Frågor och svar om sysselsättningskrav
Vad är, hur fungerar och när är det värt att ställa sysselsättningskrav i offentlig upphandling? Vi har samlat svaren till några av de mest ställda frågorna.
Frågor och svar
I en offentlig upphandling kan en upphandlande myndighet ställa krav på att leverantören ska ge en eller flera personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden sysselsättning inom ramen för kontraktet. Det kan göras på olika sätt, exempelvis genom att ställa särskilda villkor om att erbjuda anställning, utbildning, praktik- eller traineeplatser under kontraktstiden. Det kan också göras genom dialogkrav, då genomförs dialog med leverantören i samband med kontraktsskrivning om förutsättningar och möjligheter att erbjuda något av ovanstående vid utförande av kontraktet. En annan möjlighet är att göra en reserverad upphandling.
Genom att ställa sysselsättningskrav kan offentliga inköp användas som en form av arbetsmarknadsverktyg. Det innebär att vägen till arbete kortas för människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Målet är att flera positiva effekter ska komma ur detta: individen får lättare att få jobb, leverantören och näringslivet får fler kvalificerade arbetssökande att välja bland och samhället får lägre kostnader för försörjningsstöd och högre skatteintäkter.
Den analysen måste varje upphandlande myndighet göra själva. Men för att denna form av upphandlingar ska bli framgångsrika krävs att den upphandlande organisationen är rustad för att ställa sysselsättningskrav. Det bör exempelvis finnas policybeslut om att ställa sysselsättningskrav och rutiner och resurser bör finnas på plats.
Sysselsättning kan vara jobb, utbildning, praktik- eller traineeplats.
Ja, de sysselsättningsfrämjande åtgärderna måste utföras inom kontraktet eller ha en koppling till utförande av kontraktet. För mer information se tillämpningsstödet på webben.
En praktikplats bör vara max sex månader. En anställnings längd bestäms av arbetsgivare och arbetstagare.
De särskilda villkor som finns i Upphandlingsmyndighetens modell är framtagna av erfarna jurister inom projektet Sysselsättning genom offentlig upphandling efter noggranna juridiska analyser.
Nej. Det är alltid leverantören som väljer den eller de personer som anställs/får praktikplats.
Ja, den upphandlande organisationen kan ange vilken målgrupp som leverantören ska rekrytera ur. Det kan till exempel vara nyanlända, ungdomar eller långtidsarbetslösa. Däremot kan man inte ange att målgruppen ska finnas på en bestämd geografisk plats, på grund av reglerna om den fria rörligheten inom EU. Till exempel får den upphandlande myndigheteten inte kräva att personen ska bo eller vara folkbokförd på en viss kommun eller adress.
Om den upphandlande organisationen inte har egen arbetsmarknadsenhet kan den vända sig till Arbetsförmedlingen eller annan arbetsmarknadsaktör för hjälp med matchning av kandidat mot leverantör.
Det sker i dialog mellan leverantör och matchningsansvarig arbetsmarknadsaktör. Men leverantören kan också själv hitta en lämplig kandidat.
Den upphandlande organisationen och leverantören ska föra en kontinuerlig dialog. Leverantören ska även vid behov få hjälp att hitta rätt kandidat för att uppfylla kraven, antingen av upphandlande organisations arbetsmarknadsförvaltning eller via Arbetsförmedlingen eller privat arbetsmarknadsaktör.
Den person som erbjuds jobb eller praktik ska ha någon form av lämplighet för uppgiften som ska utföras. Kandidaten kan även erbjudas vidareutbildning/förberedande utbildning för att klara av arbetet/projektplatsen och handledning vid behov.
Återkommande uppföljningsmöten bör genomföras mellan upphandlande organisation och leverantören.
Upphandlande organisation bör ha återkommande uppföljningsmöten med leverantören. Leverantören kan även rapportera in på en övergripande nivå hur kraven uppfylls. När kontraktet är slut bör ett avslutningsmöte hållas.
Sysselsättningskrav ska inte vara en belastning för en leverantör. Rätt utförd ska upphandlande myndighet ge stöd till leverantören, bland annat genom dialog med leverantörssidan under processen och hjälp att hitta rätt kandidat med hjälp av matchning.
De organisationer som redan ställer dessa krav upplever inte att de får färre anbud eller att kontrakten blir dyrare. Men det finns ingen studie gjord på detta ännu.
Nej, sysselsättningskrav i offentlig upphandling ska inte leda till undanträngningseffekter. Hur sysselsättningskraven ska kunna uppfyllas i varje enskild upphandling är något som ska klargöras tidigt i processen. Det görs genom tidig dialog mellan upphandlande myndighet och leverantörsledet samt dialog och samråd med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Det är upphandlande myndigheten som ställer kraven hur många personer som ska erbjudas anställning eller praktikplats samt under hur lång tid. Men upphandlande myndighet kan också välja att ställa krav på antal praktik- eller anställningsmånader i stället för antal personer. Då kan leverantören ha färre antal personer som jobbar längre tid per person.