Kemiska produkter

Kemiska produkter är en bred produktgrupp, där produktion äger rum i flera led i en global leveranskedja som även omfattar högriskländer. Att dessa länder klassificeras som så kallade högriskländer kan förstås utifrån de aktuella och potentiella risker som översiktligt nedan redogörs för inom områdena mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter, miljökrav samt anti-korruption.

De största kända riskerna finns längst ner i produktionskedjan, i råvaruledet. En övergripande bild över vilka tillverkningsländer som är inblandade i leveranskedjans olika steg, liksom information om marknadsandelar för den svenska marknaden som dessa olika tillverkningsländer står för saknas dock. Transparensen kring hur risker och arbetsvillkor i bearbetnings- och sluttillverkningsledet ser ut och är hanterade är också bristfällig, men riskerna bedöms som högre i länder där lagstiftning och tillsyn avseende miljö- och arbetsmiljöfrågor är mindre omfattande.

I flera av länderna som utvinner råvaror finns risker för kränkning av mänskliga rättigheter såsom tvångs- och barnarbete, undermålig levnadsstandard och diskriminering. Risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter bedöms därför vara hög, särskilt i råvaruledet av leveranskedjan. Inom råmaterialutvinningen är arbetsförhållandena ofta bristfälliga i form av låga löner, osäkra arbetsförhållanden, inskränkningar i fackföreningsfriheten och farliga arbetsmoment. Vid tillverkningen finns risk för bland annat hälsa från exponering för kemikalier. Risker för arbetsvillkor bedöms därför sammantaget vara av hög risk.

Både råmaterialutvinning, bearbetning och tillverkning kan orsaka stor miljöpåverkan i form av förändrad markanvändning och mark- och vattenföroreningar. Miljörisker bedöms som höga i råvaruledet av leveranskedjan och medelhöga i tillverkningsledet. Sammantaget bedöms miljöriskerna som höga. Risken för korruption är generellt hög i länder där råvaror utvinns. Korruptionsrisker bland tillverkningsländer varierar mellan låg och hög. Den sammantagna bedömningen är att risken för korruption är hög.

Sammantaget kan riskerna i bearbetning- och sluttillverkningsleden sägas vara potentiellt höga och i stor utsträckning variera med tillverkningsland. Tillgänglig information om risker och tillverkningsländers marknadsandelar bedöms dock inte vara tillräcklig för att göra en sammantagen riskbedömning av samtliga delar av leveranskedjan.

Kemikalieindustrin är utspridd över hela världen och inkluderar länder i Europa (till exempel Frankrike och Tyskland), Nordamerika samt Asien (till exempel Kina och Japan). Gällande sluttillverkning saknas dock fullständig information om mer exakt fördelning av tillverkningsländer.

Gällande bearbetning av kemiska produkter är kemikalieindustrin utspridd över hela världen. Länder i Europa, till exempel Frankrike och Tyskland, och Nordamerika har länge dominerat industrin, men Kina, Japan och andra länder i Asien är nu stora exportländer.

När det kommer till råvaror är de viktigaste ingående ingredienserna vatten (tas ej upp i riskanalysen) och oljor av olika ursprung (råolja, vegetabiliska oljor och animaliska fetter). Riskbedömningen omfattar råolja, palmolja och olivolja. Övriga vegetabiliska oljor (exempelvis kokosolja) omfattas inte i denna riskanalys. Gällande ursprung och riskbedömning för animaliska fetter hänvisas till riskbedömning för livsmedelskategorin och produktgruppen kött. Mineraler (exempelvis mica) och andra växter (exempelvis aloe vera) kan också ingå, kopplat till framställning av doft- och färgämnen. Dessa råvaror är inte inkluderade i riskanalysen.

Råolja (petroleum) är en fossil råvara som utvinns ur i berggrunden och kan användas till en mängd olika produkter, såsom drivmedel, plaster samt kemiska och kosmetiska produkter. Oljeutvinning sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada. Råoljan behöver bearbetas för att kunna användas, vilket startar med raffinering där oljan värms upp för att kunna utvinna olika fraktioner med olika egenskaper ur den. Raffineringen gör oljan mångsidig med olika egenskaper. Oljan bearbetas sedan för specifika ändamål beroende på vad den ska användas till, exempelvis används fraktionen nafta i kosmetika.

Palmoljeproduktionen sker framför allt i Indonesien och Malaysia. Indonesien är världens största exportör av palmolja och producerar 50 procent av all palmolja. Produktionen av palmolja har genomgått en snabb ökning och ungefär 60 miljoner ton per år produceras. Cirka 12 miljoner ton kommer från plantager som är certifierade enligt den frivilliga hållbarhetsstandarden RSPO (Round Table on Sustainable Palm Oil). Intresset för att odla oljepalmer ökar i bland annat Kamerun, Liberia, Demokratiska Republiken Kongo, Peru, Brasilien och Papua Nya Guinea. Landyta som lämpar sig för oljepalmsproduktion minskar i Sydostasien och detta tvingar industrin att utvecklas på flera håll i världen, till exempel Central- och Sydamerika. I Asien raffineras ungefär 70 procent av palmoljan, av ett begränsat antal bolag. Palmolja kan vara svår att spåra i leveranskedjan då den ofta består av en blandning av flera olika ursprung i produktionen. Palmoljan distribueras över hela världen och USA och EU står för endast 13 procent av den globala konsumtionen.

Olivolja framställs i en mer homogen region då majoriteten av dess huvudsakliga producenter, som består av Spanien, Italien, Grekland och Tunisien, befinner sig runt Medelhavet. Spanien står för 38 procent av världsproduktionen för olivolja, och utgör därmed, trots minskade produktionsvolymer, den största olivoljeproducenten.

Globala händelser 2020–2022
Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19: Efterfrågan på handdesinfektion under covid-19, har lett till att efterfrågan på etanol har ökat.  Det har lett till en förhöjd risk för barnarbete och tvångsarbete, som redan var förekommande inom industrin. 

Diskriminering av ursprungsbefolkning och minoriteter: Ökad efterfrågan på sockerrör i Brasilien har lett till avskogning och negativa konsekvenser för ursprungsbefolkningar. 

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses bland andra sektorer som utvinning av mineraltillgångar ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med material i leverantörskedjan för kemiska produkter.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är omfattande i leveranskedjans första steg, kopplat till råolja, palmolja och olivolja. Avseende bearbetning och sluttillverkning visar rapporter att de flesta anmälningar om brott mot mänskliga rättigheter inom kemikalieindustrin görs i länder i Asien, följt av Nordafrika och Mellanöstern (dock kan anmälningarna avse företag med säte i exempelvis Tyskland, USA och Kanada). Riskbedömningen omfattar inte de två följande stegen i leveranskedjan då tillräcklig information om specifika risker och fördelning av tillverkningsländer saknas.

Oljepalmer i Indonesien odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Ofta är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen och kan lätt hamna i skuldfällor. Det finns rapporter om att arbetarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel. Palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av migrantarbetares rättigheter, där exempelvis tvångsarbete och beslagtagande av ID-handlingar rapporteras förekomma.

Ett utpräglat problem inom olivoljeindustrin är trafficking och exploatering av migranter som tvingas arbeta under slavliknande villkor, både på gårdar och industriplantager. Migranterna som utsätts för trafficking inom olivoljeindustrin kommer oftast från olika afrikanska länder, eftersom länder som dominerar världens olivoljeproduktion befinner sig runt Medelhavet. Trafficking och exploatering förekommer särskilt på odlingar i södra Italien. De illegala migranternas utsatta situation gör dem till lätta offer för maffialigor som kontrollerar människohandeln runt Medelhavet. Se vidare information i riskanalysen för vegetabiliska fetter.

I palmoljeindustrin i Indonesien har det rapporterats om begränsad föreningsfrihet och att arbetare har ansett sig vara tvungna att bli medlemmar i en viss fackorganisation i ett palmoljeaffinaderi.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, undermåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare.

Olivoljeindustrin präglas även av diskriminerande villkor gentemot kvinnliga bönder och arbetare. I Tunisien är exempelvis 90 procent av de arbetare som jobbar med skörden av oliverna kvinnor från landsbygden som arbetar som säsongsarbetare inom jordbruket. Det är vanligt att kvinnliga arbetare får lägre löner än manliga arbetare för samma jobb och utsätts för sexuella trakasserier. Dessutom har kvinnor färre befordringsmöjligheter och tvingas jobba med manuell skörd. I Tunisien och övriga länder i Nordafrika och Mellanöstern är diskriminering och missgynnande av kvinnor inom jordbruk ett strukturellt problem. Enligt tunisisk lag kan kvinnor endast ärva hälften så mycket som deras bröders arv. Trots att kvinnor utgör 30–50 procent av Tunisiens totala antal producenter äger endast sex procent av kvinnliga producenter den mark som de odlar. 

Även inom palmoljeproduktionen i Indonesien förekommer diskriminering av kvinnor. En rapport som undersökt arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft, vilket inte ger dem rätt till samma sociala trygghet, såsom sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetare.

Den stora produktionen av palmolja påverkar lokalbefolkningen negativt genom att skogen och dess resurser skövlas, vattenföroreningar och översvämningar uppstår och fisket riskerar att kollapsa. Bland risker inom palmoljeindustrin finns också löner under den lagstadgade miniminivån, arbetare som inte erhåller korrekt övertidsersättning samt att arbetare tvingas att ta höga lån för att få jobb.

Avseende produktion av olivolja finns rapporter om hur maffialigor i Italien tillfångatar migranter efter att ha ordnat transport åt dem från Afrika till Europa. Inofficiella arbetsläger dyker regelbundet upp i närheten av olivodlingarna, där tusentals migranter lever tätt inpå varandra under bristfälliga levnadsförhållanden, med dålig hygien och utan tillgång till mat, vatten eller sjukvård. På grund av deras utsatthet kan migranterna inte kräva några rättigheter, och därför förekommer det att ligorna utsätter dem för misshandel och stöld utan återverkningar. Italienska fackföreningar räknar med att det finns drygt 300 000 illegala migrantarbetare inom den italienska jordbrukssektorn som generar flera miljarder euros i vinst per år.

Ett ytterligare problem inom olivoljesektorn är det faktum att arbetsrätten inte upprätthålls av varken bönder, markägare eller tillsynsmyndigheter. Maffian som sköter människohandeln runt Medelhavet träffar ofta avtal med italienska markägare för billig arbetskraft, trots att italiensk lag förbjuder rekrytering och exploatering av illegala migrantarbetare, vilket kan ge upp till åtta års fängelse. När lokal polis upptäcker illegala arbetslägren straffas varken maffia eller markägare. Den enda åtgärd som vidtas är att migrantlägret rivs ner då det anses utgöra en hälsorisk, både för migrantarbetarna och lokalbefolkning. Eftersom migrantarbetarna inte får någon vidare hjälp tvingas de bygga upp nya läger och blir ännu mer lättexploaterade av ligorna. På så sätt skapas en ond cirkel inom människohandeln inom olivoljeindustrin.

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket riskerar att göra vatten oanvändbart och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Inom palmoljeindustrin förekommer barnarbete (exempelvis i Indonesien). Det är inte ovanligt att arbetares familjer obetalt hjälper till på plantagerna.

Arbete på palmoljeplantager kan innebära stora hälso- och säkerhetsrisker då det bland arbetsuppgifter kan ingå att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.  Det är vanligt att bekämpningsmedlet parakvat används på palmoljeplantager (användning av parakvat förbjöds dock för RSPO-certifierad palmolja år 2018). Parakvat är förbjudet inom EU på grund av att det kan skada människors hälsa.

Utvinning av olja är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning av lokalbefolkning, ofta utan fullt motsvarande ersättning. När mark tas i anspråk för oljeutvinning kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och att det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Företagens säkerhetsvakter kan också medföra en risk för våldsutövande mot lokalbefolkningen.

I de fall då oljebolag anställer säkerhetsvakter förekommer det att vakterna utövar våld mot befolkningen. Eftersom utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjlighet att nyttja marken.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter förekommer i leveranskedjans första steg kopplat till råolja, palmolja och olivolja. Riskbedömningen omfattar inte de två följande stegen i leveranskedjan då tillräcklig information om specifika risker och fördelning av tillverkningsländer saknas.

Oljepalmer i Indonesien odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Många gånger är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen och kan lätt hamna i skuldfällor. Det finns rapporter om att arbetarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel. Palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av migrantarbetares rättigheter, där exempelvis tvångsarbete och beslagtagande av ID-handlingar rapporteras förekomma.

Ett utpräglat problem inom olivoljeindustrin är trafficking och exploatering av migranter som tvingas arbeta under slavliknande villkor, både på gårdar och industriplantager. Migranterna som utsätts för trafficking inom olivoljeindustrin kommer oftast från olika afrikanska länder, eftersom länder som dominerar världens olivoljeproduktion befinner sig runt Medelhavet. Trafficking och exploatering förekommer särskilt på odlingar i södra Italien. De illegala migranternas utsatta situation gör dem till lätta offer för maffialigor som kontrollerar människohandeln runt Medelhavet. Se vidare information i riskanalysen för vegetabiliska fetter.

Inom palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien förekommer barnarbete. På grund av för högt ställda krav avseende mängden skörd, behöver arbetarna vanligtvis ta hjälp av bland annat barn och kvinnor som erhåller extremt låg ersättning för sitt arbete.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, undermåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare.

Olivoljeindustrin präglas även av diskriminerande villkor gentemot kvinnliga bönder och arbetare. I Tunisien är exempelvis 90 procent av de arbetare som jobbar med skörden av oliverna kvinnor från landsbygden som arbetar som säsongsarbetare inom jordbruket. Det är dock vanligt att kvinnliga arbetare får lägre löner än manliga arbetare för samma jobb och utsätts för sexuella trakasserier. Dessutom har kvinnor färre befordringsmöjligheter och tvingas jobba med manuell skörd. I Tunisien och övriga länder i Nordafrika och Mellanöstern är diskriminering och missgynnande av kvinnor inom jordbruk ett strukturellt problem. Enligt tunisisk lag kan kvinnor endast ärva hälften så mycket som deras bröders arv. Trots att kvinnor utgör 30–50 procent av Tunisiens totala antal producenter äger endast sex procent av kvinnliga producenter den mark de odlar.

Även inom palmoljeproduktionen i Indonesien förekommer diskriminering av kvinnor. En rapport, som undersökt arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja, lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft vilket inte ger dem rätt till samma sociala trygghet, såsom sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetare.

I palmoljeindustrin i Indonesien har det rapporterats om låga löner och att arbetare har ansett sig vara tvungna att bli medlemmar i en viss fackorganisation i ett palmoljeraffinaderi.

Palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av bland annat migrantarbetares rättigheter. Kränkningar utgörs av löner under den lagstadgade miniminivån, arbetare som inte erhåller korrekt övertidsersättning, begränsad föreningsfrihet, könsdiskriminering samt att arbetare tvingas att ta höga lån för att få jobb. Flera av arbetarna saknar hälsoförsäkring eller andra förmåner. Arbetet innebär höga hälso- och säkerhetsrisker då en arbetsuppgift kan vara att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.

En rapport avseende palmoljeproduktionen i Malaysia visade att arbetstagarnas löner är lägre än miniminivåerna, att id-handlingar blir beslagtagna och att rätten till att organisera sig är begränsad. I en uppföljningsrapport ansågs dock problemen ha förbättrats avseende de anläggningar som undersöktes.

Det finns även rapporter om att arbetarna på oljepalmplantagerna ofta får dåligt betalt och om de inte lyckas med dagens målsättning dras det av från lönen, oavsett om arbetaren har arbetat sina arbetstimmar eller längre. Hot om uppsägning kan förekomma eller att arbetaren tvingas ta ledigt en eller fler dagar. Arbetarna kan få straff på grund av misstag och straffen har ofta med pengar att göra. Arbetarna arbetar ofta långa dagar för att kunna tjäna in en bonus. Vidare är arbetet tungt och krävande på plantagerna. Långa pålar, som kan väga upp till 12 kg, används för att hugga ner palmbladen och stammen. Även klasen med palmfrukter väger mycket, mellan 15 och 25 kg.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, dåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare. Exploatering av illegala migrantarbetare är ett särskilt stort problem. Migranterna kommer oftast från Afrika, eftersom länder som dominerar världens olivoljeproduktion befinner sig runt Medelhavet, vilket är den region som illegala migranter från Afrika når först när de flyr sina hemländer. Migrantarbetares utsatta situation utnyttjas av bönder och markägare. Det finns oftast fler migrantarbetare än arbetsmöjligheter, och eftersom de många gånger arbetar utan anställningsavtal kan markägarna och bönderna betala oskäligt låga löner. Enligt rapporter ligger en migrantarbetares lön på en nivå som i snitt är 40 procent mindre än vad som är lagligt. Migrantarbetare har även illegalt långa arbetsdagar utan grundläggande sociala rättigheter.

Inom råoljeindustrin beräknas cirka 3 miljoner människor arbeta. Där är lönenivåerna är relativt höga, men där arbetsmiljön innebär många säkerhetsrisker och kontraktsanställningar (med olika omfattning gällande arbetstid) förekommer i stor utsträckning. Rapporter pekar på att det är vanligare att kontraktsanställda råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till lämplig skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal. Kontraktsanställda har inte heller lika stora möjligheter att sätta sig in i arbetsplatsens rutiner, jobbar under större press för att få behålla arbetet och ofta får utföra mer riskabla uppgifter.

Risker för arbetare inom kemikalieindustrin finns både i råvaru- och bearbetningsledet. Tillverkningen inkluderar reaktorer som måste kontrolleras noggrant samt höga temperaturer och högt tryck, varför omfattande säkerhetsrutiner krävs. I bearbetningsledet är säkerhets- och hälsorelaterade risker för arbetare, kopplade till hantering av och exponering för kemikalier. Många företag och länder inblandade i kemikalieindustrin rapporteras brista i skyldigheten att skydda arbetarna och ge information angående riskerna. Riskerna är även kopplade till rätten att få information om hälsoriskerna som uppstår på grund av att arbetarna utsätts för giftiga substanser. Många länder och företag brister i skyldigheten att skydda arbetarna och deras rätt till säkra och hälsosamma arbetsvillkor inom kemikalieindustrin, vilket kan anses utgöra exploatering av arbetarna eller möjligtvis en modern form av slaveri.

Risker för arbetares rättigheter är särskilt höga kopplat till mindre företag och kontraktsarbetare. Kontraktsarbetare rapporteras vara mer vanligt i kemikalieindustrin i exempelvis länder som Indien och Brasilien. Rapporter visar att kontraktsarbetare får sämre villkor och säkerhet än arbetare med fast anställning. I den europeiska kemikalieindustrin har arbetare i stor utsträckning i stället högre utbildning och fasta anställningar.  Utöver riskerna kopplade till kemikalieexponering rankas den europeiska industrin högre än många andra industrier i Europa, avseende riskfaktorer som arbetsmiljö, löner och arbetstid.  Sammantaget kan riskerna i bearbetning- och sluttillverkningsleden sägas vara potentiellt höga och i stor utsträckning variera med tillverkningsland. Tillgänglig information om risker och tillverkningsländers marknadsandelar bedöms dock inte vara tillräcklig för att göra en sammantagen riskbedömning av risker kopplade till arbetares rättigheter.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Produktionen av kemiska produkter är förknippad med risker för negativ miljöpåverkan, vilka är höga i leveranskedjans första två steg kopplat till råvaror som råolja, palmolja och olivolja och kemikalieindustrin. Riskbedömningen omfattar inte sluttillverkningssteget då det saknas tillräcklig information om specifika risker.

För odlingen av palmolja och andra ingående vegetabiliska fetter måste skog avverkas. Avskogningen i sig orsakar stora koldioxidutsläpp men framför allt innebär den förlust av träd som kan binda koldioxid. En studie har visat att användningen av förnybara bränslen ger ett ökat nettoutsläpp av koldioxid jämfört med användning av fossila bränslen.

I förhållande till palmoljeproduktion är förändringar i markanvändningen och skövlingen av skog den största bidragande orsaken till utsläpp av växthusgaser i Indonesien och Malaysia.Vid odlingen på plantager som anlagts på torvmarker frigörs markbundet kol i form av koldioxid, vilket bidrar till den globala uppvärmningen.

I Malaysia ersätter oljepalmplantager ofta annan mark och stor del av regnskogen skövlas med anledning av produktionen. Detta för med sig stor påverkan på den biologiska mångfalden i regnskogen och förstörda ekosystem, bland annat livsmiljön för orangutanger och sumatratigern. Skövling av skog kommer troligtvis att fortsätta då både Malaysia och Indonesien har planer på att expandera palmoljeproduktionen.

Inom olivodling är erosion den största miljöskyddsrisken. Olivträd odlas på erosionsbenägna jordar, det vill säga i regioner med torrt klimat och lätta jordar. Det beror på att det är en av få grödor som faktiskt kan odlas på sådan jord. Det beror också på att olivträd har erosionshämmande effekt när de odlas på stora fält där träden inte är alltför tätt planterade. Sådan plantering förekommer dock sällan på industriplantager, och i takt med ökad efterfrågan blir det vanligare med intensiva tätt planterade odlingar, vilket bidrar till en ökad erosion. En ytterligare erosionsbidragande faktor är hantering av ogräs, då detta konkurrerar med olivträden om vatten och näringsämnen. Ogräset bekämpas genom att marken harvas för att på så sätt underlätta vattnets infiltration i marken och hindra ogräset från att suga upp vatten och näring som skulle kunna gå till olivträden. Harvningen bidrar dock till ökad erosion, speciellt i monokulturer, det vill säga när endast ett växtslag odlas åt gången, där avsaknaden av biologisk mångfald gör jorden mer känslig för klimatändringar. När harvning inte varit effektivt nog mot ogräs används herbicider, som i sin tur förstör balansen i odlingssystemen och kan resultera i att ogräs blir mer motståndskraftigt mot gifterna över tid.

Felaktig hantering av avloppsvatten inom olivoljeindustrin är ett utbrett problem som kan påverka både biologisk mångfald och förorening av grundvatten. Pressrester från utvinningen av olivolja är vatten med upptill 15 procent svårnedbrytbart organiskt material, men det kan inte skickas till vanliga vattenreningssystem utan måste avgiftas i en kostsam avfallshantering. Därför är det inte ovanligt att pressvatten dumpas i floder och sjöar eller återanvänds för bevattning i utvecklingsländer såsom Tunisien, Marocko och Algeriet, med förorenat grundvatten, övergödning och algblomning som följd.

Råoljeutvinning, såväl till land som till havs, medför risker för påverkan på biologisk mångfald, främst genom att olja och slaggprodukter läcker ut i miljön och kan orsaka skador på såväl marina ekosystem som för landlevande djur. Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljö och lokalbefolkning. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas hitta nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Eftersom utsläpp kan spridas långa sträckor från ursprungskällan kan utsläppen även påverka stora landområden omkring utvinningsplatsen. Rester från utvinningen som släpps ut i haven kan innebära att fiskar får leverskador, hormonrubbningar, genförändringar och sämre tillväxt. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjuren som lever på mindre djur som har exponerats för olja påverkas.

Tillverkning av kemiska produkter riskerar ha betydande negativ påverkan på miljön såsom miljöutsläpp från olika delar av leveranskedjan som berör kemikalieindustrin, där det finns rapporter om flera områden som drabbats av föroreningar orsakade av närliggande produktionsanläggningar. Kina är ett tillverkningsland som har en mindre långtgående reglering av kemikalieindustrin.

Olivodlingar plågas av ett särskilt skadedjur, den så kallade olivflugan, som skadar oliverna och gör dem obrukbara. Olivflugan blir problematisk i synnerhet i monokulturer, då flugan frodas och en enda fluga kan förstöra flera träd på mycket kort tid. Olivflugan bekämpas främst med kemiska bekämpningsmedel som sedan förorenar jordar och vattendrag.

Felaktig hantering av avloppsvatten inom olivoljeindustrin är ett annat utbrett problem som kan ha effekt på både biologisk mångfald och förorening av grundvatten. Pressrester från utvinningen av olivolja är vatten med upptill 15 procent svårnedbrytbart organiskt material, men det kan inte skickas till vanliga vattenreningssystem utan måste avgiftas i en kostsam avfallshantering. Därför är det inte ovanligt att pressvatten dumpas i floder och sjöar eller återanvänds för bevattning i utvecklingsländer såsom Tunisien, Marocko och Algeriet, med förorenat grundvatten och algblomning som följd.

Risk för korruption bedöms, baserat på generella landriskindex avseende korruption för de respektive länderna, vara hög i leveranskedjans första del, råvaruutvinning. Riskerna vid bearbetning och sluttillverkning är mer varierande och bedöms sammantaget som medelhöga.

I Sydostasien, där palmolja utvinns, är risken för korruption hög. Malaysia är exempelvis rankad som nummer 57 av 180 länder enligt Transparency Internationals Corruption Perception Index. Landet har en korruptionsreglering, men på grund av bristande kapacitet och okunskap efterlevs inte regleringen. Enligt Transparency Internationals lista är Brasilien rankad 94. Politisk korruption är vanligt förekommande i Indonesien, ett annat vanligt tillverkningsland för palmolja, bland annat avseende markhanteringen. Nästan hälften av företagen rapporteras behöva utge en gåva för att erhålla bygglov. Tjänstemän har enligt uppgift accepterat mutor från palmoljeföretag i utbyte mot tillgång till mark.

Olivoljeindustrin utmärker sig också då industrin präglas av maffialigor som samarbetar med markägare för människohandel och bedriver försäljning av förfalskade varor. ”Agromafia” är ett samlingsbegrepp för den italienska maffians infiltrering av Italiens jordbruks- och livsmedelsindustri. Inom olivoljeindustrin är det inte ovanligt att agromaffian märker om billig olja som ”jungfruolja” och distribuerar den förfalskade oljan till detaljhandeln i Europa och Nordamerika till ett mycket högre pris än vad den egentligen är värd. Enligt italienska jordbruksföreningar tjänade kriminella nätverk mer än 16 miljarder euros år 2015 genom olagliga aktiviteter inom jordbrukssektorn. Italiensk polis menar att agromaffian lyckats infiltrera hela produktionskedjan inom olivolja. Maffian tjänar även pengar på att beslagta odlingsmark och utpressa företag, fastställa priser, kontrollera distribution och exploatera plantagearbetare och bönder.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där råoljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Naturresurssektorn i Kina (exempelvis avseende råolja) rapporteras vidare vara icke-transparent, vilket ökar korruptionsriskerna.

I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index (2020) tilldelas flera i kemikalieindustrin vanligt förekommande tillverkningsländer som Kina och Indien låga rankingar (delad plats 80 av 180), vilket innebär hög risker för korruption. Andra vanligt förekommande länder i bearbetningssteget tilldelas högre rankingar (exempelvis Frankrike, plats 23 och Tyskland, plats 9). Även gällande sluttillverkningsledet varierar ländernas generella korruptionsrisker, från länder som USA (plats 25), Frankrike (plats 23), Tyskland (plats 9) och Singapore (plats 3) med höga rankingar, till Indonesien (plats 102) och Malaysia (plats 57) med lägre ranking. Sammantaget bedöms riskerna för bearbetnings- och tillverkningsleden därmed som medelhöga.