckas med detta har alla aspekter av hållbarhet; ekonomisk, social och miljömässig präglat renoveringen.
SFV som förvaltar Nationalmuseum och är ansvarig för själva byggnaden, har sedan många år tillbaka arbetat med universell utformning och har utvecklat konceptet ”En värdig entré”, där synen på tillgänglighet är mycket bred.
En värdig entré - nytänkande och nyskapande
Enligt FN ska personer med funktionsnedsättning ha rätten att leva självständigt och på lika villkor som alla andra. SVF:s projekt ”En värdig entré har valt att gå längre än så. Med ledord som tillgänglighet, delaktighet, värdighet, nytänkande och mervärde, ville SFV skapa värdiga lösningar med hänsyn till alla, men även till våra kulturhistoriska byggnader.
”En värdig entré” var ett samarbete mellan mellan Statens fastighetsverk, Stockholms stad och organisationen Design for All Sverige. Inom projektet togs en innovationsprocess fram. Den visar hur man gör en upphandling av något som inte existerar och hur man hittar tekniska lösningar och produkter som motsvarar de höga kraven på tillgänglighet i kombination med funktion och estik i känsliga kulturmiljöer. I pilotprojektet ingick Liljevalchs konsthall, Södra Bancohuset i Stockholm, Residenset i Göteborg, Boställarhusen på Skeppsholmen i Stockholm och Stockholms stadshus,
Nationalmuseum som är hyresgäst, är ansvarig för allt i byggnaden som ligger innanför själva huskroppen. Det ligger i Nationalmuseums uppdrag att vara tillgängliga, både vad det gäller fysiskt tillgänglighet inne i byggnaden och själva innehållet i utställningarna. Nationalmuseum hade ett mycket nära samarbete och dialog med SFV under hela renoveringen.
- Nationalmuseum är en ändamålsfastighet och för att byggnaden ska kunna fungera som museum var Nationalmuseums behov och krav på både funktioner och gestaltning centralt. Delar av projektet, särskilt utställningsytornas gestaltning och kulörer samt lös inredning och utrustning var Nationalmuseums ansvar, säger Helena Kåberg, intendent Nationalmuseum.
I och med renoveringen av Nationalmuseum uppkom en möjlighet för både förvaltare och hyresgäst att ta ett ännu större grepp när det gäller universell utformning och tillgänglighet.
Några av tillgänglighetskraven var att
- alla ska kunna komma in genom huvudentrén, det vill säga oavsett om personen har barnvagn, går på kryckor, sitter i rullstol eller kör permobil
- taket skulle vara ljudabsorberande
- hissen skulle vara tillgänglig
- möjligheter att uppleva konst digitalt och taktilt
- det skulle finnas blindskrift i trappan i huvudentrén.
En arkitektonisk detalj som är värd att uppmärksamma är de kupolformade glastaken som placerats över ljusgårdarna. Varje glastak är uppbyggt av 140 tetraeder vars mönster, beroende på hur ljuset faller, speglar sig på ljusgårdarnas stenväggar. En tetraeder utgörs av fyra liksidiga trianglar. Den har fyra sidor, sex kanter och fyra hörn.
Utöver att glastaken är vackra och släpper in ljus har de även en viktig akustisk funktion. De 140 glastetraederna är specialutvecklade för att slå sönder och rikta om ljudvågorna i riktning mot väggarnas akustikputs. Tillsammans ger det ett mjukare ljud utan efterklang, som är bra för personer med hörselnedsättning eller som har svårt med höga ljud.
Utmaningen och komplexiteten med renoveringen av Nationalmuseum var att förutom krav på tillgänglighet fanns det även andra viktiga perspektiv och krav att ta hänsyn till som att
• kunna bevara kulturarvet i själva byggnaden
• skydda konsten i utställningarna från miljöförstörelse
• få in avancerad teknik
• rigorösa krav på säkerhet och brandsäkerhet, då mycket dyrbar konst visas på muséet.
- I ett så komplext projekt som renovering av ett kulturhistoriskt arv som Nationalmuseum och med så många, ibland motstridiga krav, är respekt för varandras kompetens och expertis oerhört viktig. Vi hade en nära dialog och samarbete i arbetsgruppen genom hela projektet. Det var många olika viljor och perspektiv där det gällde att hitta balansen och värdera och prioritera vilka kvalitetsfrågor som skulle väga tyngst, avslutar Helen Kåberg, intendent Nationalmuseum.