Bygg- och anläggningsmaterial

Beroende på vilka produkter som används kan leveranskedjan se mycket olika ut. Det första steget är utvinning av råmaterial som exempelvis kan bestå av trä, sten, sand, kvartssand, lera, glimmer, naturgips, mineraler, råolja eller naturgummi. Nästa steg är att råmaterialet processas (till exempel stål som produceras av järn, skrot och kol). Vidare processas råmaterialet i ett eller flera steg till användbara byggmaterial såsom cement, betong, stål, glas, plast, träskivor, träbalkar, keramiska material, isolering, färg med flera. Dessa sätts sedan ihop till färdiga bygg- och anläggningsprodukter. Mellan varje led sker transport av materialet mellan olika länder där produktionen av olika komponenter sker.  

Betong är globalt sett det vanligaste materialet i byggnadsstrukturer. Betong består av 80 procent bergmaterial (ballast det vill säga sand, sten eller grus), vatten och cement. Cement fungerar som bindemedel i betong och murbruk och innehåller finmalt kalkberg och lera.

Stål är ett annat vanligt förekommande byggnadsmaterial som förekommer i exempelvis byggnadsstrukturer, ventilationskomponenter, takplåt, fönsterkarmar, tvättställsblandare, skruv och spik. Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden.

Mineralet glimmer, eller mica, som är det engelska namnet, används som tillsatsmedel i plast i kablar på grund av sina isolerande egenskaper, men kan även återfinnas i andra byggmaterial såsom fibercementskivor eller i färg.

Trä används ofta som konstruktionsmaterial inom bygg och fastigheter, i plywood, spånskivor, fönster, dörrar och inredning samt slipers till spårläggning. I Sverige används huvudsakligen nordiska träslag som furu, gran och björk, men även tropiska sorter och lövträ förekommer.

Isolering består ofta av till exempel mineralull, cellplast och dräneringsplattor. Mineralull är fibrer av sten och sand eller glas som smälts och spinns till fibrer. Råvarorna är diabas, bauxit, koks och kalk och i glasull är det returglas eller sand.  

Gips ingår i byggnader som bärande och icke-bärande byggdelar, innerväggar, golv, tak samt våtrums- och ytterväggar. Gips kan antingen vara naturgips, vilket kommer från den naturligt förekommande gipsstenen, eller industrigips, som framställs av restprodukter från kraftvärmeverk. Gips kan också vara återvunnen från byggen. Industrigips är vanligast i Norden och det framställs i en process som innebär att kalksten blandas med vatten, svavel, luft och koldioxid. Glimmer och andra mineraler och metaller som järn och aluminiumoxid kan också förekomma i gipsplattor.

Natursten används i infrastrukturprojekt till kantavgränsningar samt i beläggning av gång- och körytor eller som ett ingående material i golv. Det är oftast granit, men även kalksten och andra stenslag används. Natursten bryts oftast i dagbrott för att sedan bearbetas, slipas, i produktionsanläggningar.

Keramiska produkter som sanitetsporslin, kakel och klinkerplattor tillverkas av lera, kaolin och kvartssand som bränns.

Glas som används i byggnader är framförallt så kallat ”floatglas” som tillverkas genom en särskild process. Glas tillverkas av kvartssand, soda, dolomit, kalksten, nefelin och sulfat. Karmar till fönster innefattar material som furuträ, aluminium, plast, stål eller glasfiber (plast och glas kombinerat).  

Flera produkter som är vanligt förekommande inom bygg och fastighet har ett ursprung i råolja. Bland dessa kan nämnas plastprodukter såsom rör, cellplast, geotextil, golv och inredningsdetaljer samt kemiska produkter som färg. Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. Efter utvinningen av råoljan följer raffinering och sedan vidareförädling i (petro)kemiska fabriker för framställning av kemiska föreningar som tillsammans med olika tillsatsämnen utgör plastgranulat, vilka slutligen tillhandahålls som insatsvara till plastindustrin. Det finns många olika typer av plast och de kan grupperas in i två huvudpolymerfamiljer:  

• termoplaster - som mjuknar vid smältning och härdar sedan igen vid kylning 
• härdplast - som inte kan omformas efter upphettning.  

Insatsvarorna ingår vidare i plastproduktionen som sker genom att forma eller stöpa materialet till specificerad form.

Färg är en kemisk produkt som består av pigment, bindemedel, lösningsmedel och tillsatser baserade på oljor och alkohol.

Det finns många olika typer av hårda och mjuka golv. Vanliga material är trä, vinyl, linoleum, natursten, gummi och textil. Gummigolv består av både naturligt och syntetiskt gummi. Linoleum är ett organiskt material som framförallt består av linolja och harts (harpiks). Vinyl är oljebaserad PVC-plast och textilgolv består ofta av ull eller nylon (plast). Trägolv är framförallt tillverkade av ek och furu. Stengolv kan vara av granit, marmor, skiffer och sjösten eller av keramiska material som klinker.

Ventilation omfattar ett brett spektrum av produkter. Kanalsystemen består av plåt som ljuddämpas med mineralull och väv. Spjäll består av förzinkad plåt och ventilationsaggregat har ett hölje av stål med aluzink (aluminium och zink) eller är förzinkat och målat, och har ett filter som består av glas- eller syntetfiber. Rör till värmeåtervinning består av aluminium eller av koppar. Fläktar är också framförallt stålbaserade och har en elektrisk motor. Plast och gummidetaljer förekommer också.

Andra metaller och mineraler såsom koppar, aluminium och zink ingår som komponenter i ett flertal sammansatta produkter såsom ventilation, rör och fönster. 

Elektronik förekommer i många olika komponenter inom bygg och fastigheter, till exempel uppvärmning, belysning, ventilation, elinstallation och olika typer av styrsystem. 

Byggvaror sluttillverkas till stor del inom Europa. Detta beror på att många material och produkter är tunga och därför olönsamma att transportera längre sträckor. Däremot kommer lättare produkter och komponenter ofta från Asien, till exempel Kina och Taiwan. Exempel på sådana komponenter är skruv och spik samt elektronik och elektroniska komponenter.

Metall används i många byggprodukter, sammansatta eller inte, och bryts inte sällan i högriskländer, även om det också bryts i Europa eller kan komma från återvunnet material. Bygg- och infrastruktursektorn står samlat för 50 procent av den globala efterfrågan på stål. Kina är världens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA. Andra stora exportörer av stål är Turkiet och Brasilien. Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien, som står för cirka 40 procent och Brasilien, som står för cirka 20 procent. Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent.

För produktion av koppar är Chile, Kina och Zambia, några av de största producerande länderna i världen, tillsammans med USA, Japan och Tyskland. Koppar bryts även i Demokratiska republiken Kongo. Framställning av raffinerad koppar (färdig metall), domineras av Japan, som trots avsaknad av egen kopparbrytning står för cirka 13 procent av tillverkningen, enligt statistik från 2002. Enligt samma års statistik står Chile för 12 procent och Kina för 10 procent av världens tillverkning av raffinerad koppar. Cirka 35 procent av världskonsumtionen härrör från återvunnen koppar. Koppar har mycket hög återvinningsbarhet och återvinning medför kraftigt minskad miljöbelastning jämfört med utvinning av ny råvara. 

Kina är det största producentlandet av zink som också bryts i bland annat Australien, USA, Peru, Indien och Bolivia. Aluminium utvinns framförallt ur mineralet bauxit som bryts på många platser runt om i världen. Stor utvinning sker i Australien, Brasilien, Guinea, Indien och Kina, men även i till exempel Malaysia och Vietnam. Förädling till primärt aluminium innefattar att bauxit förädlas till aluminiumoxid. Här är Australien (32 procent) dominerande på världsmarknaden, men även Jamaica är en stor producent (24 procent). Baserat på aluminiumoxid framställs sedan primärt aluminium (det vill säga aluminium som ej baseras på återvunnet material). Kina producerade cirka 19 procent och Ryssland cirka 12 procent av allt primärt aluminium men en majoritet av produktionen sker i västvärlden. För världsproduktionen av sekundärt aluminium (baserat på återvunnet material) står USA för cirka 38 procent och Japan cirka 21 procent. Bland europeiska tillverkare dominerar Italien och Tyskland. 

Glimmer, som kan finnas i till exempel färg, gipsfiberskivor och kablar, bryts ofta i Indien och Kina. I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen.

Betong produceras som regel lokalt och även råvarorna, sten och cement, har inte sällan europeiskt eller nordiskt ursprung. 75 procent av cementen som används i Sverige är tillverkad inom landet. Betongtillverkning sker mestadels så nära byggplats som möjligt och huvuddelen av tillverkning och produktion är också svensk. Stora importländer är Tyskland, Irland och Belgien, men tyngden och volymen på produkterna begränsar möjligheterna att importera.

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada. Avseende plastprodukter är Kina, Tyskland, USA och Italien stora producenter, varav Kina är den största.

Ryssland är, tillsammans med Sverige, Kanada, USA och Tyskland, en stor exportör av sågat trä. Kina är världens största exportör av plywood följt av Indonesien, Malaysia och Ryssland. Längre bak i värdekedjan för träprodukter är de länder som bedriver mest skogsavverkning, som Kina, USA, Ryssland, Indien, Japan, Tyskland, Indonesien, Italien och Malaysia.  Det finns dock stora problem med spårbarhet för träråvara till följd av en utbredd illegal handel. Inom skogsbruk finns det även risk för att trä har skövlats illegalt. Illegalt skogsbruk innebär att timmer avverkas, transporteras, vidareförädlas, köps eller säljs i strid mot, eller i kringgående av, nationella lagar eller regionala och lokala bestämmelser. Omkring 80 procent av allt virke som exporteras från Asien, Afrika och Sydamerika uppskattas varit olagligt hanterat på något sätt. Illegalt skogsbruk är även ett problem i Ryssland, Kina och Baltikum. Stora delar av den europeiska och svenska virkesimporten kommer från dessa länder och det finns därför stor risk för att virket har avverkats illegalt.

När det gäller sten är leveranskedjan i vissa fall känd ner till stenbrottet och i andra fall mer komplex där sten i vissa fall importeras från andra länder för att sedan bearbetas. Globalt sett är Kina den största producenten av sten och en stor del av den natursten som används i Sverige har bearbetats i Kina. Stenbrytningen kan dock ha sitt ursprung i Indien, Brasilien eller afrikanska stater såsom Zimbabwe, Angola, Nigeria och Egypten. Bearbetade stenprodukter importeras även från till exempel Italien, Indien, Portugal och Sydafrika.

I isoleringsmaterial finns ofta bergarten diabas, vilken i stor utsträckning exporteras av USA, Filippinerna och Saudiarabien, men råvaran kan även ha lokalt ursprung eller vara återvunnen. Slutproduktion av isoleringsmaterial sker dock inte sällan nära marknaden, inom Europa och avseende andra råmaterial, som återvunnet glas, sand och dolomit, så kommer dessa som regel från länder som Tyskland, Sverige och Polen men även Turkiet.  

Avseende gips finns inga naturgipsfyndigheter i Norden men däremot i närliggande länder som Polen, Tyskland, Frankrike och Spanien. EU är den största producenten av gips i världen och då gips är tungt att frakta långt förses den europeiska marknaden i stor utsträckning med lokalt producerat gips. 

Golv produceras till stor del inom Europa men kan också importeras från Asien, till exempel från Kina. Europa står för 35 procent av världsmarknadens natursten där Italien, Grekland, Spanien och Portugal är stora producentländer. Stor import till den europeiska marknaden sker från Kina, Indien och Brasilien. Sten från afrikanska länder som Egypten, Nigeria, Angola och Zimbabwe kan också förekomma och även från Turkiet. Vissa råvaror i linoleumgolv (harts och juteväv) kan komma från asiatiska länder som Indonesien och Bangladesh. Naturgummi (latex) kommer från gummiträdet som växer i Sydamerika, Sydostasien och Västafrika, och den största produktionen av förädlat naturgummi står Thailand, Indonesien och Malaysia för. 

Europa har en stor produktion av keramiska produkter, framförallt i länder som Portugal, Spanien, Tyskland och Italien. Största exportörer av kakel är Kina, Spanien och Italien. Andra stora producentländer är Indien, Brasilien och Turkiet. Sanitetsporslin är ofta producerat inom Europa men importeras också till stor del från Kina. Kaolin bryts i dagbrott, till stor del i USA och England. Kina är också en stor producent. Andra stora producentländer är Sydkorea, Indien, Indonesien och Thailand. 

Då glas är ett tungt material är transportkostnaderna höga och därför fraktas inte glas några längre sträckor. I Europa tillverkas glas enligt floatglassmetoden av sju företag som har ett femtiotal fabriker, framförallt i Belgien, Tyskland, Spanien, Polen och även i Turkiet. Kvartssand till glas finns överallt i världen men bryts främst i USA (som också är en stor exportör), Australien, Italien, Tyskland, Australien, Frankrike och Turkiet.  

Färg som säljs på den europeiska marknaden tillverkas som regel inom Europa då det är dyrt att frakta färg. Tyskland, Danmark och Nederländerna är vanliga importländer. Även blandningar som ingår som komponenter tillverkas inom Europa, men de kan också komma från annat håll som USA och Kina. Pigment kan komma från många håll, men USA och Kina är stora producenter av titanoxid och det enskilt största företaget som producerar titanoxid för pigment ligger i Mexiko.  

Produktion av sammansatta ventilationsprodukter sker inte sällan i Sverige och tillverkning av olika komponenter sker även det i stor utsträckning inom EU (framförallt i Sverige, Tyskland och Finland). Produkterna är dock komplexa och råmaterialen (stål, andra metaller och plast) köps ofta på spotmarknader. Både motorer till fläktar och plastdetaljer köps dock ofta färdiga från tillverkare men spårbarheten är här begränsad och de kan ursprungligen tillverkas såväl inom Europa som i Kina.

Globala händelser 2020–2022

Covid-19: Byggbranschen påverkades på olika sätt under pandemin, från att leverantörer stängde ned verksamhet på grund av restriktioner, till en ökning av efterfrågan. Många delar av byggmaterial kommer från Kina vilket innebär att det har varit svårt att få tag på komponenter under pandemin på grund av restriktioner.  

Minoriteter och ursprungsbefolkning: Inom gruvindustrin är kränkningar av ursprungsbefolkningars och minoriteters rättigheter utbrett. Föroreningar och markkonflikter är vanligt förekommande. Innan en ny gruva eller naturresurs utvinns ska konsultationer med ursprungsbefolkning genomföras, och deras perspektiv ska tas i beaktande om huruvida verksamheten ska få etablera sig eller inte. I teorin ska de ge sitt samtycke till att köpa eller nyttja den mark som företaget vill använda. Detta sker dock sällan, vilket ofta leder till markkonflikter. 

Under åren 2020–2022 har rapporter fortsatt publiceras om kränkningar av ursprungsbefolkningars och minoriteters rättigheter kopplat till leverantörskedjan för bygg- och anläggningsmaterial. 

Ökad migration: I många länder där byggmaterial tillverkas är migrantarbetare, och också tvångsarbete, vanligt förekommande. Dessa två sammanfaller ofta och har blivit värre på senare år, då fler emigrerar på grund av ekonomisk osäkerhet. Tvångsarbete är vanligt i bland annat tillverkningsländer som Kina, Brasilien, Egypten, Nigeria, Malaysia, Indien och Indonesien. Även de produkter som tillverkas i Europa kan medföra stora risker. I Italien och Spanien, där mycket byggvaror tillverkas, finns generella risker för att migrantarbetare och flyktingar utnyttjas, exempelvis för arbete under slavliknande förhållanden. 

Den 25:e januari 2022 avlämnade Byggmarknadskommissionen sin slutrapport om rådande förhållanden på svensk byggmarknad avseende fusk och kriminalitet. Rapporten vittnar om att problemen med arbetslivskriminalitet i byggsektorn är omfattande och växande och att branschen står inför allvarliga utmaningar. Dessa omfattar bland annat kriminalitet och ohederlighet, illegal arbetskraft, skattebrott, låga löner, bristande skydd från kollektivavtal, sociala avgifter som inte betalas, konkursbrott, bestickning och korruption samt hot och våld. Fusk och kriminalitet hotar kompetensförsörjning, rekrytering och arbetsmiljö, och bidrar till en osund konkurrens där seriösa företag konkurreras ut.  

Rysslands invasionskrig i Ukraina: Kriget har drivit upp kostnader för branschen. Det har även blivit svårare att få tag på material i rimlig tid. Att delar av leverantörskedjan blivit dyrare, kan innebära en risk för lägre löner och större exploatering av arbetstagare där problemet idag redan är utbrett.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i hela leveranskedjan, men är särskilt höga inom utvinning av råmaterial. I tillverkningsledet  förekommer höga risker framförallt inom tillverkningen av stål och aluminium, trä, golv, keramiska produkter, elektronik samt mindre komponenter som skruv och spik. För vissa produkter är riskerna lägre i tillverkningsledet framförallt baserat på var tillverkning sker. Bland sådana produkter kan glas, betong och färg nämnas. För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och informationsunderlag för riskanalys begränsad, risker har därmed bedömts som höga.

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Förekomst av tvångsarbete rapporteras även från sten- och gruvindustrin i Kina, Angola, Brasilien, Egypten, Indien och Nigeria.

Utvinning av naturgummi på de småskaliga skogsbruken i Indonesien och Malaysia och innebär arbete sju dagar i veckan för en ofta otillräcklig lön och bristande fackliga rättigheter. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma vid utvinning av naturgummi i Burma.

Rapporter om tvångsarbete längre upp i leveranskedjan förekommer även vid produktion av exempelvis keramiska produkter i Indien.

Avseende gruvdrift finns i Brasilien exempel på markkonflikter mellan lokalbefolkning och gruvbolag, där utvinningen har negativ påverkan på vattenkvaliteten och fiskebeståndet samt har orsakat jorderosion. Utvinningen bidrar inte sällan till negativ social påverkan då lokalbefolkning tvångsförflyttats. I Indien förekommer markkonflikter med ursprungsbefolkningar kopplat till utvinningen av bauxit och järnmalm samt vid produktion av stål. I Vietnam har visselblåsare och motståndare till anläggning av gruvor mötts av våld och trakasserier. Även i Australien förekommer markkonflikter mellan ursprungsinvånare och gruvbolag som verkar i miljömässigt känsliga områden, vilka traditionellt sett tillhör aboriginer.

Illegal avverkning av skog påverkar samhällen och byar runt omkring skogarna negativt genom att lokalbefolkningen berövas de naturtillgångar som de är beroende av. I tropiska skogar kan avverkningen även förstöra boplatserna och inskränka rättigheter att jaga och nyttja marken för ursprungsbefolkningar. Tvångsförflyttningar mot liten, eller ingen kompensation alls, för marken eller virket förekommer.

Vid oljeutvinning förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkning och ofta utan tillräcklig ersättning. Eftersom oljeutvinning och pipelines tar upp stora ytor, riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjligheter att nyttja marken.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och ursprungsbefolknings försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

Risker vid oljeutvinning innefattar risk för föroreningar av vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar i sin tur att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar ofta även luftkvaliteten negativt på lokal nivå.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker såsom exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga människor i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna, vilket ofta är både komplicerat och farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård.

För sten är produktionen i Kina, Indien, Brasilien och afrikanska länder, som exempelvis Zimbabwe, Angola, Nigeria och Egypten förenade med risker gällande en farlig arbetsmiljö där skydd för hälsa ofta saknas. Både stenbrytning och stenbearbetning är förenade med risker för krossolyckor och lungsjukdomen silikos (stendammslunga). I Kina varierar dock tillverkningsvillkoren från högteknologiska fabriker till enkla arbetsbänkar utomhus. I Zimbabwe har svåra arbetsskador och olyckor med dödlig utgång rapporterats från stenindustrin. Vid brytning och hantering av kvartssand, i bland annat Indien, finns höga risker för negativ påverkan på arbetares hälsa då det finkorniga dammet som uppstår kan orsaka silikos.

Utvinning av naturgummi, vilket i stor utsträckning sker i Thailand, Indonesien och Malaysia, medför hög risk för bristande arbetsmiljö och säkerhet. Starka bekämpningsmedel så som parakvat används, vilket är mycket giftigt för människor och adekvat skyddsutrustning tillhandahålls i varierande grad.  

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Indien, Zambia och Malaysia stora risker, exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer, låga löner, bristande fackliga rättigheter. Gruvarbetarna får ofta betalt under minimilön, saknar skydd och riskerar ofta att utnyttjas. Även längre upp i leveranskedjan vid produktion av stål finns det brister i arbetsmiljö, i form av avsaknad av adekvat skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering aktuella i Kina, Indien och Ryssland. 

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

För sten är produktionen i Kina, Indien, Brasilien och afrikanska stater, som exempelvis Zimbabwe, Angola, Nigeria och Egypten, förenade med höga risker gällande låga löner, arbetstider, bristande fackliga rättigheter.

Avseende keramiska produkter är denna tillverkning förenad med höga risker vid produktion i Kina, Indien, Brasilien och Turkiet och vid råvaruutvinning i Asien. Risker omfattar bristande säkerhet och farlig arbetsmiljö, låga löner och bristande fackliga rättigheter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Rapporter om barnarbete förekommer även inom skogsavverkning, vilket ofta sker på isolerade platser, långt från samhällen. Avståndet till samhällen har även inneburit att lagar och regler, fackföreningar och samhällsstöd har fått bristfälligt genomslag inom skogsbruksindustrin.

Förekomst av barnarbete rapporteras även från såväl stenindustrin i Angola, Egypten, Indien och Nigeria. Vad gäller utvinning av naturgummi rapporteras barnarbete förekomma i exempelvis Thailand och vad gäller oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter förekommer i hela leveranskedjan, men är särskilt höga inom utvinning av råmaterial. I tillverkningsledet förekommer höga risker, framförallt inom tillverkningen av stål och aluminium, trä, golv, keramiska produkter, elektronik samt mindre komponenter som skruv och spik. För vissa produkter är riskerna lägre i tillverkningsledet framförallt baserat på var tillverkning sker, bland sådana produkter kan glas, betong och färg nämnas. För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och informationsunderlaget för riskanalys begränsat, därmed har riskerna bedömts som höga.

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Förekomst av tvångsarbete rapporteras även från både sten- och gruvindustrin i Angola, Brasilien, Egypten, Indien och Nigeria.

Utvinning av naturgummi på de småskaliga skogsbruken i Indonesien och Malaysia innebär inte sällan arbete sju dagar i veckan för en ofta otillräcklig lön och med bristande fackliga rättigheter. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma i vid utvinning av naturgummi i Burma.

Rapporter om tvångsarbete längre upp i leveranskedjan förekommer även vid produktion av exempelvis keramiska produkter i Indien.

Generellt sett innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Förekomst av barnarbete rapporteras även om inom stenindustrin i Angola, Egypten, Indien och Nigeria, vid utvinning av naturgummi i exempelvis Thailand och vid oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien.  

Rapporter om barnarbete förekommer även inom skogsavverkning, vilket ofta sker på isolerade platser, långt från samhällen. Avståndet till samhällen har även inneburit att lagar och regler, fackföreningar och samhällsstöd har fått bristfälligt genomslag inom skogsbruksindustrin.

Inom utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm och produktion av stål och aluminium. Gruvindustrin i såväl Kina, Brasilien, Guinea, Indien, Vietnam som Malaysia innefattar höga risker för inskränkta fackliga rättigheter och begränsningar i nationell lagstiftning avseende fackföreningars verksamhet.

Inom utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm, men även vid produktion av stål och aluminium. Vad gäller både järnmalmsbrytning och brytning av bauxit handlar det framförallt om arbetsmiljö och säkerhet i gruvorna, arbetstider, arbetsrätt samt tvångs- och barnarbete. Gruvindustrin i flertalet högriskländer såsom Kina, Indien, Brasilien, Guinea, Vietnam och Malaysia är förknippad med bristande arbetsvillkor, hälsofarliga arbetsmiljöer och låga löner. Rapporter om att detta har resulterat i många dödsfall förekommer från både Indien och Kina. Även i Turkiet är det vanligt med arbetsplatsolyckor inom gruvindustrin. Turkiet har mellan 250 000 och 400 000 flyktingar från Syrien som arbetar illegalt i landet, inte sällan i gruvsektorn, och som saknar tillgång till arbetsrättsligt skydd. Detta medför en hög risk för trafficking, bristande arbetsvillkor och låga löner. Vid brytning och hantering av kvartssand, i bland annat Indien, finns höga risker för negativ påverkan på arbetares hälsa då det finkorniga dammet som uppstår kan orsaka silikos (stendammslunga).

När det gäller risker i produktionen av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, förekommande i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning, bland annat i form av att arbetstagare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Stålproduktion och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenad med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och arbetstagarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Arbetsvillkoren vid oljeutvinning präglas av att det i stor utsträckning förekommer kontraktsanställning istället för fast anställning. Rapporter visar att det framförallt är de kontraktsanställda som råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till adekvat skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal.  Även högre upp i leveranskedjan för plastprodukter förekommer höga risker för undermåliga arbetsvillkor. I Kina, som är världens största producent av plast, förekommer höga risker för bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, långa arbetsdagar, obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

Riskfyllda arbetsförhållanden vid skogsavverkning och träförädling är vanligt. Det är exempelvis vanligt med allvarliga olyckor med motorsågar och bristande kontroll till följd av att arbetet ofta utförs på isolerade platser. Inom skogsavverkning förekommer en ökning avseende osäkra arbetskontrakt på grund av den ökade illegala skogsavverkningen.

Produktionen av keramik, som används i exempelvis kakel och klinkerplattor, är förenad med risker gällande exponering för dammpartiklar som kan orsaka stendammslunga, höga temperaturer i samband med förbränning, samt höga ljud och vibrationer vid hantering av maskiner. Risker berör framförallt produktionen i Kina, Indien, Brasilien och Turkiet samt råvaruutvinning i Asien. Riskerna omfattar bristande säkerhet och arbetsmiljö, låga löner och bristande fackliga rättigheter.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av bygg- och anläggningsmaterial. Framförallt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin och skogsavverkning. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plastvara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Tillverkning av stål ger upphov till omfattande utsläpp av koldioxid samt utsläpp av partiklar till luften. Detsamma gäller förädling av andra metaller, som aluminium, då smältningen är mycket energikrävande. Framställningsprocessen för nytillverkad aluminium kräver tio gånger högre energiförbrukning än vid återvinning av aluminium. Utvinning och primär bearbetning av mineraler har bedömts utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen. 

Skogen spelar en viktig roll för att minska mängden koldioxid i atmosfären. När det skövlas en större andel skog än vad som hinner växa upp ökar mängden koldioxid i atmosfären vilket leder till förstärkt växthuseffekt. Dessutom orsakar skogsskövlingarna utsläpp av koldioxid som beräknas uppgå till omkring 20 procent av alla växthusgaser som släpps ut i miljön.

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin härstammar från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Även framställning av cement ger upphov till stora koldioxidutsläpp.

Gruvdrift är i stor utsträckning förknippat med risker för den biologiska mångfalden till följd av urlakning av giftiga ämnen, spridning av dammpartiklar, jorderosion och illegal avverkning av skog. Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Sydamerika (i Brasilien, Bolivia, Peru), vid brytning av zink, järnmalm, koppar och bauxit.

Bevarande av skog är av stor vikt för att främja biologisk mångfald och illegal avverkning av skog riskerar att orsaka stora förluster av livsmiljöer för unika arter. Särskilt när avverkning sker i skogsområden med stor biologisk mångfald, som tropikskogar och urskogar. När skogar avverkas medför det även att den skyddande funktion som skogen har går förlorad. Exempelvis så medför det större risk för jorderosion när skogen inte längre binder jorden och att det skydd som skogen utgör mot översvämningar vid kraftig nederbörd minskar.

Vidare finns höga risker även vid brytning av kvartssand i bland annat Indien, där rapporter om att det har gett upphov till erosion, jordskred och översvämningar.

Även oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Generellt kräver gruvdrift hög vattenanvändning, vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.

Gruvdrift för brytning av mineraler som exempelvis zink, bauxit och koppar sker i öppna dagbrott och är förknippat med risker för urlakning av giftiga ämnen och spridning av dammpartiklar. Rapporter om omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns från flera länder i Sydamerika.

Förädling av metaller innebär också mycket kemikalieintensiva processer och risker för läckage av organiska föreningar finns. I framställningen av aluminium bildas exempelvis restprodukten rödslam som är giftig.

Såväl oljeutvinning som tillverkning av plastprodukter innebär höga risker för mark- och vattenföroreningar i de lokalmiljöer som detta sker i. Flertalet rapporter om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer. 

Risk för korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv-, olje- och skogsindustrin. Det saknas specifika rapporter om förekomst av korruption vid tillverkning av material och bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen. Riskerna kan dock sammantaget bedömas som något lägre än vid råvaruutvinning.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaror till bygg- och anläggningsmaterial utvinns och produkterna tillverkas. I Transparency Internationals Corruption Perception Index rankas flera länder lågt (vilket innebär hög risk för korruption). Till exempel är Malaysia rankad som 51 av 198 länder, Sydafrika 70, Indien 80, Kina 80, Turkiet 91, Vietnam 96, Peru 101, Brasilien 106, Bolivia 123, Ukraina 126, Guinea 130, Ryssland 137, och Kongo 165. Då produktgruppen har ett brett spann av produkter som tillverkas på en mängd olika platser så kan det dock konstateras att det även förekommer tillverkningsländer (i såväl bearbetningsled som i sluttillverkningsled) där korruptionsrisken kan bedömas som lägre. Bland dessa kan nämnas exempelvis Sverige, Belgien, Tyskland, Spanien, Danmark och Nederländerna.

Organiserad illegal avverkning av skog sker bland annat i Kina, Indonesien, Brasilien, Demokratiska republiken Kongo, baltländerna, Balkan, Kamerun, Belarus och Ukraina. Vanliga legala överträdelser är förfalskning av tillstånd och mutor för att få tillstånd för att avverka mer skog än reglerat.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.

Det finns även risk för korruption i Kina, som har den största plasttillverkningen i världen. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Det är vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt. Detta i kombination med att ett flertal av råvaruländerna generellt sett har en hög korruptionsrisk medför det även en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.

Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, och därigenom bidra till ökad korruption. Gruvsektorn anses vara särskilt utsatt för korruption och bedrägeri eftersom området i stor utsträckning regleras av staten. Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker, med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktsutdelning, har dragit tillbaka lån som har beviljats statliga bolag inom gruvindustrin. I Colombia har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin och i förhållande till gruvrättigheter.