Ytterligare EU-dom om tillträde till upphandlingar för leverantörer från tredjeland
- Lagar, regler och praxis
I mars meddelade EU-domstolen dom i ett mål som rör förutsättningarna i upphandling för leverantörer från sådana tredjeländer som saknar avtal med EU som garanterar tillträde till upphandlingar i unionens medlemsstater. Domen är det andra avgörandet på kort tid som ger vägledning om handlingsutrymmet för medlemsstater och upphandlande organisationer när det gäller behandling av sådana leverantörer.
Av en tidigare dom från EU-domstolen (mål C652/22) framgår att det finns begränsningar för medlemsstaterna att besluta om nationell reglering som rör tillträdet till upphandlingar för leverantörer från tredjeländer som saknar avtal med EU, och för upphandlande organisationer att tillämpa sådan reglering. Av den nu aktuella domen framgår att upphandlande organisationer inte får utesluta en leverantör från tredjeland med stöd av nationella bestämmelser som har antagits utan att unionen har gett befogenhet till detta. Detta följer av att EU har exklusiv befogenhet att besluta om åtgärder som rör tillträdet till upphandlingar för sådana leverantörer. Samtliga akter med allmän giltighet som har till specifikt syfte att fastställa villkoren för uteslutning eller tillträde för leverantörer i ett tredjeland omfattas av unionens exklusiva befogenhet. Ett exempel på en åtgärd från EU som kan komma att påverka tillträdet för vissa leverantörer är EU-kommissionens möjlighet att besluta om så kallade IPI-åtgärder.
Då det saknas ett beslut om tredjelandsleverantörers tillträde från EU får dock den upphandlande organisationen själv bedöma om sådana leverantörer ska tillåtas att delta, eller inte tillåtas att delta, i ett upphandlingsförfarande. Hur dessa leverantörer ska behandlas anges då i upphandlingsdokumenten. Sättet de behandlas måste ”avspegla den objektiva skillnaden” i rättslig ställning som sådana leverantörer har jämfört med leverantörer från unionen eller länder som har avtal med unionen.
I samband den tidigare domen slog domstolen därutöver fast att det är tänkbart att det sätt som upphandlande organisationer behandlar sådana leverantörer måste uppfylla vissa krav, såsom krav på öppenhet och proportionalitet. I den nu aktuella domen lyfter EU-domstolen även rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Domstolen bekräftar dock återigen att en talan som väcks av en sådan leverantör om att den upphandlande organisationen har åsidosatt dessa principer endast kan prövas mot bakgrund av nationell rätt och inte mot bakgrund av unionsrätten.
Den tidigare domen väckte många frågor. Den nu aktuella domen ger dessvärre inte någon utförlig ytterligare vägledning. Upphandlingsmyndigheten bevakar fortsatt frågans utveckling, bland annat eventuella initiativ från den svenska lagstiftaren.