Vägledning om ändring av avtal på grund av covid-19-pandemin
På grund av covid-19-pandemin är det nu många leverantörer till offentlig sektor som har ekonomiska svårigheter och problem att leva upp till kraven i offentliga kontrakt. Samtidigt kan upphandlande organisationers behov ha förändrats. Här redogör vi på Upphandlingsmyndigheten för vår uppfattning om ändringar av kontraktsvillkoren som upphandlingsreglerna tillåter i den rådande situationen.
Innehåll på denna sida
- Covid-19-pandemin är en oförutsedd händelse
- Bedömning inför ändring av avtal
- Bestämmelser om ändringar av avtal i direktivstyrda förfaranden enligt LOU
- Ändringar av avtal under tröskelvärdena samt tjänster enligt 19 kapitlet LOU
- Exempel på ändringar av avtal
- Dokumentation och reglering av avtalsändringen
- Relaterade länkar
Covid-19-pandemin är en oförutsedd händelse
Händelserna med anledning av Covid-19-pandemin är enligt ett meddelande från Europeiska kommissionen en oförutsedd omständighet för alla upphandlande organisationer. I EU-domstolens praxis har kravet på oförutsebarhet ställts högt och omständigheterna ska i princip ha karaktären av force majeure, som exempelvis naturkatastrofer eller epidemier, för att anses som oförutsebara. Kommissionens ställningstagande gäller främst möjligheten att direkttilldela kontrakt på grund av synnerlig brådska, men bör även gälla för möjligheten att göra ändringar av ramavtal och kontrakt.
På grund av den pågående covid-19-pandemin har det uppstått en rad behov av att ändra i befintliga kontrakt och ramavtal (nedan ”avtal”). I den nu uppkomna oförutsedda situationen menar vi att upphandlingsreglerna kan tillåta vissa ändringar av avtal. I detta stöd avgränsar vi oss till de upphandlingsrättsliga aspekterna för upphandlingar som genomförs enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU). Men resonemangen kan även fungera som vägledning för upphandlingar enligt de övriga upphandlingslagarna. Vi vill framhålla att vissa av de bedömningar som vi tar upp i detta material inte har prövats av domstol och att rättsläget i vissa avseenden inte är helt klart. Det finns även andra regelverk som kan påverka möjligheterna att göra ändringar i upphandlade avtal.
Bedömning inför ändring av avtal
Utgångspunkten är att avtal ska hållas även i oförutsedda situationer och att de tillämpas enligt de villkor som parterna har kommit överens om. Om det uppstår ett behov av att göra ändringar av villkoren i ett avtal bör ni först ställa er följande frågor:
Många avtal innehåller klausuler som gör det möjligt att tillämpa villkor på ett annorlunda sätt i vissa situationer, inklusive så kallad force majeure. Kontrollera att det verkligen är en ändring av villkoren som behövs eller om det är möjligt att tillämpa befintliga villkor.
Fler svar om bland annat force majeure finns under Svar på aktuella frågor
Om det inte är möjligt att tillämpa villkoren på ett ändamålsenligt sätt med anledning av covid-19-pandemin kan det finns ett behov av, och möjlighet att, ändra villkoren i avtalet. Även om avtalsparterna är överens om att göra ändringen tillåter inte upphandlingsreglerna att man gör vilka ändringar som helst.
För upphandling över tröskelvärdena innehåller upphandlingsreglerna i 17 kap. lagen om offentlig upphandling (LOU) en rad bestämmelser om ändringar av avtal. Om parterna vill göra ändringar av avtalet som inte har stöd i dessa bestämmelser kan parterna stå inför en situation där de i upphandlingsrättslig mening är på väg att ingå ett nytt avtal.
Vid upphandling under tröskelvärdena eller av sociala och andra särskilda tjänster enligt 19 kap. LOU gäller inte dessa detaljerade bestämmelser men den rättsliga utgångspunkten följer ändå av de grundläggande principerna.
Det kan i den rådande situationen vara tillåtet för den upphandlande myndigheten att ingå ett sådant nytt avtal utan ny annonserad upphandling (6 kap. 15 § och 19 a kap. 5 § LOU). Även om till exempel en kompletterande beställning av varor eller tjänster är större än reglerna om ändringar av avtal i 17 kap. LOU tillåter, kan det vara möjligt att direkttilldela ett nytt avtal för dessa varor eller tjänster. Det gäller om anskaffningen är absolut nödvändig och synnerlig brådska gör det omöjligt att genomföra en annonserad upphandling.
Mer information om detta finns i vår vägledning om upphandling i akuta situationer
Bestämmelser om ändringar av avtal i direktivstyrda förfaranden enligt LOU
Det finns detaljerade regler om ändringar av kontrakt och ramavtal när det gäller direktivstyrda förfaranden, det vill säga sådana upphandlingar som omfattas av de EU-gemensamma reglerna för offentlig upphandling, (17 kap. 9–14 §§ LOU).
Den upphandlingsrättsliga grund för avtalsändringar som det i den nu uppkomna oförutsedda situationen ligger närmast till hands att använda är bestämmelsen om ändringar på grund av oförutsedda omständigheter (17 kap. 12 § LOU). Det kan även vara möjligt att göra vissa ändringar med stöd av andra bestämmelser i 17 kap. LOU, till exempel att göra ändringar av mindre värde (17 kap. 9 § LOU) eller kompletterande beställningar (17 kap. 11 § LOU) från befintliga avtal. En önskad ändring av ett avtal kan vara tillåten med hänvisning till två eller flera av dessa bestämmelser. Då kan den upphandlande myndigheten välja vilken bestämmelse som den vill hänvisa till. Men det är viktigt att veta vilken grund man använder sig av, bland annat eftersom ändringar med stöd av vissa bestämmelser ska annonseras.
Alla ändringar av avtal förutsätter i princip att avtalsparterna är överens om att ändra avtalet på ett visst sätt. Bestämmelserna om ändringar av avtal ger den upphandlande organisationen en upphandlingsrättslig möjlighet att avtala om vissa ändringar i befintliga avtal. Bestämmelserna innebär däremot inte att det finns en skyldighet att avtala om sådana ändringar. Bestämmelserna ger inte heller leverantörer någon rätt att göra ändringar i ingångna avtal.
Covid-19-pandemin är en oförutsedd omständighet
Covid-19-pandemin är en oförutsedd omständighet enligt 17 kap. 12 § LOU. För att få göra en ändring i avtalet ska behovet av ändringen bero på denna oförutsedda omständighet. Ändringen får inte innebära att avtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av avtalet får därutöver inte öka med mer än 50 procent.
För att en upphandlande organisation ska kunna göra en ändring av avtalet med stöd 17 kap. 12 § LOU ska följande förutsättningar vara uppfyllda:
- Det ska föreligga en omständighet som inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten.
- Behovet av att göra en ändring i avtalet ska bero på denna oförutsedda omständighet.
- Ändringen får inte innebära att avtalets övergripande karaktär ändras.
- Värdet av avtalet får inte öka med mer än 50 procent.
Vi går nedan igenom dessa förutsättningar.
Oförutsedd omständighet
Covid-19-pandemin är en sådan oförutsedd omständighet som bestämmelsen i 17 kap. 12 § LOU syftar på. Enligt skäl 109 i direktiv 2014/24/EU (nedan ”LOU-direktivet”) innebär oförutsedda omständigheter sådana yttre omständigheter som inte hade kunnat förutses trots att den upphandlande organisationen har visat skälig omsorg i förberedelserna av den ursprungliga kontraktstilldelningen. Kommissionen har i ett meddelande ansett att händelserna med anledning av covid-19-pandemin har varit oförutsebara för alla upphandlande myndigheter.
Behovet att göra en ändring ska bero på den oförutsedda omständigheten
För att en ändring i ett avtal ska vara tillåten enligt denna bestämmelse måste det vidare finnas ett behov av ändring som beror på de oförutsedda omständigheterna. En ändring som inte har en sådan koppling till en oförutsedd omständighet är inte tillåten med stöd av denna bestämmelse. Den kan däremot, beroende på omständigheterna, vara tillåten enligt någon annan bestämmelse i 17 kap. 9–14 §§ LOU.
Enligt Upphandlingsmyndigheten går det inte att av bestämmelsen utläsa någon begränsning av vilka typer av ändringar som i dessa fall är tillåtna. Även om kompletteringsköp kan ligga närmast till hands bör även andra typer av ändringar vara möjliga med stöd av denna bestämmelse. Redan bestämmelsens ordalydelse – ordvalet ”ändring” utan koppling till viss typ av ändring – talar för det. Denna slutsats stöds av att syftet med bestämmelsen enligt skäl 109 i LOU-direktivet är att det i sådana oförutsebara fall behövs en viss flexibilitet för att avtalet ska kunna anpassas till dessa omständigheter, utan ett nytt upphandlingsförfarande. Den ändring som är möjlig enligt denna bestämmelse bör alltså inte vara begränsad till viss typ av ändring utan till de behov som uppstått till följd av en oförutsedd händelse.
Det kan i den nu uppkomna oförutsedda situationen till exempel handla om att en upphandlande organisation har behov av att köpa mer av de varor eller tjänster som avtalet avser. Men behovet kan även bestå i att i viss mån anpassa de varor eller tjänster som avtalet omfattar. Det kan också handla om att det inte längre är möjligt för leverantörer att leverera varor och tjänster vid avtalad tidpunkt eller på avtalat sätt, och att det därför kan finnas behov av att tillfälligt medge anstånd med leveranser så länge som detta hinder föreligger. Likaså kan det uppstå oförutsedda behov av att tillfälligt justera andra avtalsvillkor, såsom betalningsvillkor eller sanktionsklausuler.
Ändringen får inte leda till att avtalets övergripande karaktär ändras
Ändringen får inte innebära att avtalets övergripande karaktär ändras. Det innebär enligt skäl 109 i LOU-direktivet att ändringarna inte får leda till att det som upphandlats ersätts med något annat eller att typen av upphandling förändras i grunden. Enligt Upphandlingsmyndighetens bedömning bör det innebära större möjligheter till ändringar av avtalet än de som följer av begreppet väsentlig ändring, som fastslagits i EU-domstolens praxis och som även införts i vissa bestämmelser om ändringar av avtal i 17 kap. LOU. Vad som utgör en ändring av avtalets övergripande karaktär får däremot avgöras från fall till fall.
Värdet av avtalet får inte öka mer än 50 procent
När ändringen innebär en ökning av avtalets värde innehåller bestämmelsen en begränsande förutsättning, värdet får inte öka med mer än 50 procent. Om den upphandlande organisationen genomför flera ändringar på grund av oförutsebara omständigheter under avtalstiden gäller begränsningen i värde för varje enskild ändring. En myndighet kan alltså genomföra flera ändringar efter varandra där varje enskild ändring ökar värdet med upp till 50 procent. Möjligheten att göra flera ändringar efter varandra får däremot inte utnyttjas i syfte att kringgå upphandlingsreglerna. En upphandlande organisation som har behov av att göra en ändring som skulle medföra att värdet ökar med exempelvis 75 procent får alltså inte dela upp ändringen i flera delar för att komma under beloppsgränsen.
Ändringar som överstiger beloppsgränsen innebär en ny upphandling, vilken som utgångspunkt måste konkurrensutsättas. Det kan däremot vara möjligt att göra en sådan ny upphandling utan konkurrensutsättning på grund av synnerlig brådska.
Om en upphandlande organisation gör ändringar i avtal som omfattas av upphandlingsdirektiven och som har annonserats i den europeiska annonsdatabasen TED kan de ändringar som görs behöva annonseras. Detta gäller ändringar av kontrakt som utgör kompletterande beställningar (med stöd av 17 kap. 11 § LOU) eller görs på grund av oförutsebara omständigheter (17 kap. 12 § LOU). Det finns ett särskilt standardformulär som ska användas för sådana annonser.
Ändringar av avtal under tröskelvärdena samt tjänster enligt 19 kapitlet LOU
Det finns inga bestämmelser som reglerar utrymmet för att göra ändringar av avtal som har ingåtts i upphandlingar under tröskelvärdena eller som avser sociala och andra särskilda tjänster. De direktivstyrda bestämmelserna om ändringar av avtal i 17 kap. LOU får dock anses bygga på generella principer som även gäller upphandlingar under tröskelvärdena.
Vi menar att en generell utgångspunkt är att utrymmet för att göra ändringar i avtal som ingåtts efter upphandling enligt 19 kap. LOU åtminstone inte är mindre än de som följer av de direktivstyrda bestämmelserna om ändringar av avtal i 17 kap. LOU.
Exempel på ändringar av avtal
Här går vi igenom exempel som vi uppfattar är praktiskt förekommande.
Den kanske vanligaste situationen i den nu uppkomna situationen är att den upphandlande organisationen får ett utökat behov av att anskaffa varor eller tjänster till följd av oförutsedda händelser med anledning av covid-19-pandemin. Det kan då vara möjligt att göra kompletterande beställningar på ett redan upphandlat avtal med stöd av flera bestämmelser i de direktivstyrda förfarandena, nämligen oförutsedda omständigheter (17 kap. 12 § LOU), kompletterande beställningar (17 kap. 11 § LOU) eller ändringar av mindre värde (17 kap. 9 § LOU).
Även om en kompletterande beställning inte är tillåten, till exempel på grund av att värdet överstiger 50 procent, kan det vara möjligt att direkttilldela ett sådant nytt avtal. Detta om anskaffningen är absolut nödvändig och synnerlig brådska gör det omöjligt att genomföra en annonserad upphandling
En vanlig situation i dagsläget är att leveransen av avtalsföremålet behöver skjutas upp. Det kan bero på oförutsedda omständigheter som medför leveranssvårigheter hos leverantören eller som att den upphandlande organisationen just nu inte kan ta emot leverans. Enligt vår uppfattning bör senareläggningar av leveranser i många fall vara tillåtna enligt LOU. Detta under förutsättning att avtalets övergripande karaktär inte förändras och leveransen inte senareläggs längre än vad som är nödvändigt.
I de direktivstyrda förfarandena bedömer vi att lagstöd för en sådan ändring i första hand finns i bestämmelsen om oförutsedda händelser (17 kap. 12 § LOU).
Som utgångspunkt gäller att underlåtenhet att utnyttja en sanktion vid försenad eller bristfällig leverans kan utgöra en otillåten ändring av ett avtal. Men om den försenade eller bristfälliga leveransen beror på oförutsedda omständigheter till följd av covid-19-pandemin kan avtalsändringar som innebär senareläggning av leveranser vara förenliga med LOU. Av samma skäl bör det finnas grund att tillfälligt avstå från att utkräva ett vite eller någon annan sanktion som är kopplad till leveransförseningen. Enligt vår uppfattning kan det i den rådande situationen vara lämpligt och rättsligt möjligt att använda vitesklausuler och andra sanktioner mot leverantörer med förnuft.
Europeiska rådet och Europeiska unionens råd har i ett uttalande ansett att myndigheter i EU, beroende på hur situationen utvecklar sig i de olika länderna, temporärt kan behöva låta bli att använda sanktioner vid förseningar i offentliga kontrakt.
Observera att förutsättningen är att leveranssvårigheterna ska ha orsakats av covid-19-pandemin (eller andra oförutsedda omständigheter). Att då tillfälligt avstå från att använda en vitesklausul eller annan sanktion bör i många fall inte medföra att avtalets övergripande karaktär ändras. En ändring kan därför, beroende på omständigheterna, vara möjlig i första hand med stöd av 17 kap. 12 § LOU.
Att tidigarelägga betalningen till en leverantör kan vara till stor hjälp för främst mindre leverantörer som just nu har likviditetsproblem och andra svårigheter. Hur och när betalning ska göras framgår normalt av avtalet. Det förekommer avtal där betalning ska ske först efter slutleverans eller som på annat sätt innebär att leverantören måste vänta länge innan den upphandlande organisationen betalar för de utförda leveranserna.
Beroende på hur villkoren för betalning närmare är formulerade och vilken betydelse villkoren hade i den ursprungliga upphandlingen kan det finnas utrymme att tidigarelägga betalningen utan att behöva göra någon ändring av avtalet. Tidigarelagd betalning utgör endast ändringar av avtal om en längre betalningstid faktiskt har avtalats och om parterna avser göra avsteg ifrån det. Om villkoren i avtalet innebär att leverantören ska få betalt senast ett antal dagar efter leverans eller fakturering så finns det i princip aldrig något upphandlingsrättsligt hinder mot att betala leverantören tidigare än så.
De nu uppkomna händelserna kopplade till covid-19-pandemin har inte varit möjliga att förutse. En tillfällig ändring av betalningsvillkoren bör i de flesta fall inte innebära att avtalets övergripande karaktär ändras. Det kan därför vara möjligt att ändra betalningsvillkoren med stöd av i första hand 17 kap. 12 § LOU.
I en del avtal är personlig närvaro av till exempel konsulter ett viktigt villkor. I vissa upphandlingar kan detta ha varit en central aspekt som påverkat både vilka leverantörer som ville delta i upphandlingen och vilka villkor de kunde erbjuda. På grund av covid-19-pandemin och inte minst risken för smittspridning, uppkommer därför frågan om det är möjligt att ändra villkoren så att leverantören kan utföra uppdraget på distans i stället. Exempel kan vara leverantörer som kan erbjuda konsultationer, rådgivning och utbildningar online i stället för en traditionell föreläsning eller fysiskt möte.
Vi anser att det i många fall är tillåtet att anpassa villkoren i avtalet på detta sätt med stöd av i första hand 17 kap. 12 § LOU. Detta under förutsättning att ändringen av avtalet behöver göras till följd av covid-19-pandemin och endast gäller under den tid som själva pandemin gör det nödvändigt att anpassa avtalet på det aktuella sättet. En ytterligare begränsning ligger i att avtalets övergripande karaktär inte förändras. Detta skulle exempelvis kunna vara fallet om det genom ändringen i praktiken blir fråga om ett helt nytt uppdrag.
I den rådande situationen är det många företag som går i konkurs eller inte kan leverera på grund av sjukfrånvaro eller av andra skäl. Detta gäller naturligtvis även underleverantörer.
Många upphandlade avtal innehåller villkor som ger leverantören en möjlighet att, efter godkännande av den upphandlande organisationen, byta ut den eller de underleverantörer vars kapacitet har åberopats eller underleverantörer som deltar i fullgörandet av kontraktet. Om det är reglerat i avtalet hur byte av underleverantörer ska gå till och dessa villkor följs är detta sannolikt en ändring som är tillåten med stöd av bestämmelserna om ändringsklausuler 17 kap. 10 § LOU.
I andra fall får bedömningen av vilka ändringar av underleverantörer som får göras ske utifrån hur avtalsvillkoren är utformade i det enskilda fallet. Byte av underleverantör kan vara möjligt med stöd av 17 kap. 12 § LOU eller någon annan bestämmelse. Notera också att byte av underleverantör sällan är en ändring av avtalet om avtalet inte innehåller någon reglering i fråga om vilka underleverantörer som leverantören ska använda eller om hur byte av dessa ska gå till.
Om det i stället är fråga om byte av leverantör regleras en sådan ändring i 17 kap. 13 § LOU.
Dokumentation och reglering av avtalsändringen
Enligt vår uppfattning är det viktigt att parterna reglerar och dokumenterar alla överenskommelser om ändringar av avtal. Avtalet innehåller ofta bestämmelser om hur ändringar och tillägg av avtal ska gå till, vad de ska innehålla och vilka som är behöriga att göra ändringar. Dessa bestämmelser ska följas.
Anges inget annat i avtalet bör regleringen av avtalsändringen vara skriftlig och undertecknad av båda parter och bör minst innehålla
- vilket avtal som ändras
- bakgrund, innefattande skälen till ändringarna
- vilka ändringar som har överenskommits
- vid vilken tidpunkt som ändringarna börjar gälla, och om de är tillfälliga, vid vilken tidpunkten eller under vilka förutsättningar de upphör att gälla
- en uppskattning av värdet av ändringen (om det är möjligt)
- om avtalets villkor i övrigt gäller oförändrade i förhållande till den nu träffade avtalsändringen.
Dessutom bör den upphandlande organisation se till att minst dokumentera
- tidpunkt för och andra uppgifter om kontakterna med leverantören
- rättslig grund för ändringar av avtalen
- uppgift om ändringen har annonserats och i så fall när.
Vad gäller vilka uppgifter som behöver dokumenteras är det givetvis även viktigt att beakta interna riktlinjer samt bokföringsregler och liknande. I övrigt kan även det standardformulär som ska användas vid vissa typer av ändringar av avtal tjäna som vägledning. I 12 kap. LOU finns bestämmelser om dokumentation av upphandlingar och tillgång till kontrakt.
- 17 kap. 9–14 §§ lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) – bestämmelser om ändringar av avtal vid direktivstyrd upphandling, särskilt 17 kap. 12 § LOU om ändringar av avtal på grund av oförutsedda omständigheter
- beaktandesats 107–111 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (LOU-direktivet), – EU-lagstiftarens syn på innebörden av artikel 72 om ändringar av kontrakt och ramavtal, särskilt beaktandesats 109
- prop. 2015/16:195 s. 1127–1133 – författningskommentaren till bestämmelserna i 17 kap. LOU om ändringar av kontrakt
- kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011 (annonseringsförordningen)– standardformulär 20 (bilaga XVII) ändringsmeddelande
- prop. 2015/16:195 s. 858–859 – ändringar av avtal på det icke direktivstyrda området
- EU-domstolens dom i mål C-454/06 Pressetext
- EU-domstolens dom i mål C-91/08 Wall (om ändringar av avtal ifråga om underleverantörer)
- Se även
- andra domar från EU-domstolen som berör ändringar av avtal, exempelvis mål C-337/98 kommissionen mot Frankrike, C-496/99 Succhi di Frutta och C-549/14 Finn Frogne
- Upphandlingsmyndighetens uppdragsrapport Ändringar av kontrakt och ramavtal – möjligheterna i den nya upphandlingslagstiftningen