Vad gäller vid köp av konferensplatser?
Jag undrar vad som gäller när en myndighet skickar sina medarbetare på konferens och betalar en deltagaravgift till arrangören för detta. Syftet med konferenserna är erfarenhetsutbyte, nätverk och fortbildning inom ett sakområde direkt relaterat till myndighetens kärnverksamhet. Anses det alltid vara möjligt att upphandla konferensdeltagande eller är det rimligt att argumentera för att det inte är en tjänst som erbjuds på marknaden?
Varje enskild konferensavgift ryms inom direktupphandlingsgränsen, men hur bedömer man kontraktsvärdet? Är varje enskild konferens ett kontrakt eller behöver man se till den totala summan av samtliga medarbetares deltagande i olika konferenser, även om det rör sig om varierande ämnesområden och olika arrangörer?
Kan en myndighets deltagande i en konferens arrangerad av en annan myndighet rymmas under undantaget i 3 kap. 17-18 §? Gäller det i så fall även om det bland övriga deltagare finns andra aktörer, till exempel privata?
Det exempel jag tittar på handlar om ett universitet där medarbetarna (mestadels forskare) åker på vetenskapliga konferenser runt om i världen, om det har betydelse.
Varje enskild konferensavgift ryms inom direktupphandlingsgränsen, men hur bedömer man kontraktsvärdet? Är varje enskild konferens ett kontrakt eller behöver man se till den totala summan av samtliga medarbetares deltagande i olika konferenser, även om det rör sig om varierande ämnesområden och olika arrangörer?
Kan en myndighets deltagande i en konferens arrangerad av en annan myndighet rymmas under undantaget i 3 kap. 17-18 §? Gäller det i så fall även om det bland övriga deltagare finns andra aktörer, till exempel privata?
Det exempel jag tittar på handlar om ett universitet där medarbetarna (mestadels forskare) åker på vetenskapliga konferenser runt om i världen, om det har betydelse.
Nina
Publicerad 10 januari 2019
Hej Nina,
Är det alltid möjligt att upphandla konferensdeltagande, eller kan en sådan tjänst utgöra en icke-ekonomisk tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (NESGI)?
Angående din första fråga, om det är rimligt att argumentera för att köp av konferensdeltagande inte är en tjänst som erbjuds på marknaden, tolkar vi det som att du undrar om sådana köp inte anses vara tjänster och därför undantas från upphandlingslagstiftningen. Om vi har missuppfattat frågan ber vi dig återkomma med en förtydligande fråga.
För att ett inköp ska omfattas av lagen om offentlig upphandling (LOU) måste rekvisiten i begreppet kontrakt i 1 kap. 15 § LOU vara uppfyllda. Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
Av EU-domstolens praxis framgår att det viktigaste kännetecknet för en ersättning, i det aktuella sammanhanget, är att den utgör den ekonomiska motprestationen för tjänsten i fråga. Den bestämmande faktorn om en verksamhet omfattas av EUF-fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster – däribland artikel 57 – är dess ekonomiska karaktär. Verksamheten ska inte bedrivas utan att någon motprestation erhålls. Det är dock inte nödvändigt att den som tillhandahåller en tjänst gör detta i vinstsyfte.
Tjänster av allmänt intresse är tjänster som är till allmän nytta och omfattas därför av vissa plikter. De kan erbjudas av staten eller privata företag. Det finns tre kategorier av tjänster av allmänt intresse: ekonomiska, icke-ekonomiska och sociala.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (eller Services of general economic interest, SGEI) är grundläggande tjänster som utförs mot betalning, till exempel posttjänster. Dessa tjänster omfattas av EU:s regler för konkurrens och för den inre marknaden. Det kan dock finnas undantag från reglerna om det är nödvändigt för att skydda allmänhetens tillgång till grundläggande tjänster.
Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse (eller Non economic services of general interest, NESGI), till exempel polis, domstol och obligatoriska socialförsäkringssystem, omfattas inte av någon särskild EU-lagstiftning och ingår inte i den inre marknaden.
Gränsdragningen mellan vilka verksamheter som anses utgöra SGEI och NESGI är inte lätt att göra. Detta exemplifieras bland annat i Högsta Förvaltningsdomstolens dom i HFD 2020 ref. 15 (se referat).
Rättsläget är oklart om köp av konferensdeltagande anses utgöra SGEI eller NESGI. Om deltagande i konferenser ska bedömas utgöra SGEI eller NESGI är därför upp till den upphandlande myndigheten att avgöra. Generellt sett kan dock konstateras att det finns ett stort antal leverantörer som tillhandahåller konferenser inom diverse olika områden och ämnen. Se även inlägget Vad är definitionen av marknad enligt LOU? i vår Frågeportal.
Beräkning av upphandlingens värde
Enligt huvudregeln ska värdet av en upphandling uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt de avtal som ingår i upphandlingen. Vid beräkningen ska ni beakta options- och förlängningsklausuler som om de kommer utnyttjas.
Ni behöver även kontrollera om det finns några särskilda bestämmelser om beräkning av värdet som är tillämpliga på den aktuella upphandlingen. Det finns till exempel särskilda beräkningsregler för kontrakt som regelbundet återkommer eller förnyas. Förenklat ska värdet vid upphandling av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas uppskattas utifrån liknande köp de senaste tolv månaderna, eller det uppskattade värdet de kommande tolv månaderna.
Den metod som väljs för beräkning av upphandlingens värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna över tröskelvärdet blir tillämpliga.
Läs mer om att beräkna värdet av en upphandling på vår webbplats.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter (undantaget i 3 kap. 17–18 §§ LOU)
Bestämmelserna om upphandling mellan upphandlande myndigheter innehåller flera förutsättningar för att undantaget ska kunna tillämpas:
Det kan också nämnas att undantaget inte är tillämpligt vid rena köp mellan kommuner, vilket inte ansetts vara ett samarbete kring ett gemensamt uppdrag mellan myndigheterna. Det framgår av praxis från EU-domstolen. Du kan läsa mer om undantaget i Upphandlingsmyndighetens rapport Offentlig avtalssamverkan - om så kallade Hamburgsamarbeten och inköpscentralers möjlighet att bedriva grossistverksamhet.
Läs mer
En delvis angränsade fråga är om LOU ska tillämpas vid betalning av deltagande i nätverk, läs mer om det i inlägget Ska LOU tillämpas vid betalning av deltagande i nätverk? i vår Frågeportal.
Källhänvisningar
Är det alltid möjligt att upphandla konferensdeltagande, eller kan en sådan tjänst utgöra en icke-ekonomisk tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (NESGI)?
Angående din första fråga, om det är rimligt att argumentera för att köp av konferensdeltagande inte är en tjänst som erbjuds på marknaden, tolkar vi det som att du undrar om sådana köp inte anses vara tjänster och därför undantas från upphandlingslagstiftningen. Om vi har missuppfattat frågan ber vi dig återkomma med en förtydligande fråga.
För att ett inköp ska omfattas av lagen om offentlig upphandling (LOU) måste rekvisiten i begreppet kontrakt i 1 kap. 15 § LOU vara uppfyllda. Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
- ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
- avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
Av EU-domstolens praxis framgår att det viktigaste kännetecknet för en ersättning, i det aktuella sammanhanget, är att den utgör den ekonomiska motprestationen för tjänsten i fråga. Den bestämmande faktorn om en verksamhet omfattas av EUF-fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster – däribland artikel 57 – är dess ekonomiska karaktär. Verksamheten ska inte bedrivas utan att någon motprestation erhålls. Det är dock inte nödvändigt att den som tillhandahåller en tjänst gör detta i vinstsyfte.
Tjänster av allmänt intresse är tjänster som är till allmän nytta och omfattas därför av vissa plikter. De kan erbjudas av staten eller privata företag. Det finns tre kategorier av tjänster av allmänt intresse: ekonomiska, icke-ekonomiska och sociala.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (eller Services of general economic interest, SGEI) är grundläggande tjänster som utförs mot betalning, till exempel posttjänster. Dessa tjänster omfattas av EU:s regler för konkurrens och för den inre marknaden. Det kan dock finnas undantag från reglerna om det är nödvändigt för att skydda allmänhetens tillgång till grundläggande tjänster.
Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse (eller Non economic services of general interest, NESGI), till exempel polis, domstol och obligatoriska socialförsäkringssystem, omfattas inte av någon särskild EU-lagstiftning och ingår inte i den inre marknaden.
Gränsdragningen mellan vilka verksamheter som anses utgöra SGEI och NESGI är inte lätt att göra. Detta exemplifieras bland annat i Högsta Förvaltningsdomstolens dom i HFD 2020 ref. 15 (se referat).
Rättsläget är oklart om köp av konferensdeltagande anses utgöra SGEI eller NESGI. Om deltagande i konferenser ska bedömas utgöra SGEI eller NESGI är därför upp till den upphandlande myndigheten att avgöra. Generellt sett kan dock konstateras att det finns ett stort antal leverantörer som tillhandahåller konferenser inom diverse olika områden och ämnen. Se även inlägget Vad är definitionen av marknad enligt LOU? i vår Frågeportal.
Beräkning av upphandlingens värde
Enligt huvudregeln ska värdet av en upphandling uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt de avtal som ingår i upphandlingen. Vid beräkningen ska ni beakta options- och förlängningsklausuler som om de kommer utnyttjas.
Ni behöver även kontrollera om det finns några särskilda bestämmelser om beräkning av värdet som är tillämpliga på den aktuella upphandlingen. Det finns till exempel särskilda beräkningsregler för kontrakt som regelbundet återkommer eller förnyas. Förenklat ska värdet vid upphandling av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas uppskattas utifrån liknande köp de senaste tolv månaderna, eller det uppskattade värdet de kommande tolv månaderna.
Den metod som väljs för beräkning av upphandlingens värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna över tröskelvärdet blir tillämpliga.
Läs mer om att beräkna värdet av en upphandling på vår webbplats.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter (undantaget i 3 kap. 17–18 §§ LOU)
Bestämmelserna om upphandling mellan upphandlande myndigheter innehåller flera förutsättningar för att undantaget ska kunna tillämpas:
- Samarbetsavtalet ska träffas mellan två eller flera upphandlande myndigheter,
- Avtalet ska upprätta eller reglera formerna för samarbetet,
- Avtalet ska avse ett samarbete,
- Samarbetet ska avse myndigheternas gemensamma mål,
- Samarbetet ska avse offentliga tjänster,
- Samarbetet ska endast styras av överväganden som hänger samman med allmänintresset och,
- Myndigheterna ska utöva mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet på den öppna marknaden.
Det kan också nämnas att undantaget inte är tillämpligt vid rena köp mellan kommuner, vilket inte ansetts vara ett samarbete kring ett gemensamt uppdrag mellan myndigheterna. Det framgår av praxis från EU-domstolen. Du kan läsa mer om undantaget i Upphandlingsmyndighetens rapport Offentlig avtalssamverkan - om så kallade Hamburgsamarbeten och inköpscentralers möjlighet att bedriva grossistverksamhet.
Läs mer
En delvis angränsade fråga är om LOU ska tillämpas vid betalning av deltagande i nätverk, läs mer om det i inlägget Ska LOU tillämpas vid betalning av deltagande i nätverk? i vår Frågeportal.
Källhänvisningar
- Artikel 57 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – definition av begreppet tjänster
- 5 kap. lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) – bestämmelser om beräkning av en upphandlings värde
- EU-domstolens dom i mål C-386/11 Piepenbrock – prövning om ett köp omfattades av Hamburgundantaget
- EU-domstolens dom i mål C-281/06 Jundt – tolkningen av begreppet tjänster
Mattias
22 januari 2019 (Uppdaterat 01 februari 2022)
Fråga oss!
Våra öppettider gäller endast på helgfria dagar.