Vegetabiliska fetter

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att måla upp en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Nedan illustration ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för vegetabiliska fetter.

Vegetabiliska fetter utvinns ur fettrika frön eller kärnor från växter såsom raps, solros, olivträd, oljepalm, majs, baljväxter (till exempel soja, jordnöt), avokado, vindruvor, samt från nötter såsom valnöt, hasselnöt med flera. Raps, solros, olivträd, oljepalm och sojaböna räknas till de kommersiella oljeväxterna. Globalt sett utvinns den största volymen vegetabiliskt fett från oljepalmträdet, följt av sojabönan. Då soja framför allt används för framställning av djurfoder hänvisas till riskanalysen av kött för risker kopplat till soja. Även restprodukter från utvinning av palmkärnolja används som djurfoder.

Oljeväxter odlas på mindre familjejordbruk såväl som på stora industriplantager. Småskalig odling gäller framför allt oljepalm och olivträd, men även dessa kan odlas storskaligt. Palmoljeproduktionen är en viktig inkomst för många småproducenter. I dag står småproducenter för cirka 40 procent av produktionen av palmolja.

Odlingen ser olika ut beroende på den oljeväxt som planteras. Raps, solros och majs är ettåriga växter och kan skördas samma år som sådden görs. För oljepalmen tar 3–4 år innan trädet bär frukt, medan olivträdets frukter kan börja skördas efter cirka fem år.

Nästa steg i leveranskedjan består av bearbetning av oljeväxternas frön eller kärnor. Detta görs vanligtvis i högteknologiska processanläggningar. Bearbetningen av kärnor och frön från oljeväxter innebär att cellerna krossas så att oljan kan rinna ut och forma sig till större droppar. Själva utvinningen av oljan sker sedan genom pressning, antingen genom kallpressning eller varmpressning. Utvinning genom kallpressning brukar användas på mindre gårdar och betraktas som den traditionella utvinningsmetoden för livsmedel, eftersom råvaran krossas i kvarnar utan några kemiska processer som ändrar den ursprungliga oljans egenskaper. Kallpressning föredras för oljor avsedda för livsmedelsbruk, eftersom arom och anti-oxidativa egenskaper hos oljan bevaras. Efter kallpressning och filtrering förpackas produkterna direkt för livsmedelskonsumtion.

Varmpressning sker i regel i storskaliga anläggningar, då råvaran värms före pressning för att maximera utvinningen från första början. Efter varmpressning extraheras ytterligare olja ur den återstående pressresten med hjälp av lösningsmedlet hexan. Olje- eller hexanoljeblandningen destilleras sedan för att separera de båda vätskorna. Oljan som då erhållits har en hög syrahalt som inte är acceptabel för humankonsumtion.  Den måste därför renas genom en lång och energikrävande reningsprocess, som innebär att oljan blandas med vatten och olika ämnen som balanserar den slutliga oljans smak, färg och doft. Slutligen förpackas oljan, antingen i tankar eller flaskor, och skickas sedan till livsmedelsimportörer, detaljhandel eller till processindustrier för vidare hantering.

Vegetabiliska fetter har en rad användningsområden förutom som livsmedel. Kosmetika och rengöringskemikalier för hushållsbruk innehåller ofta palmolja. Biobaserade drivmedel görs på vegetabiliska fetter. Biodiesel såsom RME, görs av rapsolja och andra vegetabiliska oljor, medan HVO tillverkas av vegetabiliska oljor och animaliska fetter som processats till en kopia av dieselolja. PFAD, som är en biprodukt från palmoljeproduktionen, kan vara en insatsvara i HVO.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har indirekt haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan väldigt föränderlig. Tidiga utvärderingar av vilken påverkan som pandemin haft på jordbrukssektorn pekar dock på jordbrukssektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel. Denna flexibilitet fick dock också stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.

Samhällens skyddsåtgärder, såsom inskränkningar i rörelsefriheten, påverkade arbetstagare i livsmedelssektorn, inte minst de i arbetsintensiv livsmedelsproduktion. Osäkerhet uppstod exempelvis om huruvida säsongsarbetare skulle få arbete, eller kunna ta sig till arbetet. Lågutbildad, lågavlönad arbetskraft hamnade därmed i ett än mer utsatt ekonomiskt läge under pandemin. Migrantarbetare, en redan marginaliserad grupp, blev särskilt utsatta av brist på arbete men också bristen på skyddsnät och tillgång till vaccin.  Arbetsmiljön inom jordbruksnäringen anpassade sig i många fall dåligt till behovet att skydda arbetstagare från smitta, både i arbetsmiljön och boendemiljön. Pandemins restriktioner medförde också begränsningar i möjligheten att utöva rättigheter till kollektiva förhandlingar strejker med mera.

Livsmedelsförädlingen påverkades under själva pandemin, exempelvis på grund av regler kring säkerhetsavstånd och ändrade hygienkrav som ledde till högre sjukfrånvaro. Logistikledet påverkades i vissa delar; sjötransporten påverkades mycket litet medan lufttransporter såg kraftiga störningar. Covid-19 förstärkte också temporärt den globala osäkerheten kring livsmedelsförsörjning som framför allt fattigare delar av världen drabbas av, på grund av hamstrande och panikinköp samt ändrade inköpsmönster.

Rysslands invasion av Ukraina har påverkat livsmedelssektorn på flera olika sätt; från utbudsstörningar till skenande priser på insatsvaror såsom drivmedel och gödningsmedel. 

Ukraina är en av världens största livsmedelsproducenter, och har en särskilt stor roll på världsmarknaden för spannmål och oljeväxter. Jordbruksprodukter av olika slag stod år 2021 för 41 procent av landets export (27,8 av totalt 68 miljarder USD). Som exempel kan nämnas att Ukraina är världens sjunde största veteproducent (4,3% av global produktion) och bland de största producenterna av solrosolja (30,6% av världsmarknaden för solrosolja) och andra solrosprodukter.

Som nämnts tidigare är Sverige nära självförsörjande på spannmål. Den direkta kopplingen till de risker som förekommer i Ukraina med anledning av kriget bedöms därför vara mindre betydande.  Gällande Rysslands roll som ursprungsland för Sveriges import av livsmedel har den också påverkats. Sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022 har sanktioner i handeln mellan EU och Ryssland införts.  Sanktionerna inkluderar livsmedel och gödningsmedel (till exempel kalium) och riktar sig även mot Belarus. Sanktionerna har orsakat ökade livsmedelspriser globalt. 

Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna tillgång till anställningstrygghet och social trygghet förhöjs ytterligare av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. ,  Villkoren för arbetstagare inom jordbruksnäringen och livsmedelsbearbetningsindustrin har i många fall visat sig lida stora brister gällande arbetsmiljön och sanitet och säkerhet i de bostäder som tillhandahålls. Studier av den europeiska livsmedelsbearbetningsindustrin har också funnit att hyran för denna ofta undermåliga inkvartering dras av lönen och att boendevillkoren sätter arbetstagarna i en större beroendeställning till arbetsgivaren. Det är vanligt förekommande att arbetare erbjuds arbete som registrerad ”egenföretagare” och att arbetsgivaren därmed undgår att betala sociala avgifter. På det hela taget utsätts en stor del av migrantarbetarna inom EU:s livsmedelsbearbetning för osäkra och ohälsosamma levnadsvillkor.  Arbetsmiljörisker inkluderar halk- och fallskador, men även negativa psykologiska konsekvenser kopplade till arbete under extrem tidspress och med väldigt repetitiva arbetsuppgifter. 

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses sektorerna jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), tillverkning av livsmedel och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker ha stor påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. De sektorer som anges i EU-direktivet utgår från OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, vilka har utvecklats för ett antal sektorer och deras leveranskedjor, inklusive jordbrukssektorn.  

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom den vegetabiliska fettindustrin förekommer framför allt i leveranskedjans första steg kopplat till palmolja och olivolja. För övriga vegetabiliska fetter från raps, solros och majs saknas tillräcklig information om specifika risker i denna del av leveranskedjan. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker även här.

Oljepalm i Indonesien odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Många gånger är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen och kan lätt hamna i skuldfällor. Det finns rapporter om att arbetstagarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetstagare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel.

Trafficking och exploatering förekommer särskilt på odlingar i södra Italien. Migrantarbetare från bland annat Afrika är ofta offer för maffialigor som kontrollerar människohandeln runt Medelhavet. Ligorna brukar tillfångata migranterna efter att ha ordnat transport åt dem från Afrika till Europa. Inofficiella arbetsläger dyker regelbundet upp i närheten av odlingarna.Tusentals migrantarbetare lever där tätt inpå varandra under undermåliga levnadsförhållanden, med dålig hygien och utan tillgång till mat, vatten eller sjukvård. På grund av deras utsatthet kan migrantarbetarna inte kräva några rättigheter, och därför kan ligorna utsätta dem för misshandel och stöld utan återverkningar. Migrerande arbetskraft är dessvärre en blomstrande verksamhet i södra Italien, både för bönder och markägare som får billig arbetskraft, och för ”caporali”, det vill säga ligorna som agerar leverantörer. Italienska fackföreningar räknar med att det finns drygt 300 000 migrantarbetare inom den italienska jordbrukssektorn som generar flera miljarder euros i vinst per år.

I palmoljeindustrin i Indonesien har det rapporterats om låga löner och att arbetstagare har ansett sig vara tvungna att bli medlemmar i en viss fackorganisation i ett palmoljeaffinaderi.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, undermåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare.

Olivoljeindustrin präglas även av diskriminerande villkor gentemot kvinnliga bönder och arbetare. I Tunisien är exempelvis 90 procent av de arbetare som jobbar med skörden av oliverna kvinnor från landsbygden, som arbetar som säsongsarbetare inom jordbruket. Det är dock vanligt att kvinnliga arbetare får lägre löner än manliga arbetare för samma jobb och utsätts för sexuella trakasserier. Dessutom har kvinnor färre befordringsmöjligheter och tvingas jobba med manuell skörd. I Tunisien och övriga länder i Nordafrika och Mellanöstern är diskriminering och missgynnande av kvinnor inom jordbruk ett strukturellt problem. Enligt tunisisk lag kan kvinnor endast ärva hälften så mycket som deras bröders arv. Trots att kvinnor utgör 30–50 procent av Tunisiens totala antal producenter äger endast sex procent av kvinnliga producenter den mark de odlar.

Även inom palmoljeproduktionen i Indonesien förekommer diskriminering av kvinnor. En rapport, som undersökt arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja, lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft. Det innebär att de inte har samma rätt till sociala trygghet, såsom sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetstagare.

Den stora utvecklingen av palmoljeplantager riskerar påverka lokalbefolkningar negativt genom att skogen och dess resurser skövlas, vattenföroreningar och översvämningen uppstår och fisket kollapsar.

Maffialigorna i Italien tillfångatar ofta migrantarbetare efter att ha ordnat transport åt dem från Afrika till Europa. Inofficiella arbetsläger dyker regelbundet upp i närheten av olivodlingarna, där tusentals personer lever tätt inpå varandra under dåliga levnadsförhållanden, med dålig hygien och utan tillgång till mat, vatten eller sjukvård. På grund av deras utsatthet kan migranterna inte kräva några rättigheter. Ligorna kan därför utsätta dem för misshandel och stöld utan återverkningar. Migrerande arbetskraft är dessvärre en blomstrande verksamhet i södra Italien, både för bönder och markägare som får billig arbetskraft, och för ”caporali”, det vill säga ligorna som agerar leverantörer. Italienska fackföreningar räknar med att det finns drygt 300 000 illegala migrantarbetare inom den italienska jordbrukssektorn som generar flera miljarder euros i vinst per år.

Ett ytterligare problem inom olivoljesektorn är det faktum att arbetsrätten inte upprätthålls av varken bönder och markägare eller tillsynsmyndigheter. Maffian som sköter människohandeln runt Medelhavet träffar ofta avtal med italienska markägare för billig arbetskraft. Trots att italiensk lag förbjuder rekrytering och exploatering av illegala migrantarbetare, vilket kan ge upp till åtta års fängelse. När lokal polis upptäcker illegala arbetslägren straffas varken maffia eller markägare. Den enda åtgärd som vidtas är att migrantlägret rivs ner då det anses utgöra en hälsorisk, både för migrantarbetarna och lokalbefolkning. Eftersom migrantarbetarna inte får någon vidare hjälp tvingas de bygga upp nya läger och blir ännu mer lättexploaterade av ligorna. På så sätt skapas en ond cirkel inom människohandeln inom olivoljeindustrin.

Inom palmoljeindustrin förekommer barnarbete i Indonesien.  Det är inte ovanligt att arbetstagares familjer obetalt hjälper till på plantagerna.

Risker för kränkningar av arbetstagares rättigheter inom den vegetabiliska fettindustrin förekommer framför allt i leveranskedjans första steg kopplat till palmolja och olivolja. För övriga vegetabiliska fetter från raps, solros och majs saknas tillräcklig information om specifika risker i denna del av leveranskedjan.  Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker även här.

Oljepalm i Indonesien odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Många gånger är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen och kan lätt hamna i skuldfällor. Det finns rapporter om att arbetstagarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetstagare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel.

Trafficking och exploatering förekommer särskilt på odlingar (av exempelvis olivolja) i södra Italien. Migrantarbetare från bland annat Afrika är ofta offer för maffialigor som kontrollerar människohandeln runt Medelhavet. Ligorna brukar tillfångata migranterna efter att ha ordnat transport åt dem från Afrika till Europa. Inofficiella arbetsläger dyker regelbundet upp i närheten av odlingarna, där tusentals migrantarbetare lever tätt inpå varandra under usla levnadsförhållanden, med dålig hygien och utan tillgång till mat, vatten eller sjukvård. På grund av deras utsatthet kan migrantarbetarna inte kräva några rättigheter, och därför kan ligorna utsätta dem för misshandel och stöld utan återverkningar. Migrerande arbetskraft är dessvärre en blomstrande verksamhet i södra Italien, både för bönder och markägare som får billig arbetskraft, och för ”caporali”, det vill säga ligorna som agerar leverantörer. Italienska fackföreningar räknar med att det finns drygt 300 000 migrantarbetare inom den italienska jordbrukssektorn som generar flera miljarder euros i vinst per år.

Inom palmoljeproduktionen i exempelvis Indonesien förekommer barnarbete. På grund av för högt ställda krav avseende mängden skörd, behöver arbetstagarna vanligtvis ta hjälp av bland annat barn och kvinnor som erhåller extremt låg ersättning för sitt arbete.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, dåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare.

Olivoljeindustrin präglas även av diskriminerande villkor gentemot kvinnliga bönder och arbetare. I Tunisien är exempelvis 90 procent av de arbetare som jobbar med skörden av oliverna kvinnor från landsbygden som arbetar som säsongsarbetare inom jordbruket. Det är dock vanligt att kvinnliga arbetare får lägre löner än manliga arbetare för samma jobb och utsätts för sexuella trakasserier. Dessutom har kvinnor färre befordringsmöjligheter och tvingas jobba med manuell skörd. I Tunisien och övriga länder i Nordafrika och Mellanöstern är diskriminering och missgynnande av kvinnor inom jordbruk ett strukturellt problem. Enligt tunisisk lag kan kvinnor endast ärva hälften så mycket som deras bröders arv. Trots att kvinnor utgör 30–50 procent av Tunisiens totala antal producenter äger endast sex procent av kvinnliga producenter den mark de odlar.

Även inom palmoljeproduktionen i Indonesien förekommer diskriminering av kvinnor. En rapport, som undersökt arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja, lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft, vilket inte ger dem rätt till samma sociala trygghet, såsom sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetstagare.

I palmoljeindustrin i Indonesien har det rapporterats om låga löner och att arbetstagare har ansett sig vara tvungna att bli medlemmar i en viss fackorganisation i ett palmoljeraffinaderi.

Palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av bland annat migrantarbetares rättigheter. Kränkningar utgörs av löner under den lagstadgade miniminivån, arbetare som inte erhåller korrekt övertidsersättning, begränsad föreningsfrihet, könsdiskriminering samt att arbetstagare tvingas att ta höga lån för att få jobb. Flera av arbetstagarna saknar hälsoförsäkring eller andra förmåner. Arbetet innebär höga hälso- och säkerhetsrisker då en arbetsuppgift kan vara att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.

En rapport avseende palmoljeproduktionen i Malaysia visade att arbetstagarnas löner är lägre än miniminivåerna, att id-handlingar blir beslagtagna och att rätten till att organisera sig är begränsad (vilket berör flertalet rättigheter). I en uppföljningsrapport ansågs dock problemen ha förbättrats avseende de anläggningar som undersöktes.

Det finns även rapporter om att arbetstagarna på oljepalmplantagerna ofta får dåligt betalt och om de inte lyckas med dagens målsättning dras det av från lönen, oavsett om arbetstagaren har arbetat sina arbetstimmar eller längre. Hot om uppsägning kan förekomma eller att arbetstagaren tvingas ta ledigt en eller fler dagar. Arbetstagarna kan få straff på grund av misstag och straffen är ofta monetära. Arbetstagarna arbetar ofta långa dagar för att kunna tjäna in en bonus. Vidare är arbetet tungt och krävande på plantagerna. Långa pålar, som kan väga upp till 12 kg, används för att hugga ner palmbladen och stammen. Även klasen med palmfrukter väger mycket, mellan 15 och 25 kg.

Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, dåliga arbetsvillkor och diskriminerande villkor för säsongarbetare. Exploatering av illegala migrantarbetare är ett särskilt stort problem. Migranterna kommer oftast från norra Afrika, eftersom länder som dominerar världens olivoljeproduktion befinner sig runt Medelhavet, vilket är den region som illegala migranter från norra Afrika når först när de flyr sina hemländer. Migrantarbetares utsatta situation utnyttjas av bönder och markägare. Det finns oftast fler migrantarbetare än arbetsmöjligheter, och eftersom de ofta arbetar utan anställningsavtal kan markägarna och bönderna betala oskäligt låga löner. Enligt rapporter ligger en migrantarbetares lön på en nivå som i snitt är 40 procent lägre än lagstiftad minimilön. Migrantarbetare har även illegalt långa arbetsdagar utan grundläggande sociala rättigheter, eftersom de ofta jobbar utan anställningsavtal.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan inom den vegetabiliska fettindustrin finns framför allt i leveranskedjans inledande steg för samtliga vegetabiliska fetter. För olivolja och palmolja är risken hög, och för raps, solros och majs bedöms risken som medelhög. För olivolja kan risken även vara hög i leveranskedjans andra steg som är bearbetning. För övriga vegetabiliska fetter saknas tillräcklig information för bedömning av bearbetningssteget. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte det sista steget i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information även här.

För odlingen av palmolja och andra grödor måste skog avverkas. Avskogningen i sig orsakar stora koldioxidutsläpp, men framför allt innebär den förlust av träd som binder koldioxid.

I förhållande till palmoljeproduktion är förändringar i markanvändningen och skövlingen av skog den största bidragande orsaken till utsläpp av växthusgaser i Indonesien och Malaysia.  Vid odlingen på plantager som anlagts på torvmaker frigörs markbundet kol i form av koldioxid, vilket bidrar till den globala uppvärmningen.

I Malaysia ersätter oljepalmplantager ofta annan mark och stor del av regnskogen skövlas med anledning av produktionen. Detta för med sig stor påverkan på den biologiska mångfalden i regnskogen och innebär förstörda ekosystem, bland annat påverkas livsmiljön för orangutanger och sumatratigern negativt. Skövling av skog kommer troligtvis att fortsätta då både Malaysia och Indonesien har planer på att expandera palmoljeproduktionen.

Inom olivodling är erosion den största miljöskyddsrisken. Olivträd odlas på erosionsbenägna jordar, det vill säga i regioner med torrt klimat och lätta jordar. Detta beror dels på att det är en av de få grödor som faktiskt kan odlas på sådan jord, men dels också på grund av att olivträd har erosionshämmande effekt när de odlas extensivt, det vill säga på stora fält där träden inte är alltför tätt planterade. Dylik plantering förekommer dock sällan på industriplantager, och i takt med ökad efterfrågan blir det vanligare med intensiva tätplanterade odlingar, vilket bidrar till en ökad erosion. En ytterligare erosionsbidragande faktor är hantering av ogräs, då detta konkurrerar med olivträden om vatten och näringsämnen. Ogräset bekämpas genom att marken harvas för att på så sätt underlätta vattnets infiltration i marken och hindra ogräset från att suga upp vatten och näring, som skulle kunna gå till olivträden. Harvningen bidrar dock till ökad erosion, speciellt i monokulturer, det vill säga när endast ett växtslag odlas åt gången, där avsaknaden av biologisk mångfald gör jorden mer känslig för klimatväxlingar. När harvning inte varit effektivt nog mot ogräs används herbicider, som i sin tur påverkar balansen i odlingssystemen och kan resultera i att ogräs blir mer motståndskraftigt mot gifterna över tid.

Felaktig hantering av avloppsvatten inom olivoljeindustrin är ett annat utbrett problem som kan ha effekt på både biologisk mångfald och förorening av grundvatten, se vidare information under rubriken mark- och grundvattenföroreningar.

Olivodlingar plågas även av ett särskilt skadedjur, den så kallade olivflugan, som skadar oliverna och gör dem obrukbara. Olivflugan blir problematisk i synnerhet i monokulturer, då flugan frodas och en enda fluga kan förstöra flera träd på mycket kort tid. Olivflugan bekämpas främst med kemiska bekämpningsmedel som sedan förorenar jordar och vattendrag.

Felaktig hantering av avloppsvatten inom olivoljeindustrin är ett annat utbrett problem som kan ha effekt på både biologisk mångfald och förorening av grundvatten. Pressrester från utvinningen av olivolja är vatten med upptill 15 procent svårnedbrytbart organiskt material, men det kan inte skickas till vanliga vattenreningssystem utan måste avgiftas i en kostsam avfallshantering. Därför är det inte ovanligt att pressvatten dumpas i floder och sjöar eller återanvänds för bevattning i utvecklingsländer såsom Tunisien, Marocko och Algeriet, med förorenat grundvatten och algblomning som följd.

Risker för korruption inom den vegetabiliska fettindustrin förekommer framför allt kopplat till palmolja och olivolja och bedöms som höga. För övriga oljeväxter raps, solros och majs är riskerna lägre då de odlas inom Europa. En sammanvägning ger därför en medelhög risknivå.

Politisk korruption är vanligt i Indonesien, bland annat avseende markhanteringen. Nästan hälften av företagen rapporteras behöva utge en gåva för att erhålla bygglov. Tjänstemän har enligt uppgift accepterat mutor från palmoljeföretag i utbyte mot tillgång till mark.

I Sydostasien, där palmoljan utvinns, är risken för korruption hög. Malaysia är rankad som nummer 57 och Indonesien som 102 av 180 länder enligt Transparency Internationals Corruption Perception Index 2020 (en låg rankning innebär en hög risk för korruption). 

Inom olivoljeindustrin förekommer det att maffialigor samarbetar med markägare för människohandel och bedriver försäljning av förfalskade varor. ”Agromafia” är ett samlingsbegrepp för den italienska maffians infiltrering av Italiens jordbruks- och livsmedelsindustri. Inom olivoljeindustrin är det inte ovanligt att agromaffian märker om billig olja som ”jungfruolja” och distribuerar den förfalskade oljan till detaljhandeln i Europa och Nordamerika, till ett mycket högre pris än vad den egentligen är värd. Enligt italienska jordbruksföreningar tjänade kriminella nätverk mer än 16 miljarder euro år 2015 genom olagliga aktiviteter inom jordbrukssektorn. Italiensk polis menar att agromaffian lyckats infiltrera hela produktionskedjan inom olivolja, från ”fält till bord” - maffian tjänar även pengar på att beslagta odlingsmark och utpressa företag, fastställa priser, kontrollera distribution och exploatera plantagearbetare och bönder.

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Sjötransportsektorn är den näst mest korrumperade industrisektorn i världen. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektiv och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.