Skor

Skor består, i likhet med textil, ofta av många olika komponenter. Leveranskedjan är lång och komplex och delar av produktionen sker ofta i olika länder.

Tillverkningen av skor består vanligtvis av flera steg och kan involvera många olika material, vilket illustreras i bilden över leveranskedjan. Det första steget är framställning av råmaterial (till exempel djurskinn, rågummi, syntetiska polymer och textil), nästa steg är komponenttillverkning (exempelvis sula, klack, skosnören) som följs av att de olika delarna av skon sätts ihop. Därefter inspekteras och paketeras skon för att sedan transporteras till slutkonsumenterna.

Leveranskedjan för läder inbegriper processerna djurhållning, slakteri och garvning. Under själva garvningen bearbetas hudarna för att lädret ska bli flexibelt och slitstarkt. Garvning (det vill säga då djurhudar omvandlas till mjukt läder) sker vanligtvis genom kemikalieintensiva processer och cirka 90 procent av allt läder i världen garvas med hjälp av tungmetallen krom. Garvning kan även ske med hjälp av vegetabiliska garvämnen, vanligtvis bark, och innebär då inte lika höga miljö- och arbetsmiljömässiga risker.

Därtill tillkommer transport av levande djur till slakt och försäljning av djurskinn via mellanhänder (råvarubörs) eller lokala marknader.

Innan en sko hamnar hos en användare, i till exempel Sverige, har den oftast färdats lång väg och genom en komplex leveranskedja. Beroende på vilket råmaterial som används i skon sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.  Vad gäller naturgummi står Thailand och Indonesien för den största exporten. Andra länder som exporterar gummi är Elfenbenskusten, Vietnam, Malaysia, Myanmar och Laos.  För skor som består av läder står Kina, Italien, Vietnam, Tyskland och Indonesien för en stor del av produktionen.

Generellt kräver tillverkning av skor ofta mycket manuellt arbete vilket gör att många västeuropeiska skoföretag låter tillverka sina skor i länder där lönerna är låga.  Dessa länder är ofta så kallade högriskländer. Även om det står att en sko är tillverkad i Italien eller Tyskland är ofta flera av skons komponenter tillverkade i andra länder. Exempelvis vad gäller arbetsskor är stålplattan som vanligtvis finns vid tån oftast producerad i Italien och Tyskland, medan den del som finns ovanför sulan oftast är tillverkad i högriskländer som Indien, Brasilien, Kina eller i östeuropeiska länder.  Tillverkningen av skor sker generellt ofta i Asien, som Kina, Vietnam och Indonesien, men en stor del av tillverkningen av skor sker även i Central- och Östeuropa, exempelvis i Slovakien, Albanien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Ukraina. Sedan transporteras skorna vidare, ofta till Tyskland och Italien.  Kina står dock för 65 procent av världens produktion av skor. 

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina. 

Covid-19: Under pandemin har textilindustrin (som är en del av skoindustrins värdekedja) drabbats hårt av avbrutna ordrar som inneburit att textilarbetare inte har fått betalt eller fått mer osäkra arbetsformer. Majoriteten av dessa är kvinnor. På grund av restriktioner kopplat till handel mellan länder i omgångar har det inneburit toppar och dalar för produktionen. Det har i sin tur lett till att arbetskraften behövt öka och minska beroende på efterfrågan.  Detta har i sin tur lett till längre arbetsdagar, sämre lön och osäkra anställningar. Det har också vittnats om dålig hygien på arbetsplatsen vilket inneburit en ökad risk för smittspridning.

Ökad migration: Migrantarbetare och flyktingar förekommer ofta och är en särskilt utsatt grupp inom sko- och textilbranschen. Det har blivit vanligare eftersom fler personer än någonsin har lämnat eller flytt sitt hem för att söka ett nytt hem någon annanstans. Migrantarbetare har också hittats i Europa, USA och Australien i större utsträckning än tidigare. Migrantarbetare anställs för att hålla kostnaderna nere, då de ofta befinner sig i desperata situationer och är därmed villiga att acceptera en mycket lägre lön än inhemska medborgare.

Kraftigt ökad migration och ökad diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar har inneburit att dessa gruppers mänskliga rättigheter hotas i större utsträckning än tidigare. I och med att sko- och textilindustrin är en högrisksektor där både barnarbete och tvångsarbete är förekommande, så har risken för detta ökat. Många migranter utnyttjas inom produktionen.

Minoriteter och ursprungsbefolkningar: En betydande andel av bomullsproduktion sker i den kinesiska Xinjiang-regionen, där minoriteter ofta utnyttjas. Det är främst uigurer, minoriteter från Kazakstan och Kirgizistan, som utnyttjas i regionen. Många har även hamnat i så kallade omskolningsläger. Tvångsarbete, dåliga arbetsförhållanden, försvinnanden och olagliga separatistiska åtgärder har förekommit i regionen. Kina kan därmed ha gjort sig skyldiga till folkrättsbrott. Även i andra länder där bomull plockas eller textil tillverkas finns det en risk för att ursprungsbefolkningar och minoriteter drabbas negativt. I Indien, ett av länderna där läder och skor produceras och arbetare i textilproduktion drabbas oftare av hälsoproblem kopplat till kemikalierna från produktionen.

I europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorerna ”tillverkning av textilier, läder och liknande produkter (inbegripet skodon) och partihandel med textilier, kläder och skodon” ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. De sektorer som anges i EU-direktivet utgår från OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, vilka har utvecklats för ett antal sektorer och deras leveranskedjor, inklusive textilsektorn.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan men är särskilt höga vid utvinning av råvaror och framställning av material.

Tvångsarbete förekommer vid utvinning av råmaterial och har rapporterats från odling av bomull vid farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Det har också rapporterats vid utvinning av gummi från plantager i både Malaysia och Indonesien.

Även i senare led av leveranskedjan, vid bearbetning av råmaterial, sömnad och hopsättning av skornas olika komponenter, förekommer tvångsarbete i bland annat Indien.

Flera av de länder där skor produceras, som Kina, Vietnam, Bangladesh och Indien, har begränsad yttrande- och pressfrihet. Detta kan försvåra rapporteringen om övergrepp och missförhållanden inom såväl produktion av råvaror som tillverkningen av skor. I Bangladesh har aktivister som arbetar mot ockupation av land och miljöföroreningar varit föremål för hot och attacker.

Vid skinnproduktion i Brasilien har det rapporterats att djurhållning är en av de största anledningarna till massavverkningen av Amazonas regnskog och en drivande faktor bakom de pågående konflikterna avseende ockupation av urinvånares mark.

Expansionen av gummiplantager i Indonesien medför att enskilda jordbrukare och ursprungsbefolkning tvingas bort från sina marker av både regeringar och privata företag utan tillräcklig kompensation.

Religionsfrihet och yttrandefrihet är inskränkt i Indonesien, där en stor del av råvaruutvinningen av rågummi sker. I dessa länder utsätts religiösa minoriteter systematiskt för diskriminering och våld.

I fabrikerna där skorna tillverkas är det vanligt att det förekommer sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor. Det har rapporterats om detta i bland annat Indien, Bangladesh, Kambodja och i flera länder i Central- och Östeuropa.

Vad gäller utvinning av råmaterial till gummi så innebär expansionen av gummiplantager att personer som är bosatta nära plantagerna utsätts för kränkningar av deras rätt till vatten, hälsa och levnadsstandard på grund av utsläppen från plantagerna. På grund av låga lönenivåer vid råvaruutvinning tvingas även arbetstagare ta hjälp av sina barn för att försörja familjen. 

Såväl oljeutvinningen som odling av konventionell bomull kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Vid produktion av läder är garvningen en mycket kemikalieintensiv process, framförallt vid kromgarvning. Vid tillverkning i högriskländer såsom Indien och Bangladesh finns därför en hög risk för att arbetare utsätts för hälsofarliga kemikalier.

I leveranskedjan, från utvinning och/eller odling av råmaterial till sammansättning av de färdiga produkterna, är det vanligt att det bland annat förekommer långa arbetsdagar, låga löner, kränkningar av fackliga rättigheter samt trakasserier och tortyr av fackligt aktiva. Arbetstagares löner understiger ofta vad som utgör en levnadslön och kvinnor löper i många fall hög risk att bli utsatta för bland annat sexuella övergrepp. Detta beror på att produktionen ofta är förlagd till länder som Kina, Vietnam, Indonesien och Indien där det är mycket vanligt förekommande . Det gäller även vid produktion av textil i Central- och Östeuropa, där det i flera länder till exempel finns lagstiftning som hindrar fackföreningar.

Inom råvaruproduktionen som till exempel bomullsodlingar rapporteras om barnarbete på farmer i bland annat Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan för textila material, såsom spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Indien.

Inom skinntillverkningen i bland annat Bangladesh, Brasilien, Chile, Vietnam och Indien rapporteras om barnarbete, som inkluderar långa arbetsdagar och hälsofarliga produktionsmoment. Inom utvinningen av gummi är barnarbete på gummiplantager i Indonesien ett vanligt problem.

Risker för kränkningar av arbetares villkor är utbredd genom hela leveranskedjan, men är särskilt höga vid utvinning av råvaror och framställning av material.

Tvångsarbete förekommer vid utvinning av råmaterial och har rapporterats från odlingar av bomull vid farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Det har också rapporterats vid utvinning av gummi från plantager i både Malaysia och Indonesien.

Även i senare led i leveranskedjan, vid bearbetning av råmaterial, sömnad och hopsättning av skornas olika komponenter, förekommer tvångsarbete i bland annat Indien.

Inom råvaruproduktion, till exempel på bomullsodlingar, rapporteras om barnarbete på farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan för textila material, såsom vid spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Indien.

Vid skinntillverkning i bland annat Bangladesh, Brasilien, Chile, Vietnam och Indien rapporteras om barnarbete som inkluderar långa arbetsdagar och hälsofarliga produktionsmoment. Vid utvinningen av gummi är barnarbete ett vanligt förekommande problem på gummiplantager i Indonesien.

Religionsfrihet och yttrandefrihet är inskränkt i Indonesien, där stor del av råvaruutvinning av rågummi sker. Religiösa minoriteter utsätts där också för systematiskt för diskriminering och våld.

I fabrikerna där skorna tillverkas är det vanligt att det förekommer sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor. Detta har det rapporterats om i bland annat Indien, Bangladesh, Kambodja och i flera länder i Central- och Östeuropa.

Vid såväl utvinning av råmaterial som tillverkning av skor i senare led av leveranskedjan rapporteras om nationellt lagstadgade begränsningar av fackföreningars verksamhet, trakasserier och tortyr av fackligt aktiva. Detta då produktionen ofta är förlagd till länder såsom Kina, Vietnam, Indonesien och Indien där detta är vanligt förekommande . Det gäller även vid produktion av textil i Central- och Östeuropa där det i flera länder existerar lagstiftning som hindrar fackföreningar.

Arbetsförhållandena vid framställningen av råvaror för skor (som till exempel skinn, bomull och gummi) är ofta svåra med långa arbetsdagar, dåliga löner och risker att som arbetstagare utsättas för farliga kemikalier. När skinnet garvas, det vill säga görs till läder, sker detta genom kemikalieintensiva processer. Framförallt gäller det om lädret garvas med hjälp av krom. I denna garveriprocess utsätts arbetare ofta för farliga kemiska substanser utan att ha tillräcklig säkerhetsutrustning.

I produktions- och tillverkningsfasen är låga löner ett av de största problemen inom produktionen av skor. Lönerna är ofta under miniminivå, särskilt i länder i Asien. Vidare förekommer det att lönerna inte betalas ut i tid samt att den utbetalda lönen inte överensstämmer med den upparbetade lönen. Arbetsmiljön på fabriker, i bland annat Indien, rapporteras vara dålig och arbetare får exempelvis inte tillgång till lämpligt arbetsskydd, vilket bidrar till ökade hälso- och säkerhetsrisker. En särskilt utsatt grupp är hemarbetare, som oftast är kvinnor. Även om möjligheten att arbeta hemma möjliggör för ett flertal kvinnor att arbeta, är det svårt för dessa arbetare att hävda sina rättigheter. De saknar kännedom om vem som är ansvarig för deras lön och andra arbetsvillkor. Det är vanligt med hemarbetare i exempelvis Indien och Bangladesh. 

Även vid skotillverkning i Central- och Östeuropa, så som Slovakien, Serbien, Albanien, Bosnien-Hercegovina och Ungern, har arbetstagarna mycket låga löner, ibland under miniminivå. De arbetar mycket övertid och saknar ofta möjlighet att ta semester. Minimilönen i dessa länder är oftast väldigt låg, vilket leder till att arbetstagare inte klarar av att leva och försörja sig själva och sina familjer på den utbetalda lönen. I fabrikerna rapporteras även om brister kopplade till hälsa och säkerhet, något som kan anses särskilt allvarligt vid de kemikalieintensiva produktionsmoment som ingår i tillverkningen av skor.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risken för negativ miljöpåverkan är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid tillverkning av material.

Det finns risk för klimatpåverkan vid framställningen av material till skor. Risker finns främst vid de våtprocesser som ingår i framställning av textila material, vilka är mycket energiintensiva.  Även vid framställning av gummi kräver processerna en hög energianvändning. Det bidrar till stor klimatpåverkan när detta sker i länder som främst nyttjar energi från fossila källor.

Vid tillverkningen av skinn kräver såväl djuruppfödning av nötkreatur som produktion av foder mycket mark. Detta kan innebära en risk för negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Även utvinning av rågummi från gummiplantager har negativ påverkan för den biologiska mångfalden, då skog- eller regnskogsområden avverkas för att förvandlas till monokulturodlingar där endast gummiträd växer.

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket. Kemikalierna påverkar inte bara skadedjur på bomullsplantagen utan gör samtidigt stor skada på det övriga växt- och djurlivet, vilket får stora konsekvenser på ekosystemet.

Generellt finns även stora risker för miljön inom oljeutvinningen. Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljön samt på lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det föreligger även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen, samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Till följd av stora risker för utsläpp av miljöskadliga kemikalier vid flera tillverkningsmoment, såsom vid garvning, tillsättning av kemikalier till rågummi och vid infärgning av material, finns även höga risker kopplade till biologisk mångfald. Sådana utsläpp får nämligen allvarliga konsekvenser för både flora och fauna.

Flertalet av produktionsmomenten vid tillverkning av skor är vattenintensiva. Det gäller vid odling av bomull där dåliga bevattningssystem riskerar att leda till dränering av ytvattenkällor som sjöar och floder samt grundvattenkällor. Det i sin tur leder till att stora områden mark riskerar att bli obrukbara. Det gäller även vid senare led av leveranskedjan vid framställning av textila material som innefattar flertalet vattenintensiva processer (blekning, tvätt och infärgning). Detta förvärrar problematiken kring vattenbrist och -tillgänglighet ytterligare, när tillverkning sker i områden där vattenbrist redan finns såsom exempelvis i delar av Indien och Kina.

Tillverkning av läder innefattar också nyttjande av stora mängder vatten, då processen som regel innebär att hudarna roterar i stora trummor med vatten och kemikalier. Förbrukningen av vatten för garvning kan således leda till allvarliga problem med tillgång till vatten i områden där vattenbrist redan finns.

Även tillverkning av gummi kräver stora mängder vatten, vilket kan få stora konsekvenser i områden som har ont om vatten.

Vid produktion av flera råmaterial till skor förekommer risker kopplade till föroreningar av mark och grundvatten. Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket, vilket leder till stora risker för föroreningar i mark och grundvatten.

Risker kopplade till mark- och grundvattenföroreningar finns även i senare led av leveranskedjan och handlar framförallt om risker för utsläpp av miljöskadliga kemikalier vid samtliga processer som är kemikalieintensiva. Exempel på sådana processer är vid garvning, tillsättning av kemikalier vid framställning av gummi och vidinfärgning av material. I anläggningar där det finns brister i avfallshanteringen släpps dessa kemikalier ut i avfallsvattnet eller direkt i vattendrag, vilket riskerar att påverka såväl grundvattenkvaliteten som tillgången till rent dricksvatten negativt. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan.

Risk för förekomst av korruption är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid råvaruutvinning och tillverkning av material.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaruutvinning sker och skor produceras. I Transparency Internationals Corruption Perception Index rankas flera länder lågt (vilket innebär hög risk för korruption). Till exempel är Italien rankad som 41 av 198 länder, Kina 65, Vietnam 77, Indonesien 110, Albanien 101, Ukraina 116, Bosnien och Hercegovina 110 och Indien 85. Tyskland rankas i sin tur som 9 av 198 länder, och givet att en betydande del av sammansättningen av slutprodukten sker där men även i ovan nämnda högriskländer bedöms korruptionsriskerna sammantaget som höga i denna del av leveranskedjan.

I likhet med textilindustrin är det vanligt att skoföretag inför uppförandekoder för underleverantörer, vilka kombineras med revisioner för att kontrollera efterlevnad av kraven. Dessvärre uppges revisioner i sig vara föremål för korruption (till exempel förfalskade eller förskönade revisionsrapporter), vilket riskerar att försvåra att kränkningar av mänskliga rättigheter och av arbetstagares rättigheter upptäcks. Korruption är ett problem i många länder där skor produceras, till exempel i länder som Kina, Vietnam, Indien och Indonesien. Falska certifikat, licenser och säkerhetsintyg utgör en stor risk för till exempel arbetsplatsolyckor på skofabriker.

Då tillverkning av material i stor utsträckning sker i länder där korruptionsrisker är höga, bedöms höga risker föreligga i denna del av leveranskedjan. Viktigt att beakta är även att ju längre bak i leveranskedjan man kommer, desto lägre möjlighet att påverka bedöms företagen ha för att hantera dessa risker.

Avseende råvaruutvinningen så sker även den i länder där korruptionsrisker generellt sett bedöms som höga. Underlag kopplat till specifika fall och dess konsekvenser saknas dock avseende denna del av den textila leveranskedjan.