Möbler

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för möbler.

Leveranskedjan för möbler är komplex, det är en materialintensiv produktgrupp och leveranskedjan varierar beroende på vilket material som möbeln är tillverkad av. Leveranskedjan utgörs dock generellt sett av råvaruutvinning, bearbetning, komponenttillverkning samt tillverkning/sammansättning av färdig möbel. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Vid användning av trä för tillverkning av möbler avverkas skog. Det är huvudsakligen nordiska träslag som används, som tall och björk, men även tropiska sorter och andra träslag som ek, ask, lind, valnöt och alm. Därefter transporteras timret till sågverk där virket sågas till plankor. Plankorna transporteras till möbelproducenten för att behandlas och sågas till den aktuella möbelprodukten.

Plast kommer från naturliga organiska material såsom cellulosa, naturgas, salt, kol och råolja. Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. Efter utvinningen av råoljan följer raffinering och sedan vidareförädling i (petro)kemiska fabriker för framställning av kemiska föreningar som tillsammans med olika tillsatsämnen utgör plastgranulat, vilka slutligen tillhandahålls som insatsvara till plastindustrin. Det finns många olika typer av plast och de kan grupperas in i två huvudpolymerfamiljer: termoplaster (som mjuknar vid smältning och härdar sedan igen vid kylning) och härdplast (som inte kan omformas efter upphettning). Insatsvarorna ingår vidare i plastproduktionen som sker genom att forma eller stöpa materialet till specificerad form. Plasten transporteras därefter i form av plastgranulat, pulver eller vätska till fabriken för tillverkning av den aktuella plastprodukten. 

Stål är ett annat vanligt material i allt från underreden, armstöd, större och mindre möbeldetaljer till skruv och spik. Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden.

Textiler kan bestå av olika typer av material som natur- respektive syntetiska fibrer. Den första fasen i leveranskedjan för textil är råvaruproduktionen. Typexempel på råvaror som används är naturliga fibrer såsom bomull, ull och silke. Utöver den naturliga fibern produceras även i detta steg syntetiska fibrer såsom rayon, polyester och nylon med ursprung i råolja. Den andra fasen är tillverkningsfasen, vilken beroende på råvara som används, kan bestå av olika delprocesser. Inledningsvis tillverkas garnet, vilket ofta sker genom spinneri på stora fabriker. I denna fas sker även lutning, blandning, kardning, kamning, utkastning, vridning och lindning. När garnet har tillverkats omvandlas garnet till tyg, vilket exempelvis sker genom vävning. Efter att garnet har vävts till ett tyg är det dags för färgning och tryck. Därefter sker förpackning och distribution av textilprodukterna. För en mer utförlig beskrivning av riskerna avseende textiler se riskanalysen Textil och skor.

Justerbara möbler innehåller elektroniska komponenterna som utgörs av metaller och mineraler. Innan mineralen exporteras vidare till underleverantörer i produktionsländerna, säljs dessa ofta vidare till större företag med hemvist i utvinningslandet för exempelvis bearbetning och smältning. Därefter transporteras råvarorna till marknader där de tillgängliggörs för försäljning. Efter att råvarorna har bearbetats exporteras dessa till de länder där mindre elektroniska komponenter och beståndsdelar till elektroniska produkter tillverkas. Sluttillverkning kan ofta ske av leverantören själv eller av underleverantörer som monterar produkterna. För en mer utförlig beskrivning av riskerna avseende Elektronik se riskanalysen Elektronik och IT.

Sverige är en stor möbeltillverkare men möbler importeras även från andra länder som Kina, Polen, Litauen, Danmark, Tyskland, Italien, Estland och Norge. Fördelat på marknader står importen från EU-länder för cirka 70 procent och importen från Asien för cirka 25 procent men de två länder som står för störst andel export till Sverige är Kina (19 procent) och Polen (18 procent). Den inhemska produktionen står totalt sett för 23 procent av alla möbler som säljs på den svenska marknaden men trots att sluttillverkningen av dessa möbler sker i Sverige tillverkas ofta metall- och plastdelarna i Asien vilket innebär ökade risker i leveranskedjan. Motsvarande gäller även textila delar och elektroniska komponenter där sådana ingår i produkterna.  

Metall används i många möbler, och bryts inte sällan i högriskländer, även om det också bryts i Europa eller kan komma från återvunnet material. Kina är världens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA. Andra stora exportörer av stål är Turkiet och Brasilien. Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien (som står för cirka 40 procent) och Brasilien (som står för cirka 20 procent). Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent.

För produktion av koppar är Chile, Kina och Zambia, några av de största producerande länderna, tillsammans med USA, Japan och Tyskland. Koppar bryts även i Demokratiska republiken Kongo. Kina är det största producentlandet av zink som också bryts i bland annat Australien, USA, Peru, Indien och Bolivia. Aluminium utvinns framför allt ur mineralet bauxit som bryts på många platser runt om i världen. Stor utvinning sker i Australien, Brasilien, Guinea, Indien och Kina, men även i till exempel Malaysia och Vietnam.

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada. Avseende plastprodukter är Kina, Tyskland, USA och Italien stora producenter, varav Kina är den största.

Avseende träråvara är Ryssland, tillsammans med Sverige, Kanada, USA och Tyskland, en stor exportör av sågat trä. Kina är världens största exportör av plywood följt av Indonesien, Malaysia och Ryssland. Längre bak i värdekedjan för träprodukter är de länder som bedriver mest skogsavverkning Kina, USA, Ryssland, Indien, Japan, Tyskland, Indonesien, Italien och Malaysia.  Det finns dock stora problem med spårbarhet för träråvara till följd av en utbredd illegal handel. Inom skogsbruk finns det även risk för att trä har skövlats illegalt. Illegalt skogsbruk innebär att timmer avverkas, transporteras, vidareförädlas, köps eller säljs i strid mot, eller i kringgående av, nationella lagar eller regionala och lokala bestämmelser. Omkring 80 procent av allt virke som exporteras från Asien, Afrika och Sydamerika uppskattas varit olagligt hanterat på något sätt. Illegalt skogsbruk är även ett problem i Ryssland, Kina och Baltikum. Stora delar av den europeiska och svenska virkesimporten kommer från dessa länder och det finns därför stor risk för att virket har avverkats illegalt.

Utvinning av mineraler och metaller till elektroniska komponenter sker oftast i så kallade högriskländer som främst är belägna i Afrika samt Syd- och Centralamerika. Exempel på länder där utvinning av råvaror för produktion av elektronikkomponenter sker är Demokratiska republiken Kongo, Rwanda, Sydafrika, Brasilien, Indonesien, Myanmar, Colombia, Bolivia, Zambia och Ryssland. Mineraler som tenn, volfram, tantal och guld används inom elektronik. Dessa mineraler går under benämningen ”konfliktmineraler” eftersom de till stor del utvinns i områden där väpnade grupper finansierar sin verksamhet genom att ta kontroll över mineralrika områden, den lokala gruvdriften och illegalt sälja mineralerna.

En stor del av den globala produktionskedjan inom textilindustrin finns i Asien. Länderna Kina och Indien utmärker sig som två av världens största exportländer för textil. Även Tyskland, USA, Italien och Turkiet står för en stor del av produktionen. Beroende på vilket råmaterial textilen består av sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten. Används ull sker den största delen av produktionen i exempelvis Kina och Australien. Andra stora producenter är USA, Nya Zeeland och Argentina.

Ofta produceras råvarorna till textilier av småbönder i exempelvis länder som Indien, Bangladesh, Uzbekistan, Vietnam, Turkiet och Kina. De senare leden av produktionskedjan, det vill säga tillverkningen av materialen och sömnaden, sker till stor del i fabriker i Asien, exempelvis Indien, Kina och Bangladesh. Det är även vanligt att fabriker för tillverkning av textil är belägna i Central- och Östeuropa, till exempel Ungern, Serbien, Rumänien eller Ukraina. Eftersom textil ofta kan bestå av olika material som har genomgått olika processer kan den slutliga textilprodukten ha sitt ursprung i flera olika länder.

Globala händelser 2020–2022
Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökade migrationsflöden har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19: Möbelbranschen påverkades av covid-19 på flera sätt. Dels drabbades branschen av förlängda leveranstider och därmed hög press i globala leveranskedjor för råmaterial som trä, tyg och skummaterial. Dels ökade efterfrågan på möbler i samband med att konsumenter tillbringade mer tid i sina hem och därmed prioriterade inredning i högre utsträckning.  Branschen ser även ett större fokus på hållbarhet genom högre krav på produktkvalitet. 

I samband med pandemin ändrades konsumtionsmönster till en större andel online-handel, vilket medförde högre konkurrens och pressade priser , samtidigt som transportkostnader ökade. Det är därmed att förvänta sig att även pressen på priser och leveranstider kan ha ökat i spåren av pandemin, något som i sin tur kan medföra förhöjda risker avseende arbetstagares rättigheter. 

Covid-19 påverkade arbetares rättigheter inom exempelvis textilindustrin då sektorn drabbades av en obalans i antalet beställningar. Toppar och dalar i produktionen har inneburit stor osäkerhet och stress för anställda som inte har fått ut sina löner eller som har blivit uppsagda.

Ökad migration: Migrantarbetare och flyktingar är en särskilt utsatt grupp inom textilbranschen. Eftersom fler personer än någonsin har lämnat eller flytt sitt hem för att söka ett nytt hem någon annanstans under perioden 2020–2021, har riskerna för dessa grupper ökat. Bland riskländer kopplade till migrantarbete i exempelvis textilindustrin kan nämnas Kina, Turkiet och flera länder i Mellanöstern. Migrantarbetare har också påträffats inom textilindustrin i Europa, USA och Australien i större utsträckning än tidigare. Migrantarbetare anställs för att hålla kostnaderna nere, då de på grund av sin ofta utsatta situation är villiga att acceptera en mycket lägre lön än inhemska medborgare. 

Minoriteter och ursprungsbefolkningar: Majoriteten av produktionen av bomull sker i den kinesiska Xinjiang-regionen där minoriteter ofta utnyttjas.  Det är främst uigurer, minoriteter från Kazakstan och Kirgizistan som utnyttjas i regionen. Många har även hamnat i så kallade omskolningsläger. Tvångsarbete, dåliga arbetsförhållanden, försvinnanden och olagliga separatistiska åtgärder har förekommit i regionen. Kina kan därmed ha gjort sig skyldiga till folkrättsbrott, vilket innebär att textil från regionen bör undvikas.  Även i andra länder där material till möbler, såsom metall och bomull, tillverkas och bearbetas finns det en risk för att ursprungsbefolkningar och minoriteter drabbas negativt. I exempelvis Indien dras arbetare ofta med hälsoproblem kopplat till kemikalierna från produktionen. 

Rysslands invasion av Ukraina och de efterföljande sanktionerna mot Ryssland har på ett övergripande plan påverkat leveranskedjorna för ett flertal material, inkluderande träråvara och material av träråvara , där Ryssland är en stor producent globalt sett. Rapporter beskriver också att träprodukter och träråvara från Ryssland (och Belarus) hittar illegala vägar in i EU. 

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses bland andra sektorerna som tillverkning av textiler och läder, utvinning av metaller och partihandel med byggmaterial ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med möbelsektorns leverantörskedja.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter finns i hela leveranskedjan men är särskilt höga inom utvinning, avverkning och brytning av råmaterial. Vid bearbetning finns höga risker eftersom viss tillverkning sker i så kallade högriskländer (däribland Kina som är ett vanligt importland för möbler till den svenska marknaden), men riskerna kan bedömas som lägre för den relativt stora andel av tillverkning som sker i västeuropeiska länder eller i Sverige (se ovan kopplat till ursprung). Trots att sluttillverkning till stor del sker i närområdet så kan dock flertalet komponenter förädlas i högriskländer, bland dessa kan bland annat plastdetaljer, metalldelar (inklusive skruv och spik) och textil nämnas. 

För oljebaserade produkter såsom plastprodukter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Förekomst av tvångsarbete rapporteras även gruvindustrin i Kina, Angola, Brasilien, Indien och Nigeria.

Vid tillverkning av möbler i Kina rapporteras det om att arbetskraften i fabrikerna till stor del utgörs av inhemska och utländska migrantarbetare. Ett vanligt problem är att migrantarbete försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete eller motsvarande för att ta sig ur skulderna.

Det finns rapporter om tvångsarbete även vid utvinning av mineraler till elektroniska produkter samt vid odling av råmaterial och produktion av textilier, se avsnitt Textil och skor samt Belysning.

Avseende gruvdrift så finns i Brasilien exempel på markkonflikter mellan lokalbefolkning och gruvbolag, där utvinningen har negativ påverkan på vattenkvaliteten och fiskebeståndet samt har orsakat jorderosion. Utvinningen bidrar inte sällan till negativ social påverkan i de fall lokalbefolkningen tvångsförflyttats. I Indien finns markkonflikter med ursprungsbefolkningar kopplat till utvinningen av bauxit och järnmalm samt vid produktion av stål. I Vietnam har visselblåsare och motståndare till anläggning av gruvor mötts av våld och trakasserier. Även i Australien finns markkonflikter mellan ursprungsinvånare och gruvbolag som verkar i miljömässigt känsliga områden, vilka traditionellt sett tillhör aboriginer.

Illegal avverkning av skog påverkar samhällen och byar runt omkring skogarna negativt genom att lokalbefolkningen berövas de naturtillgångar som de är beroende av. I tropiska skogar kan avverkningen även förstöra boplatserna och inskränka rätt att jaga och nyttja marken för ursprungsbefolkningar. Tvångsförflyttningar mot liten, eller ingen kompensation alls, för marken eller virket förekommer.

Vid oljeutvinning finns det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkning och ofta utan tillräcklig ersättning. Eftersom oljeutvinning och pipelines tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet, säkerhet och möjligheter att nyttja marken.

Även vid utvinning av mineraler till elektroniska komponenter finns höga risker avseende tvångsförflyttningar, se avsnitt Elektronik och IT-produkter.

Vid utvinning av så kallade konfliktmineraler som kan ingå i elektroniska komponenter finns höga risker avseende frihet och säkerhet, se avsnitt Elektronik och IT-produkter.

Inom tillverkningsindustrin av möbler i Kina finns migrantarbetare och höga risker finns för diskriminering av dessa, i form av lägre lön och sämre arbetsvillkor.

Inom såväl tillverkning av elektroniska komponenter och produktion av textilier finns höga risker avseende diskriminering, se avsnitt Elektronik och IT-produkter respektive Textil.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och ursprungsbefolknings försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

Risker vid oljeutvinning innefattar risk för föroreningar av vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar i sin tur att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar ofta även luftkvaliteten negativt på lokal nivå.

Vid utvinning av mineraler, odling av råmaterial till textila produkter samt vid tillverkning av såväl elektroniska komponenter som textilier finns höga risker avseende tillräcklig levnadsstandard, se avsnitt Elektronik och IT-produkter samt Textil.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker såsom exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga människor i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna vilket kan vara både komplicerat och farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård.  

Riskfyllda arbetsförhållanden vid skogsavverkning och träförädling är vanligt förekommande. Det är exempelvis vanligt med allvarliga olyckor med motorsågar och bristande kontroll till följd av att arbetet ofta utförs på isolerade platser.

Möbeltillverkning som sker i Kina innebär hälso- och säkerhetsrisker då arbetare i förekommande fall inte erhåller adekvat skyddsutrustning. Exempelvis tillhandahålls inte alltid skyddsmasker eller avgränsade utrymmen för målning av möbler, vilket leder till att arbetare riskerar att andas in damm- och färgpartiklar.  

Vid såväl utvinning av mineraler som vid tillverkning av elektroniska komponenter finns höga risker för arbetares hälsa, se avsnitt Elektronik och IT-produkter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Indien, Zambia och Malaysia stora risker, exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer, låga löner och bristande fackliga rättigheter. Gruvarbetarna får ofta betalt under minimilön, saknar skydd och riskerar ofta att utnyttjas. Även längre upp i leveranskedjan, vid produktion av stål finns brister i arbetsmiljön, i form av avsaknad av lämplig skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering i Kina, Indien och Ryssland.

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

Inom skogsavverkning finns allt fler osäkra arbetskontrakt på grund av den ökade illegala skogsavverkningen.

Inom möbeltillverkning i såväl Kina som Polen så finns höga risker avseende rätten till arbete och goda arbetsvillkor. I Polen rapporteras om stora risker avseende föreningsfrihet och trakasserier av fackliga representanter. Motsvarande risker finns även i Kina, där fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning. Vid tillverkning av möbler i Kina så rapporteras det även om att arbetskraften i fabrikerna till stor del utgörs av inhemska och utländska migrantarbetare. Höga risker finns därmed för att dessa arbetare utnyttjas, då de ofta inte får någon information om arbetet eller arbets- och levnadsvillkoren i det område de migrerar till. Migrantarbetare har ofta sämre arbetsvillkor, lägre lön och tvingas bo i arbetsbostäder av låg kvalitet.

Vid utvinning av mineraler, odling av råmaterial till textila produkter samt vid tillverkning av såväl elektroniska komponenter som textilier finns höga risker avseende arbetsvillkor, se avsnitt Elektronik och IT-produkter samt Textil.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete finns i denna sektor.

Rapporter om barnarbete finns även inom skogsavverkning, vilket ofta sker på isolerade platser, långt från samhällen. Avståndet till samhällen har även inneburit att lagar och regler, fackföreningar och samhällsstöd har fått bristfälligt genomslag inom skogsbruksindustrin.

Förekomst av barnarbete rapporteras även från oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien.

Det finns höga risker för skydd av barns rättigheter även vid odling av bomull, vid tillverkning av textilier och vid utvinning av mineraler till elektroniska produkter, se avsnitt Textil samt Elektronik och IT-produkter.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter finns i hela leveranskedjan men de är särskilt höga inom utvinning, avverkning och brytning av råmaterial. Vid bearbetning finns höga risker då viss tillverkning sker i så kallade högriskländer (däribland Kina som är ett vanligt importland för möbler till den svenska marknaden) men riskerna kan bedömas som lägre för den relativt stora andel av tillverkning som sker i västeuropeiska länder eller i Sverige (se ovan kopplat till ursprung). Trots att sluttillverkning till stor del sker i närområdet så kan dock flertalet komponenter förädlas i högriskländer, bland dessa kan bland annat plastdetaljer, metalldelar (inklusive skruv och spik) och textil nämnas. 

För oljebaserade produkter såsom plastprodukter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Tvångsarbete rapporteras även förekomma i gruvindustrin i Kina, Angola, Brasilien, Indien och Nigeria.

Vid tillverkning av möbler i Kina utgörs arbetskraften i fabrikerna till stor del av inhemska och utländska migrantarbetare. Ett vanligt problem är att migrantarbete försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete eller motsvarande för att ta sig ur skulderna.

Det rapporteras även om tvångsarbete vid utvinning av mineraler till elektroniska produkter samt vid odling av råmaterial och produktion av textilier, se avsnitt Textil och skor samt Elektronik och IT-produkter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Det rapporteras om barnarbete även inom skogsavverkning, vilket ofta sker på isolerade platser, långt från samhällen. Avståndet till samhällen har även inneburit att lagar och regler, fackföreningar och samhällsstöd har fått bristfälligt genomslag inom skogsbruksindustrin.

Barnarbete finns även vid oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien.

Höga risker avseende skydd av barns rättigheter finns även vid odling av bomull, vid tillverkning av textilier och vid utvinning av mineraler till elektroniska produkter, se avsnitt Textil samt Elektronik och IT-produkter.

Vid tillverkning av möbler i Kina finns migrantarbetare och det rapporteras om höga risker för diskriminering av dem, i form av lägre lön och sämre arbetsvillkor.

Även inom tillverkning av elektroniska komponenter och produktion av textilier finns höga risker avseende diskriminering, se avsnitt Elektronik och IT-produkter respektive Textil.

Inom utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm och produktion av stål och aluminium. Gruvindustrin i såväl Kina, Brasilien, Guinea, Indien, Vietnam som Malaysia innefattar höga risker för inskränkta fackliga rättigheter och begränsningar i nationell lagstiftning avseende fackföreningars verksamhet.

Inom tillverkningsindustrin av möbler i Polen rapporteras om stora risker avseende föreningsfrihet och trakasserier av fackliga representanter. Risker finns även i Kina, där fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning.

Höga risker avseende rätten till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar finns även vid odling av bomull, vid tillverkning av textilier och vid utvinning av mineraler till, och bearbetning (komponenttillverkning) av, elektroniska produkter, se avsnitt Textil samt Elektronik och IT-produkter.

Inom utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm men även vid produktion av stål och aluminium. Vad gäller både järnmalmsbrytning och brytning av bauxit handlar det framförallt om arbetsmiljö och säkerhet i gruvorna, arbetstider, arbetsrätt samt tvångs- och barnarbete. Gruvindustrin i flertalet högriskländer såsom Kina, Indien, Brasilien, Guinea, Vietnam och Malaysia är förknippad med bristande arbetsvillkor, hälsofarliga arbetsmiljöer och låga löner. Rapporter om att detta har resulterat i många dödsfall förekommer från både Indien och Kina. Även i Turkiet är det vanligt med arbetsplatsolyckor inom gruvindustrin. Turkiet har mellan 250 000 och 400 000 syrianska flyktingar som arbetar illegalt i landet, inte sällan i gruvsektorn, och som saknar tillgång till arbetsrättsligt skydd. Detta medför en hög risk för trafficking, bristande arbetsvillkor och låga löner.

När det gäller risker i produktionen av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, vanligt i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning bland annat i form av att arbetare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Stålproduktion och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och arbetarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Arbetsvillkoren vid oljeutvinning speglas av att det i stor utsträckning finns kontraktsanställning i stället för fast anställning. Rapporter visar att det framför allt är de kontraktsanställda som råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till adekvat skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal.  Även högre upp i leveranskedjan för plastprodukter finns höga risker för bristande arbetsvillkor. I Kina, som är världens största producent av plast, finns höga risker för bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, långa arbetsdagar, obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

Riskfyllda arbetsförhållanden vid skogsavverkning och träförädling är vanligt förekommande. Det är exempelvis vanligt med allvarliga olyckor med motorsågar och bristande kontroll till följd av att arbetet ofta utförs på isolerade platser. Inom skogsavverkning finns en ökning avseende osäkra arbetskontrakt på grund av den ökade illegala skogsavverkningen.

Även vid odling av bomull och tillverkning av textil finns höga risker avseende arbetsvillkor, se avsnitt Textil.

Möbeltillverkning som sker i Kina innebär hälso- och säkerhetsrisker då arbetare i förekommande fall inte erhåller lämplig skyddsutrustning. Som exempel tillhandahålls inte alltid skyddsmasker eller avgränsade utrymmen för målning av möbler, vilket leder till att arbetare riskerar att inandas damm- och färgpartiklar. Det är vidare låga löner som inte går att försörja sig på samtidigt som arbetare tvingas arbeta stora mängder övertid för att kunna försörja sin familj eller för att arbetsgivaren kräver det. Även inom möbeltillverkningen i Polen råder osäkra arbetsförhållanden genom att arbetare är anställda via bemanningsföretag och därmed saknar skydd mot att avskedas på oskäliga grunder. Det förekommer även att arbetare anställs som egna företagare vilket innebär att de inte omfattas av företagets kollektivavtal och att de därmed har sämre anställningstrygghet. Risker avseende arbetsvillkor inom möbelindustrin i Sverige bedöms överlag som relativt låga.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan, som i sin tur inverkar negativt på mänskliga rättigheter, finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av material till möbler. Framför allt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin och skogsavverkning men även vid odling av bomull och framställning av textilier. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast att vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Tillverkning av stål orsakar omfattande utsläpp av koldioxid samt utsläpp av partiklar till luften. Detsamma gäller förädling av andra metaller, som aluminium, då smältningen är mycket energikrävande. Framställningsprocessen för nytillverkad aluminium kräver tio gånger högre energiförbrukning än vid återvinning av aluminium. Utvinning och primär bearbetning av mineraler och metaller har bedömts utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen.

Skogen spelar en viktig roll för att minska mängden koldioxid i atmosfären. När det skövlas en större andel skog än vad som hinner växa upp ökar mängden koldioxid i atmosfären vilket leder till förstärkt växthuseffekt. Dessutom orsakar skogsskövlingarna utsläpp av koldioxid som beräknas uppgå till omkring 20 procent av alla växthusgaser som släpps ut i miljön.

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin kommer från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Även vid tillverkning av textilier, framför allt vid infärgning, finns höga risker kopplat till klimatpåverkan, se vidare avsnitt för Textil.

Gruvdrift är i stor utsträckning förknippat med risker för den biologiska mångfalden till följd av urlakning av giftiga ämnen, spridning av dammpartiklar, jorderosion och illegal avverkning av skog. Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Sydamerika (i Brasilien, Bolivia, Peru), vid brytning av zink, järnmalm, koppar och bauxit.

Bevarande av skog är av stor vikt för att främja biologisk mångfald och avverkning av skog riskerar omvänt att orsaka stora förluster av livsmiljöer för unika arter, särskilt när avverkning sker i skogsområden med stor biologisk mångfald, som tropikskogar och urskogar. När skogar avverkas medför det även att den skyddande funktion som skogen har går förlorad. Exempelvis så medför det större risk för jorderosion när skogen inte längre binder jorden och att det skydd som skogen utgör mot översvämningar vid kraftig nederbörd minskar.

Även oljeutvinning är generellt förknippad med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Bomullsodling innebär också höga risker avseende biologisk mångfald, främst till följd av nyttjande av skadliga kemikalier i jordbruket, se vidare i avsnitt Textil.

Generellt kräver gruvdrift hög vattenanvändning, vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Höga risker finns även vid odling av bomull, bland annat på grund av att jordbrukare ofta använder dåliga bevattningssystem, men även vid vattenintensiva processer vid tillverkning av textilier, se vidare i avsnitt Textil.

Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.

Gruvdrift för brytning av förekommande mineraler som exempelvis zink, bauxit och koppar sker i öppna dagbrott och är förknippat med risker för urlakning av giftiga ämnen och spridning av dammpartiklar. Rapporter om omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns från flera länder i Sydamerika.

Förädling av metaller innebär också mycket kemikalieintensiva processer och risker för läckage av organiska föreningar finns. I framställningen av aluminium bildas exempelvis restprodukten rödslam som är giftig.

Såväl oljeutvinning som tillverkning av plastprodukter innebär höga risker för mark- och vattenföroreningar i de lokalmiljöer som detta sker i. Flertalet rapporter om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer. Även vid odling av bomull och tillverkning av textilier nyttjas stora mängder kemikalier och höga risker avseende utsläpp och föroreningar av mark- och vatten förekommer, se avsnitt Textil för mer information.  

Vidare kan även tillverkningsprocesser vid sluttillverkning av möbler vara kemikalieintensiva, då flertalet möbler exempelvis målas eller lackas. Färgämnen som används riskerar att släppas ut och förorena såväl mark, luft och vatten, om fabrikerna inte nyttjar lämpliga reningsprocesser.  

Risk för korruption finns i hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv-, olje- och skogsindustrin. Vid tillverkning av material saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömning baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen, riskerna kan dock sammantaget bedömas som något lägre än vid råvaruutvinning.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaror till möbler utvinns och materialen produceras. I Transparency Internationals Corruption Perception Index 2020 rankas flera länder lågt, vilket innebär att det finns stor risk för korruption. Till exempel är Demokratiska republiken Kongo rankad 170 av 180 länder, Kambodja 160, Bangladesh 146, Ryssland 129, Ukraina 117, Bolivia 124, Brasilien och Peru 94, Vietnam 104, Turkiet 86, Indien 86, Kina 78 och Malaysia 57.

Vad gäller länder där sluttillverkning av möbler sker kan riskerna sammantaget bedömas som lägre, då produktion sker i såväl Kina som i länder med lägre risk för korruption. Den samlade bedömningen blir därmed att medelhöga risker för korruption finns i det sista ledet i leveranskedjan. Bland länder med lägre risk för korruption kan Sverige, Litauen, Danmark, Tyskland, Italien, Estland och Norge nämnas, samt Polen.

Organiserad illegal avverkning av skog förekommer bland annat i Kina, Ryssland, Indonesien, Brasilien, Demokratiska republiken Kongo, baltländerna, Balkan, Kamerun, Belarus och Ukraina. Vanliga legala överträdelser är förfalskning av tillstånd och mutor för att få tillstånd för att avverka mer skog än reglerat.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis för utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.

Det finns även risk för korruption i Kina, som har den största plasttillverkningen i världen. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.     

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Det är vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. I ett flertal länder finns lagstiftning för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikter. Detta i kombination med att ett flertal av råvaruländerna generellt sett har en hög korruptionsrisk medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung. Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, och därigenom bidra till ökad korruption. Gruvsektorn anses vara särskilt utsatt för korruption och bedrägeri eftersom området i stor utsträckning regleras av staten. Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att få tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktsutdelning har dragit tillbaka lån som har beviljats statliga bolag inom gruvindustrin. I Colombia har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin och i förhållande till gruvrättigheter.

För att säkerställa att mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter respekteras är det vanligt att textil- och möbelföretag inför uppförandekoder gentemot underleverantörer, vilka kombineras med revisioner för att kontrollera efterlevnad av dessa krav. Dessvärre uppges revisioner i sig vara föremål för korruption (till exempel förfalskade eller förskönade revisionsrapporter), vilket riskerar att försvåra upptäckande av kränkningar av mänskliga rättigheter och av arbetares rättigheter. Korruption är ett problem i många länder där textil produceras, till exempel i länder som Bangladesh, Kambodja och Indonesien. Falska certifikat, licenser och säkerhetsintyg utgör en stor risk för till exempel arbetsplatsolyckor på textilfabriker, vilket var en bidragande orsak till kollapsen av textilfabriken vid Rana Plaza i Bangladesh 2013.