Vilka metoder kan användas för att utvärdera anbud (”utvärderingsmodeller”)?

.

Det finns tre olika grunder för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet: bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. Den upphandlande myndigheten eller enheten anger i upphandlingsdokumenten vilken av dem den avser att använda.

Den upphandlande myndighet eller enheten ska på ett transparent och förutsebart sätt ange vilka tilldelningskriterier som kommer att tillmätas betydelse och deras inbördes vikt vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga beroende på vilken grund organisationen har valt. För att göra anbuden jämförbara används en utvärderingsmodell där det specificeras hur anbud kommer att värderas utifrån en sammanvägning av hur väl de uppfyller respektive tilldelningskriterium.

Upphandlingslagarna innehåller inte några närmare formregler för hur bedömningen av anbud ska gå till eller hur en utvärderingsmodell ska vara utformad. En organisation kan därför i princip välja vilken metod som helst för att jämföra anbud så länge den kan anses uppfylla de grundläggande upphandlingsprinciperna.

Modeller för att värdera anbud kan delas in i två olika kategorier, relativa respektive absoluta utvärderingsmodeller. I den absoluta utvärderingsmodellen, vilken är den vanligaste, görs en individuell utvärdering av varje enskilt anbud. Utvärderingen är följaktligen inte beroende av annan anbudsgivares kvalitet eller totalpris. I den relativa utvärderingsmodellen värderas anbuden i relation till övriga anbud. Detta innebär att rangordningen mellan två anbud kan påverkas av vilka andra anbud som lämnats. 

Läs mer om utvärdering på vår webbplats och Konkurrensverkets uppdragsforskningsrapport En logisk fälla - Relativ poängsättning av pris vid anbudsutvärdering i offentlig upphandling (2009:12).