Kollektivtrafik på vatten och avtalslängd

I kollektivtrafikförordningen nr 1370/2007 framgår följande.
Art 4 punkten 3. Löptiden för avtalen om allmän trafik ska vara begränsad och får inte överstiga 10 år för busstransporter och 15 år för persontransporter på järnväg eller annat spårburet transportsätt. Om ett avtal om allmän trafik gäller flera olika transportsätt och transporterna på järnväg eller annat spårburet transportsätt står för mer än 50 % av de ifrågavarande tjänsternas värde, ska löptiden vara begränsad till 15 år.

Kollektivtrafiklagen hänvisar inte till alla bestämmelser i LUK såsom 4 kap 11 § om koncessioners löptid.

Såvitt jag kan utläsa är det inte reglerat hur lång avtalstiden för kollektivtrafik på vatten ska begränsas till. Betyder det att så länge som en motiverad och proportionerlig avtalslängd finns så är det i enlighet med tillämpliga lagar och förordningar avseende allmän trafik på vatten?

Hej Monica,

Det stämmer att EU:s kollektivtrafikförordning inte innehåller någon begränsning av löptiderna för avtal om allmän trafik på vatten, som det finns för busstrafik respektive spårtrafik. Inte heller cabotageförordningen innehåller någon sådan begränsning. Kommissionen har dock i sina tolkningsmeddelanden resonerat om frågan.

I ett äldre meddelande angav kommissionen att en avtalsperiod på mer än sex år i normalfallet inte uppfyller kravet på proportionalitet. I ett senare tolkningsmeddelande har dock kommissionen uttalat att gränsen på sex kan vara en för kort löptid för rederier att få tillbaka de pengar som investerats i driften av tjänsten. Avtal med kort löptid kan också avskräcka rederier från att göra större investeringar, och därigenom hindra innovation och eventuella förbättringar av tjänsternas kvalitet. Därför anser kommissionen att avtal om allmän trafik med längre löptid än fem eller sex år kan uppfylla proportionalitetskravet, förutsatt att de 1) motiveras av objektiva kriterier, såsom behovet av att få tillbaka de investeringar som har gjorts i driften av sjötransporttjänsten under normala marknadsvillkor (till exempel investeringar i fartyg eller infrastruktur), och 2) inte leder till avskärmning av marknaden.

Det kan enligt kommissionen vara berättigat att ingå avtal med en maximal varaktighet på 12 år, så att man kan skriva av en betydande del av kostnaderna för en genomsnittlig färja, och samtidigt göra det möjligt för marknaden att fungera. Kommissionen anser att avtal med betydligt längre varaktighet skulle hindra konkurrensen på cabotagemarknaden.

Regeringen har i förarbetena hänvisat till kommissionens tolkningsmeddelanden och ansett att det inte är lämpligt att ange någon tidsbegränsning i lagen, utan att frågan om vad som kan anses vara proportionerlig löptid får överlåtas åt rättstillämpningen. Så vitt vi känner till saknas det vägledande avgöranden i frågan.

Källhänvisningar

• Prop. 2011/12:76 s. 28 – EU:s kollektivtrafikförordning någon begränsning av löptiderna för avtal om allmän trafik på vatten. Inte heller cabotageförordningen innehåller någon sådan begränsning. Frågan om vad som kan anses vara proportionerligt får överlåtas åt rättstillämpningen
• Prop. 2016/17:28 s. 24 – om att frågan om löptid inte är reglerad
• Meddelande om tolkningen av cabotageförordningen, 2003, punkt 5.5.2 (KOM(2003) 595 slutlig) – Kommissionen anser att avtalsperiod på mer än 6 år i normalfallet inte uppfyller kravet på proportionalitet
• Meddelande om tolkningen av cabotageförordningen, 2014, punkt 5.5.2 (COM(2014) 232 final) – kommissionen justerar sin bedömning och anser att längre avtalsperiod än 6 år kan vara proportionerlig.

Med vänlig hälsning,