Förenklingar av upphandlingsreglerna 1 februari 2022

Vid annonspliktig icke-direktivstyrd upphandling och direktupphandling gäller även de direktivstyrda reglerna i LOU, LUF och LUFS om

• lagens tillämpningsområde och definitioner
• blandad upphandling
• undantag från lagens tillämpningsområde
• tröskelvärden och beräkning av upphandlingens värde (se även nedan)
• avtalsspärr, överprövning och skadestånd
• upphandlingsskadeavgift
• tillsyn.

Sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska, liksom förut, upphandlas enligt regelverket för icke-direktivstyrda upphandlingar. Vilka dessa tjänster är framgår av bilaga 2 till LOU och LUF, som har omarbetats något. Detsamma gäller så kallade B-tjänster enligt LUFS. Dessa tjänster framgår av bilaga 3 till LUFS.

Till skillnad från hur det var tidigare, gäller nu samma regler för direktivstyrda och icke-direktivstyrda upphandlingar när det gäller hur värdet av en upphandling ska beräknas. 

De direktivstyrda bestämmelserna om tröskelvärden och beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling ska därmed tillämpas även för icke-direktivstyrda upphandlingar. Det innebär också att de särskilda regler som fanns för beräkningen av en direktupphandlings värde har tagits bort. Exempelvis försvann bestämmelsen om att direktupphandlingar av samma slag ska räknas ihop.

Om en upphandlande organisation är indelad i separata operativa enheter, ska värdet av en upphandling få uppskattas särskilt för en självständig sådan enhet. Det gäller enligt de nya reglerna även när enheten ska avgöra om den får direktupphandla.

En sådan möjlighet fanns tidigare bara vid beräkningen av tröskelvärdet och för att avgöra om en separat operativ enhet fick göra en viss anskaffning enligt 19 kap. LOU och LUF. Genom de nya reglerna har alltså separata operativa enheter motsvarande möjlighet enligt LOU och LUF även vid beräkningen av direktupphandlingsgränsen.

Tidigare kunde en upphandlande organisation välja mellan att genomföra en annonspliktig upphandling på det icke-direktivstyrda området genom 

• ett förenklat förfarande
• ett urvalsförfarande 
• en konkurrenspräglad dialog (i vissa fall). 

Även selektivt förfarande fick användas enligt LOU och LUF vid upphandling i ett så kallat dynamiskt inköpssystem.

Kravet på att använda ett visst upphandlingsförfarande har tagits bort genom det nya regelverket. I stället är den upphandlande organisationen fri att själv utforma varje upphandling utifrån de specifika omständigheterna. Detta ställer dock krav på de upphandlande organisationerna att i upphandlingsdokumenten tydligt ange hur upphandlingen ska genomföras. 

Inget hindrar upphandlande organisationer från att hämta vägledning och inspiration från de förfaranden som är tillämpliga för direktivstyrda upphandlingar eller de förfaranden som gällde för icke-direktivstyrd upphandling fram till regelförändringen. Dessa kan anpassas efter behov så länge de grundläggande upphandlingsprinciperna följs.

Upphandlingsförfaranden enligt nuvarande lagstiftning

Förenklat förfarande enligt de äldre reglerna

Urvalsförfarande enligt de äldre reglerna

Enligt de nya reglerna ska upphandlingsdokumenten innehålla uppgifter om

• hur förfarandet ska genomföras
• de krav som en anbudssökande eller anbudsgivare ska uppfylla för att få delta i upphandlingen
• vilka minimikrav som ett anbud ska uppfylla
• vilka tilldelningskriterier som ska användas och deras viktning och prioritetsordning
• de kommersiella villkor och andra särskilda villkor som ska gälla vid fullgörandet av kontraktet.

Upphandlingsdokumenten ska också innehålla övriga uppgifter som är relevanta för leverantörerna i upphandlingen. Vad som är en relevant uppgift får avgöras utifrån den specifika upphandlingen.

En upphandlande organisation ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Detta gällde tidigare för LOU och LUF och infördes genom regelförändringen även i LUFS. 

I de nya reglerna anges att upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga från den dag då annonsen publiceras eller, om dokumenten tillkommer i ett senare skede i upphandlingsprocessen, så snart som möjligt.

Upphandlingsdirektiven har bestämmelser om möjligheten att reservera upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster för vissa idéburna organisationer. Dessa bestämmelser  genomförs nu fullt ut i LOU och LUF. 

Det innebär en utökning av antalet tjänster där reserverad upphandling är möjlig. Möjligheten att genomföra reserverad upphandling har därmed utökats något. 

Reserverad upphandling av vissa välfärdstjänster enligt de äldre reglerna

Den så kallade katalogbestämmelsen, som tidigare fanns i inledningen på kapitlen om icke-direktivstyrd upphandling, har tagits bort i det nya regelverket. Katalogbestämmelsen hänvisade till ett stort antal bestämmelser på det direktivstyrda området. Bestämmelsen angav att dessa även skulle gälla vid icke-direktivstyrd upphandling. 

Det finns fortfarande vissa direktivstyrda regler som gäller vid icke-direktivstyrd upphandling. Det är dock inte lika många som tidigare. 

Flertalet av de direktivstyrda bestämmelser som gäller räknas upp i den inledande paragrafen i kapitlen om annonserad icke-direktivstyrd upphandling. Viss hänvisning görs dock också löpande i kapitlen.

Vissa av de hänvisningar som tidigare fanns i katalogbestämmelsen har tagits bort och har inte ersatts av motsvarande bestämmelser på det icke-direktivstyrda området. Det gäller vissa regler om

• allmänna bestämmelser (4 kap. LOU/LUF samt 1 kap. LUFS)
• ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling (7 kap. LOU/LUF samt 4 och 5 kap. LUFS)
• dynamiska inköpssystem (8 kap. LOU och LUF)
• tekniska specifikationer och märkning (9 kap. LOU/LUF samt 7 kap. LUFS)
• kvalificeringskrav (14 kap. LOU samt 12 kap. LUFS)
• särskilda kontraktsvillkor (17 kap. LOU, 16 kap. LUF, samt 7 kap. LUFS)
• informationssäkerhet och försörjningstrygghet (7 kap. LUFS).

Dessa direktivstyrda regler gäller inte längre vid icke-direktivstyrd upphandling. Det innebär dock inte att dessa områden blir helt oreglerade. 

Utgångspunkten är att det som är tillåtet på det direktivstyrda området också är tillåtet på det icke-direktivstyrda området. När det på det direktivstyrda området finns vissa begränsningar för vad som är tillåtet, och det samtidigt inte finns några motsvarande regler på det icke-direktivstyrda området, blir de grundläggande principerna styrande för vad som är tillåtet vid icke-direktivstyrd upphandling. Flera av de detaljerade reglerna ger uttryck för dessa principer.

För mer information, se nedan under rubrikerna ”Ramavtal”, ”Dynamiska inköpssystem”, ”Tekniska specifikationer och märkning”, ”Särskilda kontraktsvillkor”.

De direktivstyrda reglerna om ramavtal gäller inte längre vid icke-direktivstyrd upphandling. I stället är den upphandlande organisationen fri att själv utforma ramavtalen vid icke direktivstyrd upphandling. Utformningen av dessa ramavtal måste dock vara förenlig med de grundläggande upphandlingsprinciperna. Detta är sannolikt en av de förändringar som kommer att få stort genomslag i praktiken. 

Enligt de direktivstyrda reglerna i LOU, LUF och LUFS finns bestämmelser om hur lång tid ett ramavtal som huvudregel får löpa. Dessa tider är

• fyra år enligt LOU
• åtta år enligt LUF
• sju år enligt LUFS.

Enligt LOU och LUF får ramavtal endast löpa under längre tid än så om det finns särskilda skäl. Enligt LUFS får ramavtal löpa längre endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Hur lång tid ett ramavtal får löpa vid icke-direktivstyrd upphandling får alltså avgöras av de grundläggande upphandlingsprinciperna och omständigheterna i det enskilda fallet. Det betyder att en löptid som kan anses vara tillåten i ett fall, inte nödvändigtvis anses tillåten i ett annat fall. 

Även andra frågor som rör ramavtal vid icke-direktivstyrd upphandling kan komma att aktualiseras med anledning av det nya regelverket. Även då blir principerna vägledande, och tidigare praxis från det direktivstyrda området kan få betydelse.

Läs även om underrättelse om tilldelningsbeslut nedan under rubriken ”Information om beslut”.

De direktivstyrda reglerna om dynamiskt inköpssystem (DIS) gäller inte längre vid icke-direktivstyrd upphandling. Det är dock fortfarande möjligt att inrätta ett DIS vid sådan upphandling. 

Att det inte finns några särskilda regler om DIS vid icke-direktivstyrd upphandling innebär att det ställs höga krav på upphandlande organisationer att beskriva hur en sådan metod för löpande tilldelning av kontrakt kommer att gå till.

Enligt de direktivstyrda reglerna framgår det att ett DIS är en helt elektronisk process. Det innebär ett krav på att all kommunikation mellan den upphandlande organisationen och leverantörerna ska ske elektroniskt. Detta krav finns inte vid icke-direktivstyrd upphandling. Vid sådan upphandling gäller krav på skriftlig kommunikation som huvudregel. Däremot finns inget krav på att kommunikationen måste vara elektronisk.

I det nya regelverket för LOU och LUF finns inga särskilda bestämmelser om tekniska specifikationer och märkning vid icke-direktivstyrd upphandling. Utgångspunkten är att det som är tillåtet på det direktivstyrda området också är tillåtet på det icke-direktivstyrda området. Det är därför de grundläggande upphandlingsprinciperna som ytterst sätter ramarna för vad som är tillåtet eller inte. 

I det nya regelverket finns det inte längre ett krav på att tillämpa ytterligare direktivstyrda regler om tekniska specifikationer vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet (jämför 19 kap. 3 § andra stycket LOU och LUF som har försvunnit i de nya reglerna). För upphandling av B-tjänster över tröskelvärdet enligt LUFS gäller dock fortfarande detta krav (se 19 kap. 23 § LUFS i det nya regelverket).

I det nya regelverket för LOU, LUF och LUFS finns det inte längre bestämmelser om särskilda kontraktsvillkor vid icke-direktivstyrd upphandling. Utgångspunkten är att det som är tillåtet på det direktivstyrda området också är tillåtet på det icke-direktivstyrda området. Även här är de grundläggande upphandlingsprinciperna därför styrande.

Enligt de nya reglerna får en grupp av leverantörer delta gemensamt i en upphandling. En upphandlande organisation får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Den upphandlande organisationen får dock begära att gruppen ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt. 

En leverantör får även åberopa andra företags kapacitet för att visa att den uppfyller de krav som ställs på leverantören i fråga om kapacitet. Leverantören ska i sådant fall visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.

Den nya regleringen motsvarar i stort det som tidigare gällde på det icke-direktivstyrda området. Syftet med dessa regler är att underlätta för små företag att delta i upphandlingar.

Den nya bestämmelsen om kommunikation i upphandlingen anger att förfarandet vid en icke-direktivstyrd upphandling ska vara skriftligt. Muntlig kommunikation kan dock användas som ett komplement om den upphandlande organisationen bedömer det som lämpligt. 

Om muntlig kommunikation används ska den upphandlande organisationen dokumentera alla muntliga uppgifter som är av betydelse för upphandlingen. Det här innebär att det exempelvis är möjligt att begära in anbud i fysisk form i stället för elektronisk. 

Detta skiljer sig från de äldre reglerna i LOU och LUF på så sätt att tidigare skulle all kommunikation som huvudregel ske elektroniskt med hjälp av allmänt tillgängliga elektroniska medel. De nya reglerna påminner mer om reglerna i LUFS, även om reglerna i LUFS är mer detaljerade.

Leverantörer ska ges en skälig tid att inkomma med anbudsansökningar eller anbud. Det gäller såväl enligt de nya reglerna som enligt de äldre reglerna. Den tidsfrist som tidigare fanns, att anbudsansökningar aldrig får vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad, har försvunnit. 

Vad som är en skälig tidsfrist måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. 

Tiden för att lämna anbud ska i vissa fall förlängas. Det gäller enligt LOU, LUF och LUFS om den upphandlande organisationen inte har lämnat upplysningar om upphandlingsdokumenten i tid, samt om väsentliga ändringar görs i dokumenten. Detta är en nyhet för icke-direktivstyrda upphandlingar, men reglerna motsvarar det som redan tidigare gällde på det direktivstyrda området.

En ny bestämmelse om dialog har införts. Med dialog avses ett informationsutbyte mellan en upphandlande organisation och en leverantör. En dialog får exempelvis omfatta rättelser av fel, förtydliganden och kompletteringar av anbudet.

Den nya regleringen syftar till att 

• förtydliga att det finns möjlighet till en löpande dialog
• uppmuntra att denna möjlighet utnyttjas för att undvika onödiga missförstånd under en upphandling. 

De grundläggande upphandlingsprinciperna sätter fortfarande ramarna för vilka rättelser, förtydliganden och kompletteringar som är möjliga att göra.

I propositionen till den nya regleringen (prop. 2021/22:5 s. 127) anges att en upphandlande organisation inte regelmässigt behöver förbehålla sig rätten att använda sig av dialog i upphandlingsdokumenten. Enligt propositionen avgör de grundläggande upphandlingsprinciperna vad som särskilt behöver anges i upphandlingsdokumenten. Vad detta närmare innebär är inte självklart. Det kan därmed finnas anledning att vara tydlig i upphandlingsdokumenten när det gäller dialog.

Om den nya bestämmelsen om dialog innebär ett ökat utrymme eller inte för vilka rättelser, förtydliganden och kompletteringar som kan göras är omdiskuterat och kommer att avgöras i rättstillämpningen.

En upphandlande organisation får i dag, liksom tidigare, förhandla med en leverantör. Om en upphandlande organisation önskar genomföra en upphandling med förhandling måste detta som regel anges i upphandlingsdokumenten (prop. 2021/22:5 s. 127). Vidare ska det anges vad en sådan förhandling i så fall kan komma att omfatta. Detta framgår inte uttryckligen av det nya regelverket, utan följer enligt propositionen av de grundläggande upphandlingsprinciperna.

Enligt den nya bestämmelsen om onormalt låga anbud har en upphandlande organisation en möjlighet att förkasta ett anbud som bedöms vara onormalt lågt. Däremot finns det inte en skyldighet att förkasta ett sådant anbud, vilket är det som gäller enligt de äldre reglerna i LOU och LUF (i de äldre reglerna i LUFS angavs att sådana anbud får förkastas). 

Ett anbud får dock, precis som förut, förkastas först efter att organisationen har begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått något tillfredsställande svar av leverantören. Detta är en viktig skyddsregel för leverantörer som gäller vid upphandling enligt de nya bestämmelserna.

Genom de nya bestämmelserna om uteslutning av leverantörer får en upphandlande organisation utesluta leverantörer enligt de uteslutningsgrunder som anges på det direktivstyrda området. 

Dessa uteslutningsgrunder får alltid användas i icke-direktivstyrda upphandlingar, utan att det behöver anges särskilt i upphandlingsdokumenten.

Till skillnad från de äldre reglerna finns dock ingen skyldighet för upphandlande organisationer att utesluta en leverantör om denne eller dennes företrädare har gjort sig skyldig till sådan brottslighet som räknas upp i 13 kap. 1 § LOU och LUF samt 11 kap. 1 § LUFS.

En nyhet är att en upphandlande organisation också får ange andra uteslutningsgrunder som ska gälla i upphandlingen, utöver de grunder som gäller på det direktivstyrda området. 

Om andra uteslutningsgrunder än de direktivstyrda ska gälla i en upphandling måste dessa grunder tydligt anges i upphandlingsdokumenten. Uteslutningsgrunderna som används måste också vara förenliga med de grundläggande upphandlingsprinciperna.

Innan den upphandlande organisationen beslutar att utesluta en leverantör ska organisationen, precis som förut, ge leverantören en möjlighet att bemöta omständigheterna som den upphandlande organisationen anser utgör skäl för uteslutning.

De nya reglerna på det icke-direktivstyrda området nämner ingenting om upphandlande organisationers möjligheter eller begränsningar att ställa kvalificeringskrav. Inte heller nämns någonting om hur organisationen kan kontrollera att leverantörerna uppfyller kraven. 

Det ska dock framgå av upphandlingsdokumenten vilka krav som ställs på en anbudssökande eller anbudsgivare för att de ska få delta i upphandlingen. Det bör även framgå på vilket sätt de ska visa att de uppfyller dessa krav. 

Utgångspunkten är att upphandlande organisationer har samma möjligheter som på det direktivstyrda området att 

• ställa kvalificeringskrav
• kontrollera att leverantörer uppfyller kvalificeringskraven. 

Dock är organisationerna inte begränsade på samma sätt som vid direktivstyrd upphandling vad gäller 

• vilka kvalificeringskrav som får ställas
• vilka bevis som får efterfrågas
• hur kontrollen ska genomföras.

I stället är de grundläggande upphandlingsprinciperna vägledande för vilket utrymme som finns. 

Det bör även framhållas att krav i fråga om kapacitet och resurser, det vill säga kvalificeringskrav, är sådana krav på leverantören som ska framgå av upphandlingsdokumenten.

I de äldre reglerna fanns en skyldighet för en upphandlande organisation att underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal samt att lämna upplysningar på begäran av en leverantör. Denna skyldighet gäller även enligt det nya regelverket (jämför nuvarande 19 kap. 29 § LOU, 19 kap. 29 § LUF och 15 kap. 21 § LUFS). För att undvika onödiga hänvisningar till det direktivstyrda regelverket har bestämmelser om detta tagits in direkt i det nya regelverket för icke-direktivstyrd upphandling.

Om en upphandlande organisation har använt sig av ett ramavtal eller någon annan metod för upphandling som innebär en löpande tilldelning av kontrakt ska organisationen i vissa fall informera om tilldelningsbeslutet. Det gäller när beslutet om kontraktstilldelning har föregåtts av en förnyad konkurrensutsättning eller annan anbudsgivning i konkurrens. Denna skyldighet har tagits in i LOU, LUF och LUFS. Den upphandlande organisationen kan i dessa fall välja om den vill ingå avtalet direkt eller iaktta en frivillig avtalsspärr. 

Detta är en nyhet i LUF. Enligt de äldre reglerna i LUF fanns ingen skyldighet att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Därmed gällde inte heller någon avtalsspärr i dessa fall. Genom de nya reglerna är en upphandlande enhet enligt LUF skyldig att skicka ut en underrättelse om tilldelningsbeslut vid icke-direktivstyrd upphandling i ovan angivna fall. Som angivits ovan har enheten då möjlighet att välja mellan att ingå avtal omedelbart eller först efter att ha iakttagit en frivillig avtalsspärr. Vid direktivstyrd upphandling gäller fortsatt inte någon sådan skyldighet.

Anbud förfaller inte på grund av att den upphandlande organisationen lämnar en underrättelse om tilldelningsbeslutet eller lämnar upplysningar på begäran av en leverantör. Detta gällde enligt den äldre lagstiftningen och gäller också enligt den nya.

De bestämmelser som tidigare gällde för dokumentation av en upphandling och för skyldigheten att bevara handlingar har i sak överförts till det nya regelverket.

Följande regler anges inte längre i lagarna:

Det tidigare förbudet mot att utesluta leverantörer på grund av företagsform gäller fortfarande även om det inte längre anges uttryckligen i lagarna. Det beror på att det skulle strida mot de grundläggande upphandlingsprinciperna att utesluta leverantörer av den anledningen.

(Jämför 4 kap. 4 § LOU, 4 kap. 4 § LUF och 1 kap. 12 § LUFS samt 19 kap. 2 § LOU, 19 kap. 2 § LUF och 15 kap. 2 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022.)

I det äldre regelverket angavs bland annat att vissa hänsyn ska tas till om det finns anbudssökanden och anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av en upphandling och därför kan ha en fördel gentemot andra som deltar i en upphandling. Även om de uttryckliga bestämmelserna om detta har tagits bort så behöver det fortsatt tas sådana hänsyn eftersom det följer av de grundläggande upphandlingsprinciperna. 

(Jämför 4 kap. 8 § LOU och 4 kap. 7 § LUF samt 19 kap. 2 § LOU och 19 kap. 2 § LUF i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022.)

De äldre bestämmelserna om att en upphandlande organisation kan begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet har tagits bort. Möjligheten att genomföra en begränsad kontroll kvarstår dock. 

Det anses inte behövas några uttryckliga regler för att en sådan begränsad kontroll ändå ska kunna tillämpas vid icke-direktivstyrd upphandling. Det överlämnas åt de upphandlande organisationerna att reglera detta i den enskilda upphandlingen. 

Det centrala är att den upphandlande organisationen är tydlig i upphandlingsdokumenten med hur och när ställda krav avseende leverantörens lämplighet kommer att kontrolleras under upphandlingsförfarandet. 

(Jämför 19 kap. 20 § LOU, 19 kap. 20 § LUF och 15 kap. 15 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022.)

De detaljerade bestämmelserna om öppnande och prövning av anbudsansökningar och anbud har tagits bort. De grundläggande upphandlingsprinciperna sätter därmed ramarna i dessa sammanhang.

(Jämför 12 kap. 10 § första stycket LOU, 12 kap. 10 § första stycket LUF och 10 kap. 7 § första stycket LUFS samt 19 kap. 16 § LOU, 19 kap. 16 § LUF och 15 kap. 8 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022 – om att en upphandlande organisation inte får ta del av innehållet innan tidsfristen gått ut. 

Jämför 19 kap. 17 § LOU, 19 kap. 17 § LUF och 15 kap. 11 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022 – om anbudsöppning. 

Jämför 19 kap. 22 § LOU, 19 kap. 22 § LUF och 15 kap. 16 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022 – om anbudsprövning.)

De äldre detaljerade reglerna om användande av tilldelningskriterier vid tilldelning av kontrakt och ramavtal har tagits bort. I det nya regelverket anges det dock att upphandlingsdokument ska innehålla uppgifter om vilka tilldelningskriterier som ska användas samt deras viktning eller prioritetsordning (se även rubriken ”Upphandlingsdokumenten” ovan).

Det centrala i detta avseende är att den upphandlande organisationen ska ange i upphandlingsdokumenten vilka tilldelningskriterier som ska användas i upphandlingen och se till att dessa är förenliga med de grundläggande upphandlingsprinciperna. 

(Jämför 19 kap. 24–26 §§ LOU och 19 kap. 24–26 §§ LUF samt 15 kap. 18 § LUFS i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022 – om tilldelning av kontrakt. LUFS har en något annorlunda utformning jämfört med LOU och LUF.)

De regler som tidigare fanns om att alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för en upphandling ska göras genom användning av CPV-koder har tagits bort. Sedan den 1 januari 2021 gäller dock enligt 14 § andra stycket 4 upphandlingsförordningen att en annons om icke-direktivstyrd upphandling ska innehålla information om vad som ska upphandlas samt huvudsaklig CPV-kod och tilläggskod för CPV. Detsamma gäller vid efterannonsering enligt 14 c § 3 upphandlingsförordningen. 

(Jämför 4 kap. 19 § LOU och 4 kap. 17 § LUF samt 19 kap. 2 § LOU och 19 kap. 2 § LUF i lagstiftningen som gäller för upphandlingar som påbörjas före den 1 februari 2022 – om CPV-nomenklaturen.) 

De nya reglerna innebär inte någon skillnad mot de äldre reglerna vad gäller hur en direktupphandling kan genomföras. (Detta med undantag för de så kallade välfärdstjänsterna, se nedan under rubriken ”Reglerna om välfärdstjänster tas bort”.) 

En direktupphandling kan i sin enklaste form innebära att en upphandlande organisation tar kontakt med en leverantör och kommer överens med denne om uppdraget. 

Precis som tidigare gäller de grundläggande upphandlingsprinciperna även vid direktupphandling. Principernas betydelse varierar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. De har större betydelse ju högre värdet är och om direktupphandlingen är konkurrensutsatt eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen har belyst principernas innebörd vid direktupphandling i domen HFD 2018 ref. 60.

Direktupphandling får enligt de nya reglerna användas i samma situationer som förut, med ett viktigt undantag och ett viktigt tillägg:

• Regleringen kring så kallade välfärdstjänster har tagits bort. 
• Det har införts en ny möjlighet till direktupphandling i samband med att en upphandling, eller ett avtals giltighet, har blivit överprövad. 

Därutöver har direktupphandlingsgränserna höjts.

Direktupphandling är alltså, precis som förut, möjlig

• vid direktupphandling till lågt värde
• i vissa särskilda situationer (i samma situationer som en upphandlande organisation får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering)
• om det finns synnerliga skäl.

Därutöver är det möjligt att genomföra en direktupphandling vid överprövning. 

De särskilda regler som fanns för upphandling av välfärdstjänster under tröskelvärdet har tagits bort. Dessa tjänster kan genom de nya reglerna i stället direktupphandlas och omfattas av de grundläggande upphandlingsprinciperna. Det betyder att bilaga 2 a till LOU har försvunnit. De tjänster som räknas upp i denna bilaga har i stället flyttats över till bilaga 2.

Precis som enligt de äldre reglerna är det möjligt att direktupphandla om upphandlingens värde understiger den så kallade direktupphandlingsgränsen. Denna grund för direktupphandling kallas ibland för direktupphandling på grund av lågt belopp eller direktupphandling till låga värden. 

Det finns två olika direktupphandlingsgränser i LOU respektive i LUF: 

1. En för samtliga varor, tjänster och byggentreprenader med undantag för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. 
2. En särskilt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. 

Beloppen för dessa direktupphandlingsgränser är olika i LOU och LUF. 

Direktupphandlingsgränserna för varor, tjänster och byggentreprenader (med undantag för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster) har höjts. Direktupphandlingsgränserna anges i dessa fall, till skillnad från tidigare, uttryckligen genom nominella belopp i lagtexten.

Direktupphandlingsgränserna för sociala tjänster och andra särskilda tjänster har höjts kraftigt, ända upp till tröskelvärdet. Tjänster som berörs är exempelvis hälsovård och socialtjänster, men också hotell- och restaurangtjänster och juridiska tjänster. 

Den direktupphandlingsgräns som tidigare gällde för välfärdstjänster vid upphandling enligt LOU har försvunnit i det nya regelverket.

De särskilda regler som tidigare gällde för beräkningen av en direktupphandlings värde har tagits bort. Exempelvis försvann bestämmelsen om att direktupphandlingar av samma slag ska räknas ihop. Se mer om detta ovan under rubriken "Beräkning av en upphandlings värde”. Se även ovan under rubriken ”Självständiga separata operativa enheter” om sådana enheters möjlighet att beräkna värdet av direktupphandling separat.

Direktupphandling får även, precis som förut, användas när förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda och när det finns synnerliga skäl. Reglerna skiljer sig något mellan de olika upphandlingslagarna. 

För att göra regelverket tydligare och mer tillgängligt vill man undvika hänvisningar till de direktivstyrda reglerna så långt det är möjligt. Flertalet av bestämmelserna har därför skrivits in direkt i kapitlen om direktupphandling i LOU och LUF, medan det i LUFS hänvisas till de direktivstyrda reglerna i större utsträckning. Vidare utformades bestämmelserna redaktionellt annorlunda. Någon förändring i sak är dock inte avsedd. 

Det kan noteras att det förslag som utredningen lämnade om att införa en ny möjlighet till direktupphandling enligt LUF till följd av ogiltiga eller oacceptabla anbud inte har införts. Enligt de äldre reglerna i LUF fanns ingen sådan möjlighet vare sig på det direktivstyrda området eller på det icke-direktivstyrda området. De nya reglerna har alltså inte förändrat detta.

Exempel på tillfällen när det, i såväl de nya som de äldre reglerna, är möjligt att genomföra en direktupphandling:

• när inga, eller endast olämpliga anbudsansökningar eller anbud lämnats i en upphandling
• vid synnerlig brådska
• vid konstnärlig prestation
• vid tekniska skäl
• vid ensamrätt
• vid synnerliga skäl. 

Direktupphandling i vissa situationer

Förutsättningarna för synnerlig brådska

En ny möjlighet att genomföra en direktupphandling i samband med att en annonserad upphandling överprövas har införts. Direktupphandling får i dessa situationer användas för ett inköp som är nödvändigt för att tillgodose ett angeläget behov.

Direktupphandling vid överprövning 

Precis som enligt det äldre regelverket har upphandlande organisationer en möjlighet i det nya regelverket att annonsera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal genom en direktupphandling. En sådan annons ska göras i en annonsdatabas som är registrerad enligt lagen (2019:668) om upphandlingsstatistik. 

Om en upphandlande organisation har begärt in anbud från fler än en leverantör, det vill säga att direktupphandlingen har blivit konkurrensutsatt, ska organisationen snarast möjligt underrätta de leverantörer som har lämnat anbud om sitt beslut att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal. 

När den upphandlande organisationen lämnar underrättelsen inträder inte någon avtalsspärr. 

Ovanstående gäller såväl enligt de nya reglerna som enligt de äldre. En nyhet i det nya regelverket är att en sådan underrättelse ska vara skriftlig.

Upphandlande organisationer ska dokumentera genomförandet av en direktupphandling om upphandlingens värde uppgår till minst 100 000 kronor. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att organisationen ska kunna motivera besluten under samtliga skeden i upphandlingen. De nya reglerna motsvarar i sak det som tidigare gällde för direktupphandlingar.

Enligt de nya reglerna ska upphandlande organisationer besluta om riktlinjer för direktupphandling. Detta gällde också enligt det äldre regelverket.

Det har införts en beloppsgräns för när upphandlande organisationer behöver efterannonsera upphandlingar. 

Efterannonsering krävs inte om värdet av en upphandling understiger:

• LOU: 700 000 kronor
• LUF: 1,2 miljoner kronor
• LUFS: 1,2 miljoner kronor

Motsvarande undantag från skyldigheten att efterannonsera direktupphandlingar under direktupphandlingsgränsen har även införts i LUK. Undantaget för efterannonsering regleras på samma sätt som direktupphandlingsgränsen i LUK (det vill säga inte med nominella belopp). Det innebär att skyldigheten att efterannonsera en upphandling enligt LUK inte gäller för upphandlingar vars värde understiger fem procent av tröskelvärdet enligt den lagen.

Efterannonsering krävs inte om värdet av en upphandling enligt LUK understiger knappt 2,8 miljoner kronor.

I de äldre reglerna var det oklart när skyldigheten att efterannonsera en upphandling uppkom, vilket ledde till osäkerhet kring om varje inköp, oavsett hur litet det var, skulle efterannonseras eller inte.

Prop. 2021/22:5 Ett förenklat upphandlingsregelverk

Lagar och förordningar om offentlig upphandling