Om offentlig upphandling
Offentlig upphandling är den process som offentliga organisationer använder för att göra inköp. Det finns regler för hur detta ska gå till. Offentlig upphandling kan också användas för att bidra till hållbar samhällsutveckling.
Innehåll på denna sida
Ska värna om skattemedlen och säkra sund konkurrens
Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.
Vid upphandlingar till större värden, där det finns en skyldighet att annonsera, får allmänheten också ökad insyn i vad som sker och hur deras skattemedel används. Det blir med andra ord lättare att kontrollera att inköpen sker på affärsmässiga grunder och inte personliga.
Skillnader mellan offentlig upphandling och inköp i privat sektor
De upphandlande organisationerna finansierar sina inköp med allmänhetens pengar. Därför måste de följa striktare regler än privata aktörer när de ska upphandla. Upphandlande organisationer kan exempelvis inte vända sig direkt till en tidigare leverantör, eller någon de hört gott om, när något ska köpas in.
En offentlig upphandling tar ofta längre tid än ett inköp i privat sektor, särskilt större upphandlingar. Beroende på värdet av upphandlingen gäller olika regler. Mindre affärer, så kallade direktupphandlingar, liknar mer ett inköp i privat sektor än större affärer där fler regler i upphandlingslagarna gäller.
Bidra till hållbar samhällsutveckling
Svensk offentlig upphandling omsätter över 900 miljarder kronor årligen. Det motsvarar närmare en sjättedel av Sveriges BNP.
När offentlig upphandling används strategiskt finns stora möjligheter att
- driva på utvecklingen till ett mer hållbart samhälle genom att efterfråga socialt och miljömässigt hållbara produkter och tjänster
- använda leverantörers innovationsförmåga för att utveckla nya lösningar.
Av den anledningen har regeringen tagit fram nationella upphandlingsstrategin.
Offentliga inköp omfattas av regler
I stort sett alla inköp som görs inom offentlig sektor, även hyra och leasing, är offentlig upphandling och omfattas därför av upphandlingslagarna. Beroende på vad det är som ska upphandlas och hur mycket upphandlingen är värd blir olika bestämmelser i upphandlingslagarna aktuella. Även ett inköp på 1 krona är en offentlig upphandling enligt lagens definition.
Den svenska upphandlingslagstiftningen består av fyra lagar:
- lagen om offentlig upphandling (LOU)
- lagen om upphandling inom områdena försörjningssektorerna (LUF)
- lagen om upphandling av koncessioner (LUK)
- lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS).
De flesta upphandlingar genomförs enligt LOU. Lagen om valfrihetssystem (LOV) kan användas som ett alternativ till upphandling enligt LOU för hälsovård- och socialtjänster.
De organisationer som ska följa upphandlingslagstiftningen är främst
- statliga eller kommunala myndigheter
- beslutande församlingar i en kommun eller en region
- offentligt styrda organ som de flesta kommunala och en del statliga bolag
- sammanslutningar av en eller flera myndigheter, församlingar eller offentligt styrda organ.
Även företag som bedriver viss verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster med stöd av ensamrätt eller en särskild rättighet är skyldig att följa upphandlingslagstiftningen.
I lagstiftningen kallas dessa upphandlande organisationer för upphandlande myndigheter eller enheter.
Upphandlingslagarna är ett regelverk som riktar sig till upphandlande organisationer. En leverantör som vill lämna anbud i en offentlig upphandling har inte en skyldighet att följa upphandlingslagstiftningen men däremot måste leverantören följa det som står i upphandlingsdokumenten i den enskilda upphandlingen. Upphandlingsdokumenten är de dokument en upphandlande organisation använder för att beskriva och fastställa innehållet i en upphandling.
Oavsett vilken lag som används vid upphandlingen finns det fem grundläggande principer som den upphandlande organisationen måste ta hänsyn till i alla skeden av den offentliga upphandlingen. De flesta av de bestämmelser som finns i lagarna är i grund och botten ett uttryck för dessa principer.
De grundläggande upphandlingsprinciperna är:
- icke-diskriminering
- likabehandling
- proportionalitet
- öppenhet
- ömsesidigt erkännande.
De innebär bland annat att upphandlande organisationer alltid måste förhålla sig objektiva och neutrala till de aktörer som vill bli leverantörer, och hela upphandlingsprocessen måste präglas av öppenhet och proportionalitet.
Vid direktupphandlingar gäller inte några särskilda regler för hur upphandlingen ska genomföras. Exempelvis finns det inga krav på hur anbud ska utformas eller att upphandlingen ska annonseras.
Även en direktupphandling träffas dock till viss del av upphandlingsreglerna. Bland annat ska de grundläggande upphandlingsprinciperna iakttas.
Den vanligaste situationen då direktupphandling används är då det som ska köpas har ett värde som understiger den så kallade direktupphandlingsgränsen.
Det finns undantag för vissa produkter och tjänster som gör att dessa inte behöver upphandlas enligt upphandlingsreglerna. Exempel på undantag är hyra och köp av fastighet och köp av vissa finansiella eller juridiska tjänster.
Så går offentliga upphandlingar till
Nedan beskriver vi översiktligt hur en offentlig upphandling kan gå till.
En upphandling börjar med att en offentlig verksamhet har ett behov som den inte vill eller kan lösa själv. Organisationen tar därför beslut om att göra ett inköp – en offentlig upphandling.
Den upphandlande organisationen analyserar sina behov för att kunna formulera krav på det som ska köpas in. Behoven, i kombination med upphandlingens värde, påverkar vilka krav som kan ställas i upphandlingen och hur upphandlingen ska gå till.
För att ta reda på vilka krav som kan vara relevanta att ställa kan den upphandlande organisationen kontakta företag och experter på den aktuella marknaden. Det finns ingen skyldighet att ha dialog men det kan ofta vara både lämpligt och nödvändigt. En förutsättning för dialogen är att den upphandlande organisationen behandlar alla leverantörer lika och inte ger någon leverantör en konkurrensfördel.
Den upphandlande organisationen lägger in sina krav i de så kallade upphandlingsdokumenten. Dessa dokument innehåller all relevant information som leverantörer behöver för att lämna anbud i upphandlingen. Ofta brukar man prata om att det finns ska-krav (obligatoriska krav) och bör-krav (önskemål) i en upphandling.
Upphandlande organisationer måste annonsera alla upphandlingar som inte är direktupphandlingar i en annonsdatabas som är registrerad hos Konkurrensverket (från 1 januari 2021). Om upphandlingens värde överstiger det så kallade tröskelvärdet ska den även annonseras i hela EU genom EU:s gemensamma annonsdatabas Tenders Electronics Daily (TED).
Det finns ingen nationell annonsdatabas för upphandlingar som genomförs i Sverige. För den som vill göra affärer med offentlig sektor kan det därför vara en god idé att registrera sig hos flera svenska annonsdatabaser samt att prenumerera på en annonsbevakningstjänst.
De leverantörer som är intresserade av att delta i upphandlingen svarar på annonsen genom att skicka in ett anbud. I anbudet beskriver leverantören hur denne möter de olika krav som finns upphandlingsdokumenten.
Under annonseringstiden är den upphandlande organisationen skyldig att lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista anbudsdag, förutsatt att leverantören ställt frågorna i god tid. Därför är det viktigt att leverantören ställer frågor inom de tidsfrister som gäller för frågor- och svar och som anges i upphandlingsdokumenten. Svaren ska lämnas skriftligen och göras tillgängliga samtidigt för alla som deltar i upphandlingen, exempelvis genom att svaret publiceras i upphandlingsverktyget.
Efter att tiden för att lämna anbud har gått ut prövar den upphandlande organisationen de anbud som kommit in utifrån kraven i upphandlingsdokumenten.
Vid upphandling över tröskelvärdena ska organisationen ge kontraktet till den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utifrån någon av de tre utvärderingsgrunderna:
- bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
- kostnad
- pris.
Det ska framgå i upphandlingsdokumenten vilken utvärderingsgrund som kommer att användas. Det är den upphandlande organisationen som bedömer vilken utvärderingsgrund som är lämplig att använda vid varje enskild upphandling.
Vid upphandling under tröskelvärdena, och vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster, ska upphandlingsdokumenten bland annat innehålla uppgifter om vilka kriterier som ska användas för att tilldela kontraktet. Det ska också framgå vilken viktning eller prioritetsordning dessa kriterier har.
Den upphandlande organisationen tar beslut om vilken leverantör eller vilka leverantörer som vinner upphandlingen och skickar information om beslutet till samtliga anbudsgivare.
I de allra flesta upphandlingar gäller en så kallad avtalsspärr då den upphandlande organisationen inte får skriva avtal med den nya leverantören. Under denna period är det möjligt för de leverantörer som inte vunnit upphandlingen att överpröva upphandlingen i domstol. När avtalsspärren har gått ut får avtal skrivas, under förutsättning att upphandlingen inte har överprövats.
Vill du fördjupa dig i hur en upphandling kan gå till?
Håll utbildningar om upphandling inom din organisation
Vi har tagit fram tre utbildningspaket som medarbetare och chefer inom upphandlande organisationer kan använda sig av för att stödja den egna organisationen i frågor om offentlig upphandling.