Ny HFD-dom anger att negativa delpriser får förbjudas
En upphandlande organisation får ställa krav som förbjuder delpriser med negativa värden. Att använda ett sådant krav i en upphandling är tillåtet enligt upphandlingsreglerna slår Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fast i en ny dom om golvpriser.
– Domen är ett viktigt förtydligande om de verktyg som upphandlande organisationer har för att hantera strategisk prissättning i anbud, kommenterar juristen Sophia Anderberg på Upphandlingsmyndigheten.
HFD har i en tidigare dom (HFD 2018 ref. 50) slagit fast att det strider mot likabehandlingsprincipen att ställa obligatoriska krav som innebär att anbud som understiger en viss prisnivå automatiskt ska förkastas. I en annan dom (HFD 2022 ref. 41) konstaterade domstolen att det inte heller är tillåtet att tillämpa en lägsta prisgräns inom ramen för anbudsutvärderingen. Anbud som förefaller ha onormalt lågt pris ska i stället hanteras enligt reglerna om onormalt låga anbud i lagen om offentlig upphandling (LOU).
– Högsta förvaltningsdomstolen har nu förtydligat att det är tillåtet att ställa obligatoriska krav som förbjuder negativa delpriser. Ett sådant krav innebär att samtliga delpriser i ett anbud ska överstiga, eller som lägst vara, noll kronor, säger Sophia Anderberg.
I det nu aktuella målet prövade HFD ett obligatoriskt krav som innebar att inget delpris får vara negativt. Kravet hade ställts för att förhindra att utvärderingsmodellen manipuleras för att åstadkomma ett lägre anbudspris än den framtida verkliga ersättningen. Av upphandlingen framgick också att det anbud som har den lägsta totalsumman kommer att antas.
HFD bedömde att kravet inte strider mot likabehandlingsprincipen. Bland annat konstateras att kravet inte hindrar leverantörerna från att konkurrera med priser ända ned till noll kronor. Kravet tar endast ifrån dem möjligheten att erbjuda sig att betala för att få utföra arbetena. Enligt HFD kan kravet anses bidra till ökad transparens i prissättningen, vilket ökar sannolikheten för att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet vinner upphandlingen. På så sätt kan kravet anses främja konkurrensen.
HFD bedömde också att kravet inte strider mot bestämmelserna om onormalt låga anbud. Domstolen framhåller att kravet inte riktar sig mot onormalt låga anbud, utan mot strategisk prissättning. Bestämmelserna om onormalt låga anbud tar sikte på att utreda om anbudet är seriöst samt om leverantören kommer att kunna utföra arbetet trots det låga priset. Detta är helt andra frågor än de som ligger bakom det nu aktuella kravet. Kravet påverkar dessutom inte den upphandlande organisationens möjlighet att tillämpa bestämmelserna om onormalt låga anbud när den vill utesluta ett anbud med hänvisning till att det offererade totalpriset i sig är lågt.